Roger Lindqvist

Fortsatt fint väder. Åtminstone här i Hortlax. Det föranledde mig att åka ut till Tingsholmen, och den där udden som jag tidigare tjatat om. Sådan far sådan son, säger ordspråket. Och jo, jomenvisst är det så. Min far var en stor "naturnjutare". Och som barn så reflekterade jag nog aldrig över det. Men i lite mognare ålder har jag börjat anamma min pappas kärlek till den fria naturen alltmer. Platsen därute på Tingsholmen, får mig att minnas barndomen. Ett litet obetydligt ställe, kanhända, en liten fluglort i det stora alltet, men ändå så kär, så speciell. Att följa årstidernas växlingar, från vår till sommar, från höst till vinter, är i mina ögon ett av våra alllra största under. Att avnjuta en natur i full knoppning, att känna doften av en ängsblomma på ett stort öppet fält, är en andlig upplevelse. Tänk så mycket vi människor går miste om, när vi inte ger oss tid att stanna upp och bara begrunda vår omgivning. Såg den fina dokumentären; "Gubben" igår. En film som handlar om en man i sin ensliga stuga i Dalarna. En fascinerande dokumentation som manar till eftertanke, i den stressiga värld vi lever i.


Vägen ner till Tingsholmsudden.


Sandstranden vid Piteälven; vinter möter sommar.


Idag vid mitt besök, låg en massa bråte uppspolat på stranden.


Att bada var ju ett klart måste. När morsan äntligen tog fram mina
röda badbyxor, packade en matsäck, och vi tillsammans med några
bekanta åkte på cykel ner till "Holmen" - då visste jag att sommaren
var här.


På den andra sidan av älven syns f.d. Furunäsets sjukhus.


En vacker och inbjudande skogsglänta.


Inte så långt från udden, ligger denna vik (som jag berättat om tidig-
are). Tingsholmsviken, som på somrarna fungerar som båtplats har
nu fått nästan öppet vatten.


Bryggan, båtens trygga plats, väntar på sjösättning.


--------Foto: Roger Lindqvist-------------------------------------------------------