Gatubarnen i Bombay
Igår såg jag en uppskakande dokumentär. Den handlade om de tusen- och åter tusentals gatubarn som finns i Bombay. Om någon skulle be mig beskriva hur helvetet ser ut, då skulle jag hänvisa till den här platsen. Om det finns ett "brinnande Gehenna" enligt bibeln, vet jag inte, men jag vet att det finns ett jordiskt helvete: Maharashtra, en delstat vid den Indiska västkusten. Här lever nära 13 miljoner människor. Många av dem är givetvis små oskyldiga barn, som liksom oss alla har rätt till en dräglig tillvaro. Men så är tyvärr inte fallet. En sjuårig flicka försörjer sin stora familj genom att sälja blommor. Hon berättar att arbetsdagen ibland uppgår till uppemot tio timmar. En liten pojke sitter en sen kväll i ett livligt trafikerat gatuhörn och sniffar blekmedel. Han säger inför TV-kamerorna att att han ständigt "är hög". Pojkar i tonåren dyker i det smutsiga vattnet i hopp om att hitta något som går att omvandla i pengar. I gränderna ligger stora sopberg där barnen ägnar flera timmar varje dag i hopp om att hitta något ätbart. Mitt i allt ligger stora feta uppsvällda råttor och ruttnar i den värme som råder. Risken för svåra sjukdomar är uppenbar, och koleran skördar sina offer.
- En råtta åt upp min högra lilltå, säger den sjuåriga flickan med blommorna. Och fortsätter: Jag fick en infektion som spred sig i hela kroppen. Om inte min morfar hjälpt mig till en läkare, då hade jag dött. Min far, som är död, drack så mycket sprit att han dog. Min mamma gjorde det också. Idag har jag bara farmor kvar. Vissa dagar har vi ingen mat att äta. Det är därför min lillebror skriker hela tiden.
Under samtalets gång kilar en stor råtta över golvet. Misär, och en alldeles hopplös situation är vad som präglar dessa stackars fattiga, i det stora överfyllda Bombay. Tanken slår mig. Kan vi välmående västlänningar vara stolta över de jord vi lever på ? Svar: NEJ ! Inte så länge resurserna är så ofantligt orättvist fördelade.
Är det med stolthet vi i denna generation skall
överlämna detta klot till våra avkommor ?
Svaret är ett bestämt NEJ !
De utsatta gatubarnen i Bombay,
bor i vad jag tycker är helvetet på
jorden !
--------------------------------------------------------------------
Bilder: www.sydsvenskan.se / www.ttt.astro.se.
- En råtta åt upp min högra lilltå, säger den sjuåriga flickan med blommorna. Och fortsätter: Jag fick en infektion som spred sig i hela kroppen. Om inte min morfar hjälpt mig till en läkare, då hade jag dött. Min far, som är död, drack så mycket sprit att han dog. Min mamma gjorde det också. Idag har jag bara farmor kvar. Vissa dagar har vi ingen mat att äta. Det är därför min lillebror skriker hela tiden.
Under samtalets gång kilar en stor råtta över golvet. Misär, och en alldeles hopplös situation är vad som präglar dessa stackars fattiga, i det stora överfyllda Bombay. Tanken slår mig. Kan vi välmående västlänningar vara stolta över de jord vi lever på ? Svar: NEJ ! Inte så länge resurserna är så ofantligt orättvist fördelade.
Är det med stolthet vi i denna generation skall
överlämna detta klot till våra avkommor ?
Svaret är ett bestämt NEJ !
De utsatta gatubarnen i Bombay,
bor i vad jag tycker är helvetet på
jorden !
--------------------------------------------------------------------
Bilder: www.sydsvenskan.se / www.ttt.astro.se.
Kommentarer
Postat av: Anna
Det är mer synd om råttorna än om gatubarnen.
Det är bara mänskligheten som du och övriga människor i västvärlden endast engagerar er för tyvärr.Sådan är kristusvärlden,där enbart människan ses som en avgud.Medan djur behandlas illa,och allra värst är det för stackars råttor som behandlas som skit.Kristendomen värnar inte alls om Guds skapelse,där också råttor ingår.
Min empati finns hos råttorna!
Postat av: Anonym
HEMSKT!..gör ont i hela kroppen
/Martha
Trackback
