Roger Lindqvist

Idag har jag, tillsammans med min mor, vi har åkte på en sightseeingtur runt om i vår vackra bygd. Hon fyller snart år, så det här får väl bli en slags present till henne. Naturligtvis åkte även kameran med. Så här kommer lite (många) bilder, från denna onsdag i maj, 2010.


Ja, så var vi båda klara för en upptäckartur runt om i bygden. Även
medan min far levde, så brukade vi åka ut för att stanna till på någon
plats, där kaffetermosen och lite go´bullar obligatoriskt kom fram. Idag
saknades både termosen och go´fikat.


Hortlax kyrkogård. I bakgrunden syns det gamla ålderdomshemmet.
Det som fanns en gång, långt före Hortlaxgårdens tillkomst. På denna
nyare del, vilar sedan den 19 mars min fars bror, Åke. Ett besök på
pappas grav gjordes också.


I denna byggnad, den gamla läkarstationen, huserade en gång doktor
Dahl. Han avlöstes så småningom av Börje Hardal, som förresten fick
finbesök 1968, av Alva Myrdal. Börje Hardal och Alva Myrdal var släkt
med varandra. Olof Dahlström blev Hardals efterträdare. 1980 flyttade
man till den nya vårdcentralen. Då hette de två doktorerna Christer
Nordenhäll och Anders Blom. Båda finns ännu kvar i tjänst. Det gula
huset är idag ett dagis som heter "Axet".


Hortlax, med kyrkan i bakgrunden, omgiven av bördig åkermark,
i ett öppet och vackert landskap.


Till höger syns "Axet" som vi nyligen passerade.


Medan hockeyproffset Thomas Holmström brottas runt med klubba
och puck i NHL, står hans hus härhemma i Hortlax och väntar. Thomas
bor i den gamla "Smällgården" med anor från 1600-talet. Här bodde
en gång John Eriksson ("Smäll-John") tillsammans med sin syster Judit.


I Blåsmark finns detta hus. Där bodde en gång min mors syster med
familj. Man drev ett stort KR-jordbruk, med kossor, får och höns. Jag
har många fina minnen härifrån.


Blåsmark, min mormor och morfars by. Ett ställe som vi ofta åter-
vänder till.


Den röda traktorn får utgöra ett bevis på den jordbruksbygd vi lever i.
Heller åtminstone  den verklighet som en gång präglade vår tillvaro.


På väg mot Hemmingsmark möter oss denna vackra syn.


Det är många guldkorn som finns i vår absoluta närhet. Det gäller
bara att upptäcka dem.


I den röda stugan som skymtar, bodde en gång Selma och Samuel
Lundgren. De båda (borta sedan länge) var min morfars mor och far.


"Norrimyran" - ett välbekant ställe för min mor. Genom vindrutan
tittar hon på den väg, där hon sprang som barn. Längre bort, inte
synligt från vägen, ligger mammas föräldrahem.


"Bredvid älvbron, därborta, fanns en stuga där mamma Beda brukade
tvätta", säger mamma, när hon ser den välkända platsen i Blåsmark.


Vägen mot mormor och morfars hus. Omgärdad av gröna ängar
sommartid.


Vid "Vallen" i Svensbyn, utspelar sig varje vår detta fantastiska
skådespel. På den här platsen, lite längre neråt vägen, bodde min
mormors yngste bror Gideon med familj. Här hade också mjölnaren
Jonas Jonsson (mormors far) en kvarn. Jonas gick under namnet
"Kvarn-Jonsson".


På väg mot Svensbyn kör vi förbi den "Förstenade skogen".


De mumifierade träden sträcker sina kala huvuden mot himlen.


De sedan länge döda trädet, ser idag nästan spöklikt ut när det
sträcker ut sina tentakler som för att försöka fånga in omgivningen.


Med på resan genom hembygden, kändes närvaron så påtaglig av en
annan icke fysiskt närvarande person. Min fars närvaro känns ibland
så nära. Speciellt när våren anländer, och sommaren så småningom
blommar ut i all sin prakt. På denna bild syns farsan i en roddbåt,
sommaren 1973 på besök i Arjeplog. Var det något han lämnade efter
i arv, så var det förmågan att hitta de där lilla extra ute i naturen.


Våren var något alldeles speciellt för min far. Här sitter han i vår-
solen året 1973.


Jo, det var nog så, att med på dagens lilla utflykt fanns min pappa
också med. Precis som han gjorde flera gånger under sin levnad.
Åtminstone tyckte både jag och min mamma att det kändes så.

--------FOTO: ROGER LINDQVIST---------------------------------------------------