Roger Lindqvist

Visst är det något alldeles extra med gamla prylar? De där sakerna som väcker ens barndomsminnen till liv,  och som bjuder på en gratisresa tillbaka till en tid som idag endast är historia. Det fanns en bekymmersfri tid en gång i livet, när dagarna endast bestod av lek och spännande äventyr med kompisarna. Mamma kom ut på bron och ropade:

-"Roger, maten är klar!"

I nästa stund brummade pappa in på infarten, med sin moppe av märket Monark. Inte så långt från hemmet fanns en gammal skrotbil, en gammal T-Ford som sett sina bästa dagar. Min far visste precis vad jag ville. Han ställde helt sonika ner sin väska på grusgången, bad mig sitta upp - och sedan bar det iväg till den gamla skrotade T-Forden där jag raskt placerade mig bakom ratten, medan pappa satt på sin moppesadel och inväntade tills dess min "körtid" var över. Om inte sa han så här:

-"Roger, kom nu, vi måste hem , mamma har  maten klar!"

Sedan susade vi iväg mot vårt röda hus invid Hortlaxvägen. På köksbordet hade min mor dukat fram tallrikar, glas, bestick och de där grytorna som det luktade så gott ifrån. Makaroner och korv, eller saltströmming och potatis, eller varför inte en köttbit med mandelpotatis. "Det gröna" därhemma - d.v.s. de nyttiga grönsakerna, inskränkte sig till gurka och tomater. Allt på grund av att min far inte var så förtjust i nymodigheter som paprika, sparris, blomkål och broccoli.

När det var dags att elda i våran Norah-panna. gick pappa ut i vedboden där han blev en lång stund. När han sedan kom in kastades det värmande "bränslet" (ved och masonit) in i den hungriga pannan. Och efter ett tag spred sig den sköna goa välgörande värmen genom hela huset. Ibland knackade det på vår dörr. Ute på bron stod kompisen Per.

-"Kommer du ut i skogen, och kör cykel!", frågade han. Och jag var inte sen att lyda. På med lämplig klädsel, för en stunds åkande i våran skog som gick under namnet: "Lindgrensch skåogen", översatt från pitemål till rikssvenska: "Lindgrens skogen". De som ägde skogen vid den här tiden var bröderna Sigvard, Henning och Rudolf Lindgren, alla bosatta i ett stort norrbottenshus uppe i byn.

Ja, tänk vilken bekymmersfri tid. Nja, några moln fanns förstås på min himmel. Det var när det vankades tandläkarbesök för min del. Då mörknade molnen drastiskt, och jag låg ibland sömnlös natten innan. Men hur jag än våndades så avlöpte besöket någorlunda bra ändå. Jag kom ju alldeles livs levande därifrån, vilket jag starkt betvivlade strax innan.


Den gamla svarta bakelit-telefonen. Slog man numret 30382 hamnade
man hos familjen John Lindqvist i Övremarken-Hortlax. Bredvid ligger
Rikstelefonkatalogen från 1953.


Norah-pannan. Inköpt 1957, en gammal och pålitlig klenod. Min far
berättade att han stod vid Hortlaxvägen och inväntade den lastbil
som transporterade den. Han körde den i sin skottkärra till bron, där
han så småningom baxade in den till den plats som den fortfarande
står på.


"NORAH" nr. 314. m2: 1,4. Tv. nr. 250487. Tv. år. 1957.
"NORRAHAMMAR".


Norah-pannans spiselhäll.


Var det månne av denna åsyn som Kalle Jularbo skrev sin berömda
"Spiskroksvalsen?"


En kopia av min mors symaskin. Köpte denna för några år sedan.
Årsmodell: 1960-tal?


Husqvarna - med instruktionsbok, reservdelar mm.


Gamla kartonger för julgransljus.


Den kombinerade TV:n/grammofonen. Fungerar forfarande. Fick den
av min svåger Kjell Holmbom för några år sedan. Vår gamla TV, stod
i ett hörn i köket. Den hade två dörrar som man kunde stänga, och
såg därför ut som en mindre byrå.


På skivtallriken: Alice Babs på skivmärket "Metronome". Trumslagaren
Anders Burmans skivbolag, som hade många av våra största artister i
sitt stall.


Gamla skivfavoriter från förr: Janne Malmsjö, Lill Lindfors, Anna-Lena
Löfgren, Robban Broberg, Thore Skogman, Count Basie, Gunnar Wiklund,
Lill-Babs, Quincy Jones och Larry Finnegan.


Benny Goodman, Lasse Berghagen, Alf Robertsson, Lasse Lönndahl,
Ewa Roos, Alice Babs, Family Four, Evert Taube, Monica Zetterlund
samt Sammy Davis jr.

Det var mycket musik i mitt hem. Radion stod alltid på. Min mor var väldigt förtjust i dikter, så därför avlyssnade hon programmet "Dagens dikt" vareviga dag. Själv så diggade jag loss vid vår radiogrammofon som stod i vardagsrummet. En av mina absoluta favoriter var Povel Ramel. Även Owe Thörnqvist och Gunnar Wiklund snurrade på skivtallriken.


Povel och hans "lekkamrater" busade friskt på skivetiketten: "His
Masters Voice".


Owe Thörnqvist på Anders Burmans skivbolag: "Metronome" - var
även den en favorit.


Bild Journalens skivor fanns också i samlingarna. Artisterna på denna
platta: Mascots, Merrymen och Shanes på "Topp Skiva" från 1965.


Vedkista, smörkärna samt vattenhink. Nostalgi?


Foto: Roger Lindqvist.