De tre vise männen
Vi skriver december 1965. Jag är åtta år fyllda och går i min andra klass. Vid det julspel som skall hållas i skolan har jag blivit utvald att föreställa en av de tre vise männen. Kläderna som den vise mannen skall bära, skapar en aning förbryllan därhemma. Vad skall en vis man ha på sig, en vis man som levde för en si så där 1.965 år sedan? Tidpunkten för julspelet närmar sig med stormsteg. Den vise mannens kläder har vi ännu inte hittat. Att jag skall komma iklädd jeans och skjorta är helt uteslutet, det måste vara något mer tidsenligt. En vis man på jakt efter det lilla Jesusbarnet kan väl knappast uppenbara sig i jeans och skjorta?
Plötsligt en dag får jag en idé. Hemma i syrrans rum, bland alla saker ligger den vise mannens kläder. En färggrann filt/pläd som jag för övrigt tror tillhörde syrrans kille, Henning, verkar passa för ändamålet. Pläden har Henning haft i baksätet på sin vita Opel Rekord. Men vad gör väl det. Jag tror inte heller att Jesusbarnet bryr sig om jag lånar Hennings bilpläd, det rör sig ju om ett gott och välmenat ändamål.
När jag en dag frågar Henning om jag får lov att låna hans färggranna filt så ger han mig sitt ja. När jag även berättar vad den skall användas till så tycks jag se ett litet snett leende på hans läppar. Den vise mannens klädedräkt är alltså ordnad. Nu återstår endast den där staven som den vise mannen skall stödja sig mot. Kanske att jag lånar mormors käpp? Kanhända att borsten som står på våran bro passar in? Jag tror att min far så småningom gick ut i vedhuset och hämtade en käpp som han tyckte passade in på en vis man på åtta år med en bilpläd på ryggen.
Hur det hela förlöpte kommer jag knappt ihåg. Det är snart 46 år sedan. Den stora tilldragelsen skedde i den numera rivna Sörbyskolan i Hortlax. Succé är väl att ta till, men jag tror att jag gjorde ett ganska bra intryck på min fröken, som senare kom fram till mig och frågade vart jag fått tag på den fina klädseln. Jag tordes inte berätta, att den vise mannens kläder legat i baksätet på svågern Hennings bil. Hade jag gjort det så är jag rädd att man skulle skrattat åt den vise mannen, (d.v.s. mig), som på så sätt skulle förringat min skådespelar-prestation.
Karriären som skådespelare fortsatte inte, trots att jag tycktes lägga ner hela min själ i gestaltningen. Synd, för jag tror att Dramatiska teatern i den stunden gick miste om ett kommande stjärnskott på fru Thalias himmel.
Svågern Henning fångad på bild i december 1965. Till höger syns den
filt/pläd som fungerade som min klädsel när jag gestaltade en av de
tre vise männen i Sörbyskolan i Hortlax. Fotot togs i syrrans rum. I
vrån stod en radiogrammofon, i vars skivhög Siw Malmkvists "Skona
mitt hjärta" låg och trängdes med bl. a. Gunnar Wiklunds "Nu tändas
åter ljusen i min lilla stad" och Povel Ramels "Johanssons boogie-woogie
vals". Under det bruna bordet brukade syrran ha stora högar med
Bild-Journalen med de stora "Elefantbilderna" på 60-talets populära
popband såsom Hep Stars, Shanes, Tages, Hounds och Beatles.
-----------------------------------------------------------------
ROGER.
Plötsligt en dag får jag en idé. Hemma i syrrans rum, bland alla saker ligger den vise mannens kläder. En färggrann filt/pläd som jag för övrigt tror tillhörde syrrans kille, Henning, verkar passa för ändamålet. Pläden har Henning haft i baksätet på sin vita Opel Rekord. Men vad gör väl det. Jag tror inte heller att Jesusbarnet bryr sig om jag lånar Hennings bilpläd, det rör sig ju om ett gott och välmenat ändamål.
När jag en dag frågar Henning om jag får lov att låna hans färggranna filt så ger han mig sitt ja. När jag även berättar vad den skall användas till så tycks jag se ett litet snett leende på hans läppar. Den vise mannens klädedräkt är alltså ordnad. Nu återstår endast den där staven som den vise mannen skall stödja sig mot. Kanske att jag lånar mormors käpp? Kanhända att borsten som står på våran bro passar in? Jag tror att min far så småningom gick ut i vedhuset och hämtade en käpp som han tyckte passade in på en vis man på åtta år med en bilpläd på ryggen.
Hur det hela förlöpte kommer jag knappt ihåg. Det är snart 46 år sedan. Den stora tilldragelsen skedde i den numera rivna Sörbyskolan i Hortlax. Succé är väl att ta till, men jag tror att jag gjorde ett ganska bra intryck på min fröken, som senare kom fram till mig och frågade vart jag fått tag på den fina klädseln. Jag tordes inte berätta, att den vise mannens kläder legat i baksätet på svågern Hennings bil. Hade jag gjort det så är jag rädd att man skulle skrattat åt den vise mannen, (d.v.s. mig), som på så sätt skulle förringat min skådespelar-prestation.
Karriären som skådespelare fortsatte inte, trots att jag tycktes lägga ner hela min själ i gestaltningen. Synd, för jag tror att Dramatiska teatern i den stunden gick miste om ett kommande stjärnskott på fru Thalias himmel.
Svågern Henning fångad på bild i december 1965. Till höger syns den
filt/pläd som fungerade som min klädsel när jag gestaltade en av de
tre vise männen i Sörbyskolan i Hortlax. Fotot togs i syrrans rum. I
vrån stod en radiogrammofon, i vars skivhög Siw Malmkvists "Skona
mitt hjärta" låg och trängdes med bl. a. Gunnar Wiklunds "Nu tändas
åter ljusen i min lilla stad" och Povel Ramels "Johanssons boogie-woogie
vals". Under det bruna bordet brukade syrran ha stora högar med
Bild-Journalen med de stora "Elefantbilderna" på 60-talets populära
popband såsom Hep Stars, Shanes, Tages, Hounds och Beatles.
-----------------------------------------------------------------
ROGER.
Kommentarer
Trackback
