Roger Lindqvist

Att spela dansmusik innebar också att åka runt i ett lämligt orkesterfordon. Det fanns många varianter, allt från en vanlig personbil, där instrumenten låg i baksätet. Kanske också ett orkestersläp kopplat till personbilen. Allteftersom instrumenten och alla attiraljer runt omkring växte och blev större och större, krävdes också ett väl anpassat fordon. Många var de band som köpte sig en stor landsvägsbuss och inredde med sköna fåtöljer och sängar. I vårt band, hade vi en buss modell större. Där fanns sängar, sköna fåtöljer, gardiner i fönstren samt en musikanläggning som vi kunde använda när vi skulle lyssna genom de låtar som var aktuella. Efter den stora bussen, inhandlade vi en mercabuss, som var litegrann mindre än den förra. I mitt första band, fick jag även vara med om att sitta i baksätet och krampaktigt hålla i vissa instrument. Livsfarligt! Det var alltså betydligt mycket säkrare i den större orkesterbussen. I tidningen "Musikern" hittade jag denna annons där dansbandet Schyyts buss finns till beskådande. Året var 1975 och de svenska dansbanden spelade som aldrig förr.




SCHYTTS