Roger Lindqvist

I morse gick Sigge Fürsts hurtigt mullrande röst ut i etern igen.
Det var hans 665:e "Frukostklubben".
   - Tänk, det är 31 år sen start, säger han. Och ännu har jag inte tröttnat...

Ett par gånger har Sigge Fürst sagt upp sig. Inte därför att han själv lessnat på sitt program, utan därför att han trott att någon gång måste väl ändå lyssnarna göra det.
   - Men radion har inte velat släppa mig. säger han. Lyssnartrycket är för starkt.

På "Frukostklubben" lyssnar man på artister, dricker kaffe och äter tårta. Alla utom Sigge själv, som räknar kalorier och knaprar i sig tre skorpor hemma i Djursholmsvillan, innan han ger sig in till studion.
Sigge Fürst är fullproppad med minnen efter sina många år med "Frukostklubben". Han minns till exempel den tiden då programmet startade klockan 7 på morgonen och de medverkande titt som tätt försov sig och satte hans förmåga till improvisation på hårda prov. Han minns också alla de spratt som hans kollegor på radion spelat honom.

   - En gång, berättar han, ringde Sven Jerring till studion under programmet. Samtalet fanns inte med i planerna, så jag blev lite häpen. Vi pratade på en stund, tills jag plötsligt hörde ett skratt i andra änden. Det var Bertil Perrolf. Han hade imiterat Jerring på ett fullkomligt lysande sätt.
   - Några gånger senare fick jag Jerring på tråden igen. "Ånej, försök inte!", sa jag. Men det var Jerring. Det var Perrolf, den filuren, som hade övertalat honom att ringa upp...

Flitigaste artisten hos Fürst under årens lopp har varit Bertil Boo, som skulle haft en hel sköld full med frukostklubbsnålar, om han nu hade fått en för varje gång.
   - Han var nästan okänd, när han 1946 kom hit som "den sjungande bonden" och framförde "Violer till mor", erinrar sig Sigge Fürst och berättar att damsidan toppas av Brita Borg med Sickan Carlsson hack i häl.

"Frukostklubben" var Sveriges Radios allra första försök med underhållning på morgonen. Många var tveksamma, inte minst Sigge Fürst själv, som fruktade att lyssnarna skulle vara svårflörtade så tidigt.
Men han fick fel. Efter bara tre gånger hade det strömmat in tvättkorgsvis med lyssnarbrev. Succén var given. Och de små förgyllda nålarna blev så åtråvärda att den kände skämttecknaren Gahlin en gång ritade två herrar avundsjukt bligande på en tredje iklädd frack: "Har du sett, han har både Vasaorden och frukostklubbsnålen..."
---------------------------------------------------
Expressen ¤ Söndagen den 27 februari 1977.