Roger Lindqvist

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, känt ett fysiskt och psykiskt obehag när våldets kalla ansikte visar sig. Och om denna känsla är jag naturligtvis inte alls ensam om.


- JAG FRÅGAR MIG IBLAND -


Vart kommer allt ert hat
ifrån
jag frågar mig ibland
Vad fördunklar era sinnen
varför står ert inre i brand

Varför finns i era hjärtan
endast ondska, våld och död
Ur hatet föds förskräckelse
sorg och vanmakt, mänsklig
nöd

Ni marscherar skränar
och skriker
ert budskap har ingen
värme att ge
För mig är ni inget annat
än terrorns och ondskans
armé

I flammande tal ni eldar
era massor
med svastikan i er hand
ert budskap har alltid varit
öga för öga, tand för tand

Mänsklighetens oskyldiga
har fått lida
under diktatorers tyranni
men säg mig, var det
verkligen menat
att det var så här
det skulle bli

Lossa på hatet och
ondskans bojor
som bundit er så hårt
så kanske att en dag vi
skådar det paradis
vi får kalla för allas vårt

ROGER LINDQVIST

(Publicerat i Piteå Tidningen januari 2007)


- EFTERTANKE -


När de stora
aktörerna gjorde upp
inför miljonpublik
i starkt strålkastarsken
satt hon,
liten, utmärglad
och rädd i sin
lerhydda,
någonstans i ett
afrikanskt land

För de politiska
broilers
som formar våra liv,
finns ingen empati
för en bortglömd
hungrig flicka
i ett land utan framtid


ROGER LINDQVIST

(Publicerat i Piteå Tidningen den 14 augusti 2004)



När våldets fula ansikte visar sig.......


"För mig är ni endast våldets, ondskans och hatets armé...."

-------------------------------------------------------------------