Roger Lindqvist

Natten sänker sig över Lövholmen och Piteåverken, men arbetet fort-
sätter oavbrutet, enformigt. Under de mörka timmarna lämnar en last-
stinn båt kaj och vänder stäven mot utländsk hamn.


Kvar vid kajen - med sin breda sida kärvänligt mot dess plankor -
blir den granna skutan. Virket skall snart också fylla hennes buk.


Wallsténs hörna är alltför bekant för att den ens i nattbelysning skall
behöva någon noggrannare förklaring. Men håll med om att hörnan
är mycket tjusigare i lampsken.


Långsamt, långsamt trycks dimmorna ute över fjärden bort. Stora
kraftiga "Lillan" och lilla nätta "Hajen" vilar sida vid sida vid båthamnen.
Men nu på sommaren är trängseln inte så svår på nätterna.


Klockan närmar sig ett. Staden gäspar sömnigt, men har inte släckt
nattljuset. En tiondels sekund. Ett knäpp och staden drunknar i mörk-
ret. Hade inte "Johanssons damfrisering", "Petterssons radioaffär",
och "Anderssons kiosk" velat skylta med sina varor hade den sene
nattvandraren måst trevande ta sig fram.


I geografiboken existerar Piholmslandet betryggande som en ö och i
vårt medvetande berättar någonting att så faktiskt är fallet. Utloppet
av den kanal som skär av ön från fastlandet skjuter på söndagarna ut
massor av glada människor mot de härliga semesterparadisen på öarna.
------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 27 augusti 1955.

Staden som vi älskar - och Piteå Tidningens fantastiska arkiv.

I början av 90-talet när jag som bäst höll på att samla in material till min släktforskning, gjorde jag ett besök hos Piteå Tidningen. Jag var på jakt efter en dödsruna av min farmorsfar, från årtalet 1916. Jag ombads följa med upp på deras vind, där alla Piteå Tidningens årgångar från starten 1915 och framåt, fanns bevarade inbundna i pärmar. Det vattnades i min mun. Tänk så mycket värdefullt material som där fanns att inhämta. Jag fick min dödsruna (en kopia naturligtvis) och styrde så kosan hemåt. På biblioteket i Piteå, där jag ofta brukade sitta, fanns tidningen på mikrofilm. Lätttillgänglig för alla vi som drivs av intresset att finna sin familjs historia, men också för de som hembygdsforskar. I min dröm, så sitter jag alldeles ensam på PT:s vind, med alla tidningslägg omkring mig. Sen så skulle jag varsamt och metodiskt plocka ut alla de nyheter, och presentera i en slags bokfilm, år för år vår stads historia. Men som sagt, allt är bara en dröm.

Kärleken till min barndomsstad har jag beskrivit i dikterna: "Nattflanören" och "Mitt Piteå". Publicerade i Piteå Tidningen den 28 december 2006, och den 29 januari 2007.


NATTFLANÖREN

Det var den kvällen
när månen lyste halv
och snön hade pudrat
gatorna vita
Neonskylten utanför en av
stadens många butiker,
lyste i skarp kontrast
mot den vita omgivningen
Sånär som på några
sena nattflanörer,
gick jag alldeles ensam
i mina egna tankar,
förbi ett av de mindre
kvarteren

Den slumrande staden
hade dragit sitt täcke
över sig
Om blott några timmar
skulle den återigen
väckas till liv
Men just nu, bara nu
i en skälvande sekund
hade den stängt sitt ena öga
För även en stad som vår,
måste komma till ro ibland,
mitt i den stormande
stora världen

ROGER LINDQVIST.


MITT PITEÅ


Min barndomsstad vid
Bottniska vikens stränder
lagd i naturskön
och vacker miljö
Staden som sett mig
födas, men även en gång
skall se mig dö

Jag har sett min stad
i skymmning,
men även i sommarens
klara ljus,
Jag har även vandrat
barfota genom Badhusparken
och lyssnat till vindens
lätta sus

Jag har trampat på
den stenlagda trottoaren
som finns vid den gamla
polisstation
Jag har även ätit glass på
Rådhuskioskens trappa,
när skrikande måsar
flugit över zon

Jag har sett min stad
förvandlas, under år
som hastigt flytt,
och fastän jag sett andra
delar av världen,
är det Piteå,
som för mig mest betytt

Jag har cyklat mot
Norra Ringen,
passerat både kyrkan
och statt,
och i sanden
vid Norrstrandsbadet
har jag sett när glada barn
lekt tafatt

I min stad finns också
gröna små oaser,
som skänkt mig
både kraft och ro
Min stad, omgiven
av glittrande vatten,
här vill jag leva
och för alltid bo

Jag har ätit nygräddade
våfflor i Strömlidabacken,
och samtidigt tittat ut
mot norra hamn
Jag har sett hur staden
vaknat upp
ur nattens
vintermörka famn

Så en gång,
det händer varje sommar
på min stadspromenad
förundrad jag ser,
när alla människor
gladeligen rycks med,
när mitt Piteå
dansar så förnöjt och ler

När man sedan gått en tur
runt i staden,
i solens värme
och glada sken,
har jag satt mig på
parkbänken hos
Daniel Solander
för att vila mina
trötta och ömmande ben

Så avslutar jag min
hjärtliga hyllning
till min barndomsstad
i vått och torrt
Visst finns det andra
städer ut i vida världen
men Piteå, är av en alldeles
speciell och ädel sort.

ROGER LINDQVIST.
---------------------------------------------------