När höstmörkret faller...

Höstmörkret har redan fallit. Dagen går mot sitt absoluta slut. En dag, som varit endast regnigt grå och ytterst trist. Flyttfåglarna håller som bäst på att studera sina kartor, för den kommande flytten  till varmare breddgrader, och om jag hade vingar så skulle jag troligtvis följa med. Barnbarnen har varit här på besök - Max övernattade fredag till lördag, Norah sov över från gårdagen till idag. En ny vecka står på lut. Arbetsvecka för många, dock inte för mig. Hälsade på i Öjebyn på transporten häromdagen. Det är 8 år sedan jag lämnade stället, den 28 augusti 2002, för att vara exakt.

Det är något med hösten som jag inte riktigt rår på. Svaret är väl helt enkelt mörkret. För ser ni, jag och mörker passar liksom inte ihop. Nädå, är det något jag gillar så är det ljus. Ljuset betyder för mig frihet och glädje. Medan mörkret betyder dess raka motsats. När kylan kommer, och mörkret lägger sig som ett iskallt täcke över land och hav, då är det precis som att gå ner i den mörkaste av källare. Ni vet en sådan där fuktig och nästan spöklik sak,  ungefär sådant man ser på film. Då känns det mycket mycket bättre när flyttfåglarna återkommer och bygger sina reden i skog och mark, och ljuset åter strålar ner på oss människobarn. För då känns det gott att leva, gott att finnas till! God natt på er alla!

Roger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0