Roger Lindqvist

Den 1 augusti 1977 recenserades Elvis nya LP "Moody Blue" av Aftonbladets Jan Andersson. Det var ingen nådig kritik den gamle rockkungen fick: "En svulstig, pompös och trött f.d. rockkung med ett nästan enerverande darr på stämman. I dag har denne 42-åring tappat smaken för livet".Så långt Aftonbladets musikrecensent. 15 dagar efteråt, är den trötte och svulstige f.d. rockkungen borta. Han dör i sitt Graceland den 16 augusti 42 år gammal. LP:n då? Var det en berättigad kritik? Köpte själv den där skivan efter hans död. Och jag tyckte inte att han nådde samma sorts höjder som i tidigare inspelningar. Det var med andra ord en rockkung på dekis. Men även en rockkung måste få ha dåliga dagar - så även Elvis. Inspelningen gjordes hemma i Graceland, det var ett villkor som ställdes. Alltså, in med stora mixerbord och kringutrustning. Sedan stod Elvis där i sin trygghet därhemma och sjöng. Titelspåret på skivan, Moody Blue, blev en hit. Den spelades världen över. Även av dansbandet Kjell-Bertils på Folkets Hus scen den 27 mars det här året. Elvis kunde av naturliga skäl inte närvara. Därför plockades våra egna "Elvisar" fram vid sångmickarna: Kjell Andersson och Robban Öberg. Bara en sån sak!



Aftonbladet den 1 augusti 1977.