Roger Lindqvist

De möttes första gången, någon gång under barndomen - min mor Maj-Gerd och hennes vännina Birgitta. Birgitta, eller Birgit som hon också kallas, gifte sig och flyttade så småningom till Horndal i Dalarna. Trots avståndet håller de båda vännerna fortfarande kontakt genom telefon och brev. Ibland när Birgitta och hennes man kommer upp på besök till Piteå, så brukar hon alltid hälsa på min mor. Idag låg ett brev och ett foto på mammas köksbord när jag hälsade på. Det var Birgitta som återigen skickat min mamma en hälsning i ett långt och välskrivet brev. Birgittas utsmyckade brevhälsningar och kuvert är en fröjd att se. De liknar nästan ett konstverk när de dimper ner i brevinkastet. De foto som låg inuti brevet fick mig och min mor att le en smula. För vem var det som satt där så välmående, och med två mogna damer på varsin sida? Jo, min pappa John, borta sedan fem år. Han andades en sådan fräschet, så man nästan glömde bort den där avskyvärda Alzheimersjukdomen som han senare drabbades av. Men kul i alla fall att se på det där fotot som Birgitta skickade.


Ett litet utdrag ur Birgittas brevhälsning som damp ner idag hos min
mor:

Kära Maj-Gerd!

För ett tag sen berättade jag om ett foto jag funnit som du skulle få.
Fem glada personer är i Trundöstugan. Fyra känner jag väl, men vem
är damen till vänster? Nu är den här lyckliga tiden bara ett minne, men
ett glatt sådant. Så många av ens vänner finns ej mer. Så är det väl för
dej också? Inte lätt att hitta nya vänner, så här efter de 80!

Personerna vid bordet i Tröndöstugan denna kväll var fr. v. Elsa, John,
Maj-Gerd, Ingegerd och Erland. Endast min mor är i liv idag. Vem som
håller i kameran vet jag inte, kanske Birgittas man Ingemar, eller Elsas
sambo Valter? Det var i alla fall en uppskattad hälsning från en trogen
vän därborta i Dalarna. Tack Birgitta! Du kommer också att få ett brev
så småningom.
/Roger.