Kapellmästaren Yngve Forsséll berättar om sin orkester
YNGVE "Så gick det till när farfar var ung" FORSSÉLL:
I den nya stora dansbandsvågen är Yngve Forssélls orkester en av
Sveriges mest efterfrågade. Orkestern har gjort musiken i Hasse å
Tages film; "Ägget är löst!".
Det var sommar och året var 1945. Yngve Forsséll som då var 17 år gammal spelade med några vänner i pausen på utomhusdansbanan i Näsudden. Det var så det började. Yngve Forsséll har nu en trettioårig karriär som dansmusiker och kapellmästare bakom sig. I dag, när han är 47, är hans orkester en av de mest anlitade i landet.
Det dansas nu som kanske aldrig förr i Sverige. Dansorkestrarna reser landet runt med stjärngager. Förr brukade arrangörerna i t.e.x. Folkparkerna ha ett stjärnuppträdande och sedan dans med något lokalt band. Numera engagerar man lika gärna ett av de kända dansbanden och märker att det kommer lika mycket folk ändå. Arrangörerna gnuggar händerna och pengarna rullar in. De rider på "dansbandsvågen".
13-åring i hårt jobb
-Jag var en bondgrabb från Holmfors utanför Skellefteå, berättar Yngve. När jag var 12 år gammal gav mig farsan ett femradigt dragspel som jag började fingra på. Det var vanligt med dragspel på gårdarna och jag var så sugen på att få spela själv.
Yngve förlorade sin mor tidigt och på gården behövdes han för att hjälpa sin far. Han har en bror också men han är 11 år yngre än Yngve och var bara barnet när modern dog.
-Jag fick sköta ladugården med ett femtiotal kor från det jag var 13 år. Det var ett hårt jobb och då var det skönt att koppla av med dragspelet på fritiden, säger Yngve. Jag tog en korrespondenskurs för att lära mig noter och harmonilära.
Det gick rätt trögt med musiken de första åren men 1949 gjorde Yngve rekryten. Där träffade han en fin gitarrist från Skellefteå som han kom att spela med i 21 år. Fram till dess hade bandet hetat "Yngves sväng-gäng".
-Ja, säger Yngve. Det var 1949 som Yngve Forssélls orkester från Skellefteå kom till. Jag har haft en sagolik tur som har fått så fina killar i bandet. Flera av grabbarna från 1949 spelade med i orkestern i tjugo år. Då spelade vi mest på helgerna men från slutet av 60-talet har jag blivit professionell. Det är förresten inte bara fina grabbar jag har haft. Den duktiga sångerskan Ann-Kristin Hedmark, som gjorde jättesuccé vid Reno Jazz Festival i USA, sjöng med mig i tio års tid. Yngve har sysslat med lite av varje vid sidan av musiken innan han blev heltidsmusiker. Han var 24 år innan han flyttade hemifrån och lämnade jordbruket. Han har stått på verkstadsgolvet och dessutom varit framgångsrik bilförsäljare.
-På 60-talet spelade jag inte så mycket själv utan var mest bara kapellmästare, säger Yngve. Det var rätt "ute" med dragspel ett tag och sedan kom elbasen. Nu har sonen min, Tommy, tagit över basen och han spelar jättefint. Men det skall jag säga dig, säger Yngve, att det senaste året har jag spelat mer kultis och gammeldans än under hela 60-talet. Det spelar ingen roll var man än kommer i landet, överallt vill folk höra kultis. Då plockar jag fram dragspelet.
YNGVE FORSSÉLLS med sångerskan Ann-Kristin Hedmark som började
i orkestern vid 15-årsålder.
Plågsam ljushysteri
Kultis och gammeldans har blivit oerhört populärt igen. Ungdomen dansar gärna och bra. Ofta får Yngve stå länge med dragspelet på magen. Annars har han kommit att bli en allt-i-allo för orkestern på senare år. Han är chaufför och står som en disckjockey vid ljusbordet och presenterar låtarna. På ljusbordet kan han dra i spakar så orkestern badar i än blått, än i rött och än i gult ljus.
-Ljushysterin är det värsta, säger Yngve. Men man måste vara med i utvecklingen och nu kräver folket ljus och då får jag foga mig. Annars blir jag gammalmodig.
Ja, gammalmodig är något som Yngve är rädd för att bli. Hänger man inte med i vad folket vill ha är man dödsdömd som dansorkester, säger han. Men han berättar också att ljushysterin håller på att avta.
-Uppe i Norrland vill folk fortfarande ha ljus och glitter. Men nere i södra och mellersta Sverige är det inte så viktigt längre att det blinkar, säger Yngve.
De är nog lite mätta på det där söderut eftersom de haft det längre än norrlänningarna. Det är bra att det avtar.
Det är ett jävla jobb att packa upp alla dessa ljusattiraljer. Det tar flera timmar att montera upp hela anläggningen när allt detta ljus skall glittra och blinka. Det är skillnad på publiken. I Skåne är folk inte så pigga på att bugga som på andra håll i landet. I norr är man lite mer åt Svensktoppshållet.
I Norrland vill människorna hålla i varandra, säger Yngve. Men kultisen går hem överallt. Det spelar ingen roll var vi spelar. Tack vare att vi är notkunniga i orkestern kan vi spela nästan vad som helst. Allt från hårdpop och rock till Svensktopp och Glenn Miller. Det kan inte banden som spelar utan noter. De klarar bara antingen det ena eller det andra. Där har vi vår styrka.
"Ägget är löst!"
I Yngve Forssélls orkester spelar Göran Wilén, f.d. Malmberget. Han har som heltidsjobb att arrangera låtar. Han har arrangerat allt som orkestern spelar i Hasse Alfredssons nya film "Ägget är löst!" med bl. a. Birgitta Andersson och Max von Sydow. Hasse Alfredsson sökte ett riktigt Svensktoppsband. En orkester som skulle vara det Svensktoppigaste av det Svensktoppiga och samtidigt duktiga. Efter att ha lyssnat igenom dansbanden föll valet på just på Yngve Forssélls orkester.
-Förbannat skojigt att få göra den musiken, säger Yngve. En sån chans kunde vi bara inte tacka nej till. Filmmusiken finns på grammofonskiva och jag är ganska säker på att någon av låtarna kommer att leta sig upp på Svensktoppen. Det skulle visserligen vara lite karikatyr men de blev fina, låtarna. Väldigt romantiska.
När man lyssnar till Yngves dansmusik förstår man snart vad som är hemligheten bakom framgångarna. Rytmen, Svensktoppsrytmen, en typisk dunkadunk som är lätt att dansa till. Detta i kombination med duktiga musiker och en bred repertoar är säkert grunden till framgången. Förr spelade orkestern mest uppe i Norrland där alla känner till Yngve Forssélls sedan många år. Men när man fick in tre låtar på Svensktoppen 1973 slog det riktigt.
Vem minns inte "Så gick det till när farfar var ung" och "Hallå, du gamle indian". De framgångarna gjorde Yngve Forssélls till en av landets mest efterfrågade dansorkestrar i den stora dansbandsvågen. Svensktoppen är en enastående reklamapparat!
YNGVE FORSSÉLLS av lite äldre årgång. Som andra och tredje man
från höger, syns Allan Lundström, tenorsax, och Paul Lindberg, trumpet.
Längst till vänster står kapellmästaren Yngve Forsséll. Sittande, Ann-
Kristin Hedmark.
-Vi har alltid hakat på strömmningarna i tiden, det gäller att ha näsa för sånt, säger Yngve. Det gäller att känna vad folket reagerar på. Då ringer det i öronen. Den låten, den går hem.
Nu fungerar Yngve Forssélls orkester ungefär som en kringresande musikmaskin. Stoppa in 5. 950 kronor en lördagskväll och ni får ett gäng på sex man och en kvinna som levererar den musik ni vill ha. Det är bara att beställa. Yngve själv står bakom orkestern och presenterar låtarna. Han sköter ljuset och tar fram dragspeler om någon vill ha en gammal fin vals eller hambo. Men mycket är Svensktopp.
Exakt och fint, rytmiskt och enkelt strömmar musiken över dansgolvet. Orkestern i gula scenskjortor och svarta byxor, sångerskan Liz i sexig klänning och "direktör Yngve" själv i lila kavaj badar i flerfärgat ljus.
-Det är en tillfredsställelse att spela det folk vill höra, det som går hem, säger Yngve. Även om det aldrig så banalt. Jag kör med avkoppling. Det är det jag vill bjuda publiken. Avkoppling i varierande former.
Han säljer musik, Yngve. Orkestern skulle nog inte vara lika kommersiell som den är om han inte själv var med, säger han. Och sälja sin musik, det kan han. Det är väl bilförsäljartakterna som sitter i. Yngve Forssélls orkester är utan tvivel ett av de mest populära banden i dag.
YNGVE FORSSÉLLS orkester från Skellefteå år 1975.
Felaktig kritik
Det finns kritiker av Svensktoppen och Svensktoppsmusiken som säger att dansband av Yngve Forssélls typ bara passivererar folk. Att Svensktoppen hindrar musiken från att utvecklas.
-Jag tycker inte den kritiken är riktig, säger Yngve. Vi vill göra folk nöjda. Jag har fått brev där jag har blivt ordentligt utskälld, men också brev som säger att vi är toppen. Det går inte att göra om folks musiksmak. Varje människa har rätt att ha sin smak. Detta gör att orkestrar av Yngve Forssélls typ inte får bli för svåra. Det skall vara lätdansad musik och gärna ett litet romantiskt drömmande bort från vardagen.
-Det är ett problem det där ibland att musiken måste vara lättdansad, säger Yngve. Men försöker vi oss på någon svårare rytm från t.e.x. Latinamerika så kommer det alltid upp någon och säger att vi måste spela något som går att dansa efter. Det vore roligare om kraven vore högre men man måste anpassa sig efter publikens smak.
Nu har Yngve spelat ute snart i trettio år. De senaste åren har orkestern rest runt hela landet i sin turnébuss, en Scania av 1960 års modell. Den köpte Yngve för några år sedan. Han lät bygga om den och inreda den med toalett och åtta sängar. Han kör själv bussen oftast och det blir drygt 5.000 landsvägsmil på ett år.
-Det är slitsamt att ligga på turné, säger Yngve. Visserligen tjänar vi rätt bra, men vi är många om kakan och bussen och utrustningen kostar mycket pengar. Förra året fick medlemmarna i orkestern 60.000 var och själv tog jag ut 70.000 kronor. Men vi får ofta spela 10-12 dagar i sträck.
Yngve tycker verkligen att turnélivet är hårt. Ofta får man resa 30 mil, leta upp hotell, äta, åka till t.e.x. Folkets Hus, packa upp, spela, packa ihop, komma till hotellet vid halvtretiden på morgonen, sova till 11-tiden på förmiddagen, äta, åka 30 mil igen. Så upprepas ritualen dag efter dag när det är som värst.
Familjelivet kommer i kläm
-Frugan tycker det blir lite tungt att vi är så mycket borta, säger Yngve. Så mycket som vi har spelat i vinter orkar vi nog inte en gång till. Det sliter på familjelivet.
I höst ska man ta det lite lugnare. Tommy, Yngves grabb, som är basist i bandet, ska göra sin värnplikt och trumpetaren Newman Alexander ska ta upp sitt musiklärarjobb i Skellefteå. Men i sommar får vi höra Yngve Forssélls orkester i hela landet. 14 dagar i Finland ska orkestern också hinna med.
-Ja, vi får leva på hoppet att frugan står ut, säger Yngve. Men snart har jag gjort mitt och ska nog börja stanna hemma hos familjen. Jag börjar få svårare att sova på hotell och då kan det bli farligt.
Yngve Forsséll har sin fru och sin 6-åriga dotter Ulrika hemma i Skellefteå och de längtar efter att få hem pappa lite mer igen. Tommy som nu är 22 år har flyttat hemifrån och bor tillsammans med sin fästmö i en egen lägenhet.
-Jag skulle inte vilja ha det här livet ogjort, säger Yngve. Men det är klart att det hade varit fint om jag hade fått studera. Det hade varit fint att ha något att falla tillbaka på. Nu vill jag stanna hemma och matcha orkestern. Eventuellt också andra band, jag börjar kunna den här branschen nu. Tommy kan kanske ta över men jag hoppas att han kommer att läsa också. Jag skulle nog inte vilja rekommendera honom att bli proffsmusiker.
Kapellmästaren Yngve Forsséll, på ålderns höst. Yngve hade minsann
ett minst sagt mycket händelserikt liv att blicka tillbaka på. Som upp-
skattad orkesterledare för ett av vårt lands allra mest populära dans-
band. Yngve föddes 1926 och gick ur tiden 2009.
--------------------------------------------------------------------------------
Texten och den översta bilden i inlägget, är hämtad ur Året Runt den
7 juli 1975. Bilden längst ner kommer från www.norran.se
/Roger Lindqvist/
I den nya stora dansbandsvågen är Yngve Forssélls orkester en av
Sveriges mest efterfrågade. Orkestern har gjort musiken i Hasse å
Tages film; "Ägget är löst!".
Det var sommar och året var 1945. Yngve Forsséll som då var 17 år gammal spelade med några vänner i pausen på utomhusdansbanan i Näsudden. Det var så det började. Yngve Forsséll har nu en trettioårig karriär som dansmusiker och kapellmästare bakom sig. I dag, när han är 47, är hans orkester en av de mest anlitade i landet.
Det dansas nu som kanske aldrig förr i Sverige. Dansorkestrarna reser landet runt med stjärngager. Förr brukade arrangörerna i t.e.x. Folkparkerna ha ett stjärnuppträdande och sedan dans med något lokalt band. Numera engagerar man lika gärna ett av de kända dansbanden och märker att det kommer lika mycket folk ändå. Arrangörerna gnuggar händerna och pengarna rullar in. De rider på "dansbandsvågen".
13-åring i hårt jobb
-Jag var en bondgrabb från Holmfors utanför Skellefteå, berättar Yngve. När jag var 12 år gammal gav mig farsan ett femradigt dragspel som jag började fingra på. Det var vanligt med dragspel på gårdarna och jag var så sugen på att få spela själv.
Yngve förlorade sin mor tidigt och på gården behövdes han för att hjälpa sin far. Han har en bror också men han är 11 år yngre än Yngve och var bara barnet när modern dog.
-Jag fick sköta ladugården med ett femtiotal kor från det jag var 13 år. Det var ett hårt jobb och då var det skönt att koppla av med dragspelet på fritiden, säger Yngve. Jag tog en korrespondenskurs för att lära mig noter och harmonilära.
Det gick rätt trögt med musiken de första åren men 1949 gjorde Yngve rekryten. Där träffade han en fin gitarrist från Skellefteå som han kom att spela med i 21 år. Fram till dess hade bandet hetat "Yngves sväng-gäng".
-Ja, säger Yngve. Det var 1949 som Yngve Forssélls orkester från Skellefteå kom till. Jag har haft en sagolik tur som har fått så fina killar i bandet. Flera av grabbarna från 1949 spelade med i orkestern i tjugo år. Då spelade vi mest på helgerna men från slutet av 60-talet har jag blivit professionell. Det är förresten inte bara fina grabbar jag har haft. Den duktiga sångerskan Ann-Kristin Hedmark, som gjorde jättesuccé vid Reno Jazz Festival i USA, sjöng med mig i tio års tid. Yngve har sysslat med lite av varje vid sidan av musiken innan han blev heltidsmusiker. Han var 24 år innan han flyttade hemifrån och lämnade jordbruket. Han har stått på verkstadsgolvet och dessutom varit framgångsrik bilförsäljare.
-På 60-talet spelade jag inte så mycket själv utan var mest bara kapellmästare, säger Yngve. Det var rätt "ute" med dragspel ett tag och sedan kom elbasen. Nu har sonen min, Tommy, tagit över basen och han spelar jättefint. Men det skall jag säga dig, säger Yngve, att det senaste året har jag spelat mer kultis och gammeldans än under hela 60-talet. Det spelar ingen roll var man än kommer i landet, överallt vill folk höra kultis. Då plockar jag fram dragspelet.
YNGVE FORSSÉLLS med sångerskan Ann-Kristin Hedmark som började
i orkestern vid 15-årsålder.
Plågsam ljushysteri
Kultis och gammeldans har blivit oerhört populärt igen. Ungdomen dansar gärna och bra. Ofta får Yngve stå länge med dragspelet på magen. Annars har han kommit att bli en allt-i-allo för orkestern på senare år. Han är chaufför och står som en disckjockey vid ljusbordet och presenterar låtarna. På ljusbordet kan han dra i spakar så orkestern badar i än blått, än i rött och än i gult ljus.
-Ljushysterin är det värsta, säger Yngve. Men man måste vara med i utvecklingen och nu kräver folket ljus och då får jag foga mig. Annars blir jag gammalmodig.
Ja, gammalmodig är något som Yngve är rädd för att bli. Hänger man inte med i vad folket vill ha är man dödsdömd som dansorkester, säger han. Men han berättar också att ljushysterin håller på att avta.
-Uppe i Norrland vill folk fortfarande ha ljus och glitter. Men nere i södra och mellersta Sverige är det inte så viktigt längre att det blinkar, säger Yngve.
De är nog lite mätta på det där söderut eftersom de haft det längre än norrlänningarna. Det är bra att det avtar.
Det är ett jävla jobb att packa upp alla dessa ljusattiraljer. Det tar flera timmar att montera upp hela anläggningen när allt detta ljus skall glittra och blinka. Det är skillnad på publiken. I Skåne är folk inte så pigga på att bugga som på andra håll i landet. I norr är man lite mer åt Svensktoppshållet.
I Norrland vill människorna hålla i varandra, säger Yngve. Men kultisen går hem överallt. Det spelar ingen roll var vi spelar. Tack vare att vi är notkunniga i orkestern kan vi spela nästan vad som helst. Allt från hårdpop och rock till Svensktopp och Glenn Miller. Det kan inte banden som spelar utan noter. De klarar bara antingen det ena eller det andra. Där har vi vår styrka.
"Ägget är löst!"
I Yngve Forssélls orkester spelar Göran Wilén, f.d. Malmberget. Han har som heltidsjobb att arrangera låtar. Han har arrangerat allt som orkestern spelar i Hasse Alfredssons nya film "Ägget är löst!" med bl. a. Birgitta Andersson och Max von Sydow. Hasse Alfredsson sökte ett riktigt Svensktoppsband. En orkester som skulle vara det Svensktoppigaste av det Svensktoppiga och samtidigt duktiga. Efter att ha lyssnat igenom dansbanden föll valet på just på Yngve Forssélls orkester.
-Förbannat skojigt att få göra den musiken, säger Yngve. En sån chans kunde vi bara inte tacka nej till. Filmmusiken finns på grammofonskiva och jag är ganska säker på att någon av låtarna kommer att leta sig upp på Svensktoppen. Det skulle visserligen vara lite karikatyr men de blev fina, låtarna. Väldigt romantiska.
När man lyssnar till Yngves dansmusik förstår man snart vad som är hemligheten bakom framgångarna. Rytmen, Svensktoppsrytmen, en typisk dunkadunk som är lätt att dansa till. Detta i kombination med duktiga musiker och en bred repertoar är säkert grunden till framgången. Förr spelade orkestern mest uppe i Norrland där alla känner till Yngve Forssélls sedan många år. Men när man fick in tre låtar på Svensktoppen 1973 slog det riktigt.
Vem minns inte "Så gick det till när farfar var ung" och "Hallå, du gamle indian". De framgångarna gjorde Yngve Forssélls till en av landets mest efterfrågade dansorkestrar i den stora dansbandsvågen. Svensktoppen är en enastående reklamapparat!
YNGVE FORSSÉLLS av lite äldre årgång. Som andra och tredje man
från höger, syns Allan Lundström, tenorsax, och Paul Lindberg, trumpet.
Längst till vänster står kapellmästaren Yngve Forsséll. Sittande, Ann-
Kristin Hedmark.
-Vi har alltid hakat på strömmningarna i tiden, det gäller att ha näsa för sånt, säger Yngve. Det gäller att känna vad folket reagerar på. Då ringer det i öronen. Den låten, den går hem.
Nu fungerar Yngve Forssélls orkester ungefär som en kringresande musikmaskin. Stoppa in 5. 950 kronor en lördagskväll och ni får ett gäng på sex man och en kvinna som levererar den musik ni vill ha. Det är bara att beställa. Yngve själv står bakom orkestern och presenterar låtarna. Han sköter ljuset och tar fram dragspeler om någon vill ha en gammal fin vals eller hambo. Men mycket är Svensktopp.
Exakt och fint, rytmiskt och enkelt strömmar musiken över dansgolvet. Orkestern i gula scenskjortor och svarta byxor, sångerskan Liz i sexig klänning och "direktör Yngve" själv i lila kavaj badar i flerfärgat ljus.
-Det är en tillfredsställelse att spela det folk vill höra, det som går hem, säger Yngve. Även om det aldrig så banalt. Jag kör med avkoppling. Det är det jag vill bjuda publiken. Avkoppling i varierande former.
Han säljer musik, Yngve. Orkestern skulle nog inte vara lika kommersiell som den är om han inte själv var med, säger han. Och sälja sin musik, det kan han. Det är väl bilförsäljartakterna som sitter i. Yngve Forssélls orkester är utan tvivel ett av de mest populära banden i dag.
YNGVE FORSSÉLLS orkester från Skellefteå år 1975.
Felaktig kritik
Det finns kritiker av Svensktoppen och Svensktoppsmusiken som säger att dansband av Yngve Forssélls typ bara passivererar folk. Att Svensktoppen hindrar musiken från att utvecklas.
-Jag tycker inte den kritiken är riktig, säger Yngve. Vi vill göra folk nöjda. Jag har fått brev där jag har blivt ordentligt utskälld, men också brev som säger att vi är toppen. Det går inte att göra om folks musiksmak. Varje människa har rätt att ha sin smak. Detta gör att orkestrar av Yngve Forssélls typ inte får bli för svåra. Det skall vara lätdansad musik och gärna ett litet romantiskt drömmande bort från vardagen.
-Det är ett problem det där ibland att musiken måste vara lättdansad, säger Yngve. Men försöker vi oss på någon svårare rytm från t.e.x. Latinamerika så kommer det alltid upp någon och säger att vi måste spela något som går att dansa efter. Det vore roligare om kraven vore högre men man måste anpassa sig efter publikens smak.
Nu har Yngve spelat ute snart i trettio år. De senaste åren har orkestern rest runt hela landet i sin turnébuss, en Scania av 1960 års modell. Den köpte Yngve för några år sedan. Han lät bygga om den och inreda den med toalett och åtta sängar. Han kör själv bussen oftast och det blir drygt 5.000 landsvägsmil på ett år.
-Det är slitsamt att ligga på turné, säger Yngve. Visserligen tjänar vi rätt bra, men vi är många om kakan och bussen och utrustningen kostar mycket pengar. Förra året fick medlemmarna i orkestern 60.000 var och själv tog jag ut 70.000 kronor. Men vi får ofta spela 10-12 dagar i sträck.
Yngve tycker verkligen att turnélivet är hårt. Ofta får man resa 30 mil, leta upp hotell, äta, åka till t.e.x. Folkets Hus, packa upp, spela, packa ihop, komma till hotellet vid halvtretiden på morgonen, sova till 11-tiden på förmiddagen, äta, åka 30 mil igen. Så upprepas ritualen dag efter dag när det är som värst.
Familjelivet kommer i kläm
-Frugan tycker det blir lite tungt att vi är så mycket borta, säger Yngve. Så mycket som vi har spelat i vinter orkar vi nog inte en gång till. Det sliter på familjelivet.
I höst ska man ta det lite lugnare. Tommy, Yngves grabb, som är basist i bandet, ska göra sin värnplikt och trumpetaren Newman Alexander ska ta upp sitt musiklärarjobb i Skellefteå. Men i sommar får vi höra Yngve Forssélls orkester i hela landet. 14 dagar i Finland ska orkestern också hinna med.
-Ja, vi får leva på hoppet att frugan står ut, säger Yngve. Men snart har jag gjort mitt och ska nog börja stanna hemma hos familjen. Jag börjar få svårare att sova på hotell och då kan det bli farligt.
Yngve Forsséll har sin fru och sin 6-åriga dotter Ulrika hemma i Skellefteå och de längtar efter att få hem pappa lite mer igen. Tommy som nu är 22 år har flyttat hemifrån och bor tillsammans med sin fästmö i en egen lägenhet.
-Jag skulle inte vilja ha det här livet ogjort, säger Yngve. Men det är klart att det hade varit fint om jag hade fått studera. Det hade varit fint att ha något att falla tillbaka på. Nu vill jag stanna hemma och matcha orkestern. Eventuellt också andra band, jag börjar kunna den här branschen nu. Tommy kan kanske ta över men jag hoppas att han kommer att läsa också. Jag skulle nog inte vilja rekommendera honom att bli proffsmusiker.
Kapellmästaren Yngve Forsséll, på ålderns höst. Yngve hade minsann
ett minst sagt mycket händelserikt liv att blicka tillbaka på. Som upp-
skattad orkesterledare för ett av vårt lands allra mest populära dans-
band. Yngve föddes 1926 och gick ur tiden 2009.
--------------------------------------------------------------------------------
Texten och den översta bilden i inlägget, är hämtad ur Året Runt den
7 juli 1975. Bilden längst ner kommer från www.norran.se
/Roger Lindqvist/
Kommentarer
Trackback
