Roger Lindqvist

Den 16 augusti 1976, steg jag in på dåvarande kökschefen Christina Ejdemos kontor  i centralköket på Furunäsets sjukhus. Som köksvaktmästare blev jag kvar till 1978. Då flyttade jag mitt pick och pack över till vaktmästeriet, som i september 1983, även blev en transportcentral. Sommaren 1991 gick flyttlasset till Sjukhemmet i Öjebyn. Alltsedan 1982, var varenda anställd klart medveten om att mentalsjukhuset -  som stod klart 1893 - skulle läggas ned. Den typ av mentalvård som man bedrev, var helt förlegad, och bidrog inte till att göra psykiskt sjuka människor friska. Detta var den åsikt som (de som bestämde) tyckte och tänkte. I min ägo har jag några nummer av den tidning som landstinget utgav till sina anställda. Från året 1973, hittade jag denna artikel som handlar om min gamla arbetsplats, dvs Öjeby sjukhem:



Björkgården, som togs i bruk 1940, var början till Öjeby sjukhem. Från 1949 till 1953 byggdes sjukhemmet ut och har nu 376 vårdplatser för lättskötta sjuka. Redan då, 1953 alltså, var Norrbottens läns landsting före sin tid. Staten var huvudman för mentalvården med det ålåg landstingen att hålla vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka till ett antal av en promille av länets befolkning. Omkring 260 i Norrbotten med andra ord. Öjeby sjukhem hade och har 376.

Idag har Öjeby sjukhem åtta vårdavdelningar, Björkgården är en, och man låter kvinnor och män dela avdelning men inte rum. Antalet anställda är 115 fördelade på 65 i sjukvård, 19 i terapi, 27 på ekonomisidan samt fyra i förvaltningen. Sjukhemmets totala byggnadsvolym är 44.000 kubikmeter. Öjeby sjukhem omfattar dessutom 45 hektar åker - man skall inom kort övergå från mjölkproduktion till livdjursuppfödning - samt 410 hektar skog där dagligen 35 patienter sysselsätts. I skogen finns också en fin fisketjärn där Per Wikman för andra gången ordnat inplantering av kommande fiskbar ädelfisk. Allt för patienternas trivsel.

Patienterna ja. Öjeby sjukhem har för närvarande 376 patienter som alla kommit till Öjebyn från Furunäsets sjukhus. Patienterna, som är hemmahörande i hela Norrbotten, har så hög medelålder som 60 år. De har dessutom vårdats mycket länge. Medelvårdstiden för de 151 kvinnorna är 23 år och för de 225 männen 21 år. De flesta av patienterna ser sjukhemmet som sitt hem, eftersom nästan alla patienter saknar kontakt med anhöriga.

De patienter som bor i Öjebyn men är skrivna i kommunerna runt Gällivare skall flytta. Det rör sig om 82 patienter. Antalet har varit tämligen konstant de senaste fem åren, säger Per Wikman. Hösten 1973 planerar vi flytta 25 - 30 patienter och de övriga 50 under 1974. Men det blir ingen flyttning med tvång. Vi skall ta mycket stor hänsyn till patienternas vilja. De som vill stanna i Öjebyn skall få stanna. För att undersöka patienternas intresse för flyttningen skall vi under försommaren göra en bussresa till Gällivare, så att patienterna får se både bygden och det nya lasarettet.

För Öjeby sjukhem innebär omflyttningen att gamla Björkgården kan friställas. Däremot behöver ingen personal sluta. De 6,5 tjänster på Björkgården kan överföras till sjukhemmet. Där blir plats genom naturlig avgång. Omflyttningen av patienterna innebär också en framtid med bättre patientvård. Vi tror på 35 patienter på varje avdelning, säger Per Wikman. Då får vi också möjlighet att modernisera det sjukhem som när det 1954 invigdes av Artur Engel var Sveriges modernaste.


PER WIKMAN.


Vi äter en hel gris varje gång fläsk serveras i matsalen, berättar
köksföreståndare Hjördis Marklund. Det betyder 70 kilo fläsk. I Öjeby
sjukhems kök produceras dagligen 1.300 måltider och de flesta mål-
tiderna utspisas i matsalens barservering. Denna självserveringsprin-
cip ingår som en viktig del i den terapeutiska behandlingen. Resultatet
är att patienterna klarar sig vid resor och i andra sammanhang när mat
serveras.

---Artikeln hämtad ur "Landstinget informerar" juni 1973.-----------------------------