"Kapellmästar´n"
Här följer en artikel som handlar om ROLF ÅHMAN kapellmästare i "Rolf Åhmans" orkester. Rolf var - fick jag veta senare - engagerad politiskt inom Centerpartiet i Älvsbyn. Rolf satt i kommunalfullmäktige, något som faktiskt gått mig helt förbi. Jag visste inget om det här. Det var inte förrän en f.d. bandkollega flera år senare förde det på tal som jag fick nys om det. Rolf var en klippa. När jag som 16-åring började i orkestern, redogjorde han för mina föräldrar att alkohol var strängt förbjudet i orkestern. Något som min far och mor tyckte kändes skönt. Fastän jag inte själv drack så kändes det ändå skönt att "veta vad som gällde". Rolf skötte under sina år i bandet all typ av pappersexercis. Han tog hand om nästan allt det praktiska som kretsade runt Rolf Åhmans orkester. Det kändes både tryggt och förtroendeingivande att ha med Rolf att göra. Jag litade fullständigt till 100% på honom. Sprit förekom aldrig. Det var absolut strängt förbjudet. Jag kom alltid tryggt dit jag skulle (hade inget körkort då jag började) jag kom alltid lika tryggt tillbaka hem. Både Rolf och de andra i bandet turades om att ge mig skjuts hem på nätterna. Ibland låg jag över hos nån av spelkompisarna utifall vi skulle åka norrut även nästa dag. Allt funkade som det skulle, och det är jag väldigt glad och tacksam över. Jag hade även turen att ha trevliga och skötsamma killar omkring mig i gruppen. I "Roffes" trivdes jag väldigt bra.
------------------Roger.-------------
"GRÄVMASKINISTERNA - en minoritetsgrupp inom fackföreningen".
När Statsanställdas förbunds avdelning 5107, tidigare Sv. Vägarbetareförbundets avdelning, hade sitt årsmöte fick Älvsbyn ytterligare en representant i dess styrelse, nämligen grävmaskinisten Rolf Åhman, Älvsbyn. Han tillhör den minoritetsgrupp av medlemmar, som är knutna till det så kallade "Sveabunds"-avtalet - ett av storavdelningens medlemsområde, som man dels vill medlemsmässigt fastare knyta till sin fackliga verksamhet och dels satsa på att så långt det är möjligt skapa bättre löne- och arbetsförhållanden för. De har för närvarande ett minimiavtal som i och för sig strikt tillämpats av arbetsgivare, men anses inte tillfredsställande jämfört med övriga grupper inom avdelningens avtalsområde.
Ökat fackligt inflytande för SVEABUNDS-grupperna är välkommet,
säger nyvalde styrelseledamoten Rolf Åhman, som här ses tillsammans
med avdelningens mätningsman Isak Fors, Boden.
I sällskap med avdelningens mätningsman Isak Fors, har PT varit ut till den nya styrelseledamotens arbetsplats i Maitum, där Rolf Åhman för dagen var sysselsatt med gruskrossning. Han har sedan september 1964 varit anställd hos AB Planbetong, Älvsbyn, och blivit en av företagets allroundanställda. Det är till fördel för både företag och den anställde, tycker han, för på det sättet har han garanterat arbete året om. Det eliminerar en annars mera säsongsbetonad sysselsättning.
- Eftersom grävmaskinisterna alltjämt har tre olika organisationstillhörigheter - vägarbetarna, byggnads- och transport - har vi kommit att förbliva en minoritetsgrupp inom facket, där ingen riktigt har velat satsa på att förbättra våra förhållanden, säger Rolf Åhman. Gemensamt har man försökt följa ett likartat avtalsmönster, men trots det har grupperna släpat efter i många avseenden. En annan orsak till eftersläpningen är att vi inte haft ett tillräckligt inflytande i den fackliga verksamheten, särskilt vår grupp, knuten till Sveabunds avtalsområde, som är utspritt över så vitt skilda arbetsområden.
Det har inneburit minimala kommunikationer mellan arbetsgrupperna, avdelningen och förbundet. Att jag nu kommit med i avdelningsstyrelsen får tas som uttryck för en önskan att komma fram till bättre kommunikationer och större hörsamhet för våra krav och önskemål. Rolf Åhman har inte något att invända mot det företag han arbetet åt. Det har uppfyllt de avtalspliktelser och överenskommelser som träffats. Men därför saknas inte problem, som kan vara svårlösta, både arbetsmässigt och lönemässigt, för att komma bort från känslan att utgöra en låglönegrupp inom en annars normal lönegrupp. När vi sitter och pratar en stund inne i kojan erinrar Isak Fors om de speciella arbetsplatsproblem gruppen har.
- Exempelvis har buller och dammproblem ökat, till följd av allt större och effektivare maskiner - krossar och borrmaskiner - tagits i bruk på arbetsplatserna och inte åtföljts av tillräckligt effektiva skyddsåtgärder.
ROLF ÅHMAN som han såg ut när han kastat sin arbetsoverall
och stod bakom sitt dragspel på dansbandsscenerna runt om
i Norr- och Västerbotten, mellan åren 1967-1976.
Vattenspolning som anses vara den effektivaste mot damm elimineras helt vintertid på grund av kylan. Inbyggda fläktanordningar har provats men ger än så länge inte tillräckligt effektivt resultat. Decibeltalet har väsentligt ökat genom dessa större anläggningar.
- På fackligt håll anser vi, säger Isak Fors, att en hel del av nu befintliga maskiner borde kunna utrustas bättre och anvisningar är under utarbetande. De ligger för närvarande på remiss hos förbundet. Det som helt glömts bort är asfaltsverken och tilläggsanvisningar är under bearbetning. Med de åtgärderna kan man hoppas på att få fram klarare linjer om hur dessa problem bör tacklas. Det har även framförts önskemålet att förbundet redan i ett mycket tidigt skede får vara med när nykonstruktioner skapas, påpekar Fors. Önskvärt är att vi får komma in redan när maskinerna befinner sig på ritblocksstadiet för att få ge våra synpunkter. Från förbundet har också uttalats bekymmer över den knappa medelstilldelningen till vägunderhåll. Exempelvis har maskinfonden fått minskade anslag, samtidigt som man går på den privata sidan med subventioner. Detta är inte konkurrens på lika villkor.
- Många andra problem finns också att brottas med, säger Isak Fors och berättar att avdelningen nu velat satsa lite hårdare på den medlemskår som är knuten till Sveabunds-avtalet. Därför utökades styrelsen med två ledamöter, Rolf Åhman, Älvsbyn, på maskinsidan och Roland Svensson, Öjebyn, på asfaltarbetarsidan. Avtalsläget är att dessa grupper utgör en låglönegrupp i vad man skulle kunna kalla ett "höglöneområde". Vi har också traktaments- och reseersättningen, som inte kan anses tillfredsställande. Grupperna har ett minimiavtal, som strikt tillämpas av arbetsgivarna, och naturligtvis fungerar efter principen tillgång och efterfrågan. Det har inneburit att de som varit verksamma i Norrland inte haft samma lön som de som arbetat i södra och mellersta Sverige. För att komma till rätta med detta har man på den fackliga sidan diskuterat ett speciellt Norrlands-tillägg som en framkomlig väg att klara ut problemet.
Jag och kapellmästar´n, i Kusmark Folkets Hus
1975. Rolf t.v. Roger t.h.
Andra problem som är svåra att komma tillrätta med är förknippade med arbetsplatserna. Exempelvis får reparationer ibland göras i arktisk vintekyla. Det är dyrbara maskiner och stillestånd är varken företagare eller anställda betjänta av. Bra förarsitsar kan vålla svårigheter liksom buller och damm och många andra saker, som är intimt förknippade med arbetsgruppens hälsoproblem. Om en maskinist blir lite krasslig en dag går han i alla fall oftast ut i arbete, därför att hans arbetsplats ligger så illa till att en ersättare inte kan anskaffas, påpekar Fors som exempel på de besvärligheter som kan möta ute på arbetsplatserna. Isak Fors och Rolf Åhman är överens om nödvändigheten av att denna arbetsgrupp får ett större medinflytande i det fackliga arbetet. Det är över avtalsförhandlingar man menar sig kunna komma tillrätta med många av de problem man brottas med. Det är en fråga om att få ut bättre lön och berättigade rese- och traktamentsersättningar. De stora avstånden underlättar inte men en gemensam facklig satsning, är en god väg att aktualisera och komma fram till acceptabla lösningar.
- Fackföreningens åtgärd med representation i styrelsen från vår grupp tolkar vi som ett gott tecken på att de problem som vi brottas med skall få ett större utrymme vid avtalsförhandlingarna, säger Rolf Åhman. Det är det vi har eftersträvat. Vi, som utgör en minoritetsgrupp, har hitills inte haft möjlighet att hävda våra synpunkter i detta sammanhang. Känslan av ökad information och inflytande stimulerar till aktiviteter i det fackliga arbetet.
------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 6 april 1971.
ROLF ÅHMAN F. 13.10 1935 D. 30.5 2006.
------------------Roger.-------------
"GRÄVMASKINISTERNA - en minoritetsgrupp inom fackföreningen".
När Statsanställdas förbunds avdelning 5107, tidigare Sv. Vägarbetareförbundets avdelning, hade sitt årsmöte fick Älvsbyn ytterligare en representant i dess styrelse, nämligen grävmaskinisten Rolf Åhman, Älvsbyn. Han tillhör den minoritetsgrupp av medlemmar, som är knutna till det så kallade "Sveabunds"-avtalet - ett av storavdelningens medlemsområde, som man dels vill medlemsmässigt fastare knyta till sin fackliga verksamhet och dels satsa på att så långt det är möjligt skapa bättre löne- och arbetsförhållanden för. De har för närvarande ett minimiavtal som i och för sig strikt tillämpats av arbetsgivare, men anses inte tillfredsställande jämfört med övriga grupper inom avdelningens avtalsområde.
Ökat fackligt inflytande för SVEABUNDS-grupperna är välkommet,
säger nyvalde styrelseledamoten Rolf Åhman, som här ses tillsammans
med avdelningens mätningsman Isak Fors, Boden.
I sällskap med avdelningens mätningsman Isak Fors, har PT varit ut till den nya styrelseledamotens arbetsplats i Maitum, där Rolf Åhman för dagen var sysselsatt med gruskrossning. Han har sedan september 1964 varit anställd hos AB Planbetong, Älvsbyn, och blivit en av företagets allroundanställda. Det är till fördel för både företag och den anställde, tycker han, för på det sättet har han garanterat arbete året om. Det eliminerar en annars mera säsongsbetonad sysselsättning.
- Eftersom grävmaskinisterna alltjämt har tre olika organisationstillhörigheter - vägarbetarna, byggnads- och transport - har vi kommit att förbliva en minoritetsgrupp inom facket, där ingen riktigt har velat satsa på att förbättra våra förhållanden, säger Rolf Åhman. Gemensamt har man försökt följa ett likartat avtalsmönster, men trots det har grupperna släpat efter i många avseenden. En annan orsak till eftersläpningen är att vi inte haft ett tillräckligt inflytande i den fackliga verksamheten, särskilt vår grupp, knuten till Sveabunds avtalsområde, som är utspritt över så vitt skilda arbetsområden.
Det har inneburit minimala kommunikationer mellan arbetsgrupperna, avdelningen och förbundet. Att jag nu kommit med i avdelningsstyrelsen får tas som uttryck för en önskan att komma fram till bättre kommunikationer och större hörsamhet för våra krav och önskemål. Rolf Åhman har inte något att invända mot det företag han arbetet åt. Det har uppfyllt de avtalspliktelser och överenskommelser som träffats. Men därför saknas inte problem, som kan vara svårlösta, både arbetsmässigt och lönemässigt, för att komma bort från känslan att utgöra en låglönegrupp inom en annars normal lönegrupp. När vi sitter och pratar en stund inne i kojan erinrar Isak Fors om de speciella arbetsplatsproblem gruppen har.
- Exempelvis har buller och dammproblem ökat, till följd av allt större och effektivare maskiner - krossar och borrmaskiner - tagits i bruk på arbetsplatserna och inte åtföljts av tillräckligt effektiva skyddsåtgärder.
ROLF ÅHMAN som han såg ut när han kastat sin arbetsoverall
och stod bakom sitt dragspel på dansbandsscenerna runt om
i Norr- och Västerbotten, mellan åren 1967-1976.
Vattenspolning som anses vara den effektivaste mot damm elimineras helt vintertid på grund av kylan. Inbyggda fläktanordningar har provats men ger än så länge inte tillräckligt effektivt resultat. Decibeltalet har väsentligt ökat genom dessa större anläggningar.
- På fackligt håll anser vi, säger Isak Fors, att en hel del av nu befintliga maskiner borde kunna utrustas bättre och anvisningar är under utarbetande. De ligger för närvarande på remiss hos förbundet. Det som helt glömts bort är asfaltsverken och tilläggsanvisningar är under bearbetning. Med de åtgärderna kan man hoppas på att få fram klarare linjer om hur dessa problem bör tacklas. Det har även framförts önskemålet att förbundet redan i ett mycket tidigt skede får vara med när nykonstruktioner skapas, påpekar Fors. Önskvärt är att vi får komma in redan när maskinerna befinner sig på ritblocksstadiet för att få ge våra synpunkter. Från förbundet har också uttalats bekymmer över den knappa medelstilldelningen till vägunderhåll. Exempelvis har maskinfonden fått minskade anslag, samtidigt som man går på den privata sidan med subventioner. Detta är inte konkurrens på lika villkor.
- Många andra problem finns också att brottas med, säger Isak Fors och berättar att avdelningen nu velat satsa lite hårdare på den medlemskår som är knuten till Sveabunds-avtalet. Därför utökades styrelsen med två ledamöter, Rolf Åhman, Älvsbyn, på maskinsidan och Roland Svensson, Öjebyn, på asfaltarbetarsidan. Avtalsläget är att dessa grupper utgör en låglönegrupp i vad man skulle kunna kalla ett "höglöneområde". Vi har också traktaments- och reseersättningen, som inte kan anses tillfredsställande. Grupperna har ett minimiavtal, som strikt tillämpas av arbetsgivarna, och naturligtvis fungerar efter principen tillgång och efterfrågan. Det har inneburit att de som varit verksamma i Norrland inte haft samma lön som de som arbetat i södra och mellersta Sverige. För att komma till rätta med detta har man på den fackliga sidan diskuterat ett speciellt Norrlands-tillägg som en framkomlig väg att klara ut problemet.
Jag och kapellmästar´n, i Kusmark Folkets Hus
1975. Rolf t.v. Roger t.h.
Andra problem som är svåra att komma tillrätta med är förknippade med arbetsplatserna. Exempelvis får reparationer ibland göras i arktisk vintekyla. Det är dyrbara maskiner och stillestånd är varken företagare eller anställda betjänta av. Bra förarsitsar kan vålla svårigheter liksom buller och damm och många andra saker, som är intimt förknippade med arbetsgruppens hälsoproblem. Om en maskinist blir lite krasslig en dag går han i alla fall oftast ut i arbete, därför att hans arbetsplats ligger så illa till att en ersättare inte kan anskaffas, påpekar Fors som exempel på de besvärligheter som kan möta ute på arbetsplatserna. Isak Fors och Rolf Åhman är överens om nödvändigheten av att denna arbetsgrupp får ett större medinflytande i det fackliga arbetet. Det är över avtalsförhandlingar man menar sig kunna komma tillrätta med många av de problem man brottas med. Det är en fråga om att få ut bättre lön och berättigade rese- och traktamentsersättningar. De stora avstånden underlättar inte men en gemensam facklig satsning, är en god väg att aktualisera och komma fram till acceptabla lösningar.
- Fackföreningens åtgärd med representation i styrelsen från vår grupp tolkar vi som ett gott tecken på att de problem som vi brottas med skall få ett större utrymme vid avtalsförhandlingarna, säger Rolf Åhman. Det är det vi har eftersträvat. Vi, som utgör en minoritetsgrupp, har hitills inte haft möjlighet att hävda våra synpunkter i detta sammanhang. Känslan av ökad information och inflytande stimulerar till aktiviteter i det fackliga arbetet.
------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 6 april 1971.
ROLF ÅHMAN F. 13.10 1935 D. 30.5 2006.
Kommentarer
Trackback
