Roger Lindqvist

Sommaren 1970 hade min katt Sessan nedkommit med två välskapta gulliga, ulliga ungar. Samma sommar åkte vi till mina kusiner i Gällivare för att stanna där 2-3 dagar. Medan vi var borta så låg den lilla kattfamiljen i en boda på tomten. Min morbror lovade att titta till dem när han passerade förbi. En lördagseftermiddag i sköna somriga juli kom vi hem. På grusgången såg vi något mycket besynnerligt. Det var Sessan som låg på det hårda gruset, något som jag aldrig tidigare sett. Redan där förstod vi att något var mycket, mycket galet. Det visade sig att min katt hade borta tre av sina fyra ben. Det fjärde hängde fortfarande kvar i ett par senor. Från bodan hördes kattungarnas hungerskrik. P.g.a. skadornas allvarliga art, avlivades Sessan tämligen omgående. Det framkom senare, att skadorna på Sessans tassar och ben troligtvis inte var orsakat av nån olycka. Vittnen trädde senare fram och berättade att ett gäng ungdomar - Varit väldigt dumma med en katt - kvällen före våran hemkomst. Vi kom senare fram till att Sessans svåra skador orsakats av någon/några med uppsåt att göra henne illa. I allra högsta grad tragiskt.
De två ungarna uppföddes med en liten nappflaska inköpt på en leksaksaffär i Piteå. Båda två nådde fullvuxen ålder. Tyvärr så mötte den ena av katthanarna döden på Hortlaxvägen, medan den andra gjorde sig illa i ena länden och fick också så småningom avlivas. Om denna tragiska historia har jag skrivit om i Piteå Tidningen. Samma berättelse finns också publicerad på denna blogg.


De små krabaterna som så tidigt blev moderlösa.


När kattmamman så plötsligen avled - så var goda råd dyra. På Lek o
Hobby i Piteå köpte vi en liten nappflaska som vi matade dem med.
På den här bilden - från sommaren 1970 - ses min mamma mata en av
de små liven.


Sessan i min pappas famn, 1969. Året därpå gick hon
en kvalfylld död till mötes. T.v. ses min mor.


Det tragiska som hände Sessan, har jag inte glömt. Speciellt minns jag
den chockerande anblicken av hennes söndertrasade ben. Här sitter
jag i gröngräset och kelar med Sessans efterlevande små ungar.


Min mor och jag hjälptes åt att intensivmata Sessans ungar den första
tiden.


Ovetande om sin mammas hemska öde, och att de också nära nog
gått en säker död till mötes, ses de små ulliga och gulliga katterna
trippa runt på våran tomt den där sommaren 1970.


Sessans ungar ute i det fria.


Båda kattgubbarna nådde vuxen ålder. En hamnade hos våra grannar
nära Hortlaxvägen, varav den som syns på bild stannade kvar hos oss.
Katten på bilden har faktiskt stor likhet med den kisse som bor här idag,
Pelle. Hans syster, Sessan, har inte bara samma namn, hon har också
stora likheter med sin föregångare "Sessan nr. 1".


Berättelsen om Sessan och hennes tragiska historia - har jag skrivit om
i Piteå Tidningen. Artikeln var införd den 15 mars 2008.