Mjönaren Jonsson på Vallen i Svensbyn
På vägen som sammanlänkar Blåsmark och Svensbyn, finns en plats som i folkmun kallas för Vallen. Där bodde en gång för länge sedan mjölnaren Jonas Jonsson med familj. Gården övertogs så småningom av sonen Gideon. På detta ställe fanns en kvarn som mjölnaren Jonsson brukade. Kvarnen är borta sedan länge, men jag har i efterhand hört berättas om den. Jonas var far till min mormor Beda, och var således min mormorsfar. Han var född på en plats som hette Kåge, inom Byske församling i Västerbottens län. I de gamla bevarade kyrkböckerna kallades Kåge för Storkåge. Det var också här som man efter den stora branden i Öjebyn ville förlägga den nya staden, som enligt förslag skulle heta Hedvigstad. Namnet kom efter den svenska drottningen Hedvig Eleonora (1636-1715) gift med vår svenske kung Karl X Gustaf (1622-1660).
Idag gjorde jag en resa i tiden, till ett ställe där min mormorsfar, Jonas
Jonsson, även kallad "Kvarn-Jonsson" en gång hade sin kvarn. Platsen
kallas i folkmun för "Vallen" eller på pitemål; "Våll´n".
Mjölnaren Jonas Jonsson (1865-1938) hade inte bara kvarnen i Svens-
byn, han hade även en kvarn i Lundfors, Västerbotten, som han skötte.
I en liten notis från Piteå Tidningen den 3 december 1926 har jag hittat
följande:
SVENSBY NYOMBYGGDA KVARN.
En kvarn, som alltmer och detta med rätta, synes tillkämpa sig allmänhetens förtroende är Svensby kvarn å Vallen vid vägen Svensbyn-Blåsmark. Kvarnen ifråga är ju en mycket gammal inrättning, det var först en s.k. kallkvarn, som under krisåren ombyggdes till turbinkvarn. Sedan mjölnaren Jonas Jonsson övertagit densamma och ytterligare vidtagit en del praktiska anordningar i kvarnen blev den i stånd att motsvara de högsta anspråk man kan ställa på en inrättning av denna typ. Den drivs med vattenkraft, en turbin, och vid gott väder och god vattentillgång kan den förmala omkring 25 tunnor spannmål per dygn. Utom god kvalité på varan får man vid kvarnen erlägga de billigaste avgifter.
