Midsommar 1955
Efter en vår som inte varit någon vår, och en försommar, som mera
haft en prägel av grön vinter än en nordiskt skir och varm försommar,
står vi, nästan överrumplade, inför det kalendariska faktum, att det
är midsommar. Men nu lovar meteorologerna att sommarvädret änt-
ligen skall komma - midsommarhelgen blir vändpunkten.
Midsommar - i detta ord ligger oändligt mycket av det som man vill
förbinda med det som är genuint och äkta häruppe i Norden. Den nor-
diska midsommarnatten har tacksamt o. skickligt utnyttjats som motiv
av diktare o. författare alltsedan vitterhet över huvud kom till.
Om inte midsommarhelgen räknas till de ur kyrklig synvinkel stora
helgerna, så är den dock en helg som mer än någon annan engager-
ar människorna. Man vill utnyttja och njuta av sommarljuset, som nu
under några dygn i riktmått flödar över våra nordiska nejder. Detta
förunderliga ljus ger inte bara växtligheten kraft att växa så att det
syns från dag till dag, utan det ger också ny livslust åt människorna
som en följd av en kall vinter och kulen vår nu mer än vanligt dom-
nade livsandar. Många av oss blir Rousseauner, vi söker oss ut i så
nära gemenskap med naturen som det är möjligt. Men många före-
drar - och detta sätt är lika traditionsenligt som det förra - att fira som-
marens stora helg vid nöjesarrangemang för att på så sätt ge luft åt
livsglädjen och fröjdas över att ljuset äntligen segrade över mörkret
och kölden.
Det är ungdomens prerogativ att få roa sig och glädjas. Denna midsom-
mar är nöjesarrangemangen häruppe liksom förr om åren många och
lockande. Kommunikationerna till och mellan dessa kommer att huvud-
sakligen ombesörjas av motorfordon. På vägarna kommer bilarna att
formligen trängas under de hektiska timmar, då uppmarschen till och
hemfärden från midsommarnöjena sker - man får i sammanhanget inte
glömma att antalet bilar enbart i våra orter är något tusental större än
förra midsommaren. En maning till iakttagande av största försiktighet i
den väntade stora midsommartrafiken är därför nu mera på sin plats än
någonsin tidigare. Bilen är en förtjusande sak, men kan den också bli far-
lig, om den inte omhänderhas på förståndigt sätt. Helgernas olyckskrönika
är en dyster historieskrivning för tidningarnas redaktioner.
Den berättar om meningslös död och om lemlästade människor. I många
fall tvingas man ställa frågan: Var detta nödvändigt? Svaret måste ofta bli
ett nej. Den och den olyckan hade inte behövt inträffa, om vederbörande
förare iakttagit de regler som varje bilförare sitt ansvar likmätigt är plik-
tig att iaktta i trafiken. Man får nämligen inte glömma att bilföraren har an-
svar, inte endast för sig själv och sina passagerare, utan också för alla and-
ra trafikanter på vägen. Låt därför midsommarhelgen 1955 gå till historien
som en helg då inga olyckor, som grumlar livsglädjen eller vållade sorg, in-
träffade.
---------Piteå Tidningen den 24 juni 1955------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
