"Lilla vackra Anna", "Amerikabrevet" och andra visor...
Min morfar sjöng rätt så ofta när jag var barn. Även min syster kommer ihåg hur han brukade tonerna ljuda hemma i Blåsmark. Några av melodierna kommer jag ihåg; Lilla vackra Anna, Amerikabrevet och Helgdagskväll i Timmerkojan. Den 20 november 2010, publicerades i Piteå-Tidningen en berättelse som jag skrivit: "Helgdagskväll i Timmerkojan" som handlade om de barndomsminnen jag hade av mina morföräldrar, Sanfrid & Beda.
Lördagen den 20 november 2010 berättade jag i en artikel om mina
morföräldrar Sanfrid och Beda Lundgren.
En av låtarna i morfars repertoar var Lilla vackra Anna. Texten skrevs 1824 av Bengt Henrik Alstermark. Den tonsattes så småningom av Alf Pröysen.
Lilla vackra Anna om du vill
Höre mig med själ och hjärta till
Jag är öm och trogen och till kärlek mogen
Tycker om att vara jäv och gill
Minns du hur vi lekte alla dar
Smekande varann som mor och far
Redde ler med handen byggde hus i sanden
Ack hur lätt och lustigt livet var
Men den glada tiden snart försvann
Jag fick lära tröska och du spann
Du gick vall i skogen och jag körde plogen
Mera sällan sågo vi varann
Röda kinder stora ögon blå
Vackra händer nätta fötter små
Rund och vit om armen blommig full i barmen
Det skall bli nånting att titta på
Snälla Anna när Gud skapte dig
Tänkte han helt visst i nåd på mig
Så kom att ja mig giva och min maka bliva
Så skall det bli ljust på livets stig
Sist vi följas åt till himmelen
Där vi träffa far och mor igen
Vi blir åter unga börjar åter sjunga
kärleken är livets bästa vän
---------------------------------------------
Bengt Henrik Alstermark / Alf Pröysen
Morfar i deras lila stuga i Hortlax. Tavlan på väggen visar mormors
och morfars hus i Blåsmark, köpt 1924.
Morfar fyllde 70-år den 21 juli 1969. Då hade han varit änkeman i nära
fem år. På kökssoffan sitter barnbarnen Roger Lindqvist, Gun Lundgren
och Robert Nilsson. Morfar syns längst till vänster.
En annan melodi som min morfar gick omkring och nynnade på var Ruben Nilssons Amerikabrevet. Gerd, min syster, har berättat att så fort hon hörde morfar börja sjunga den här låten, så berördes hon så att tårarna trillade.
Ja nu ska jag rita hem to you, ett litet letters brev,
för att tala om hur very well jag mår.
Men det är rätt länge sen you see, som ja med pennan skrev,
så jag hoppas att du understand förstår.
Många dagar hava flytt sen dess jag for från Swedens lann,
men jag löver dej ännu my little friend,
å fastän du mej bedrog och skämde ut dej med en ann´
ska jag älska dej intill my bitter end.
Ja ä frisk å kry till hälsan, å ja har´et ganska bra,
utan skryt ä ja allredy ganska rik.
För ja tjänar ganska very mutch me daler varje da,
uppå Varner Jonssons factory fabrik.
De va sorgligt som ja hörde, att din fästman gick to hell,
å att han blev killad utav en pistol.
För han kom i bråk med degos när han gick i lann en kväll,
ja så går de te i staden Liverpool.
Därför tänkte ja som så att när det gamla nu är glömt,
att jag skulle ta och fråga dej å be,
att du tog å reste hit för de ä drömmen som jag drömt,
- å förrexten kan du ta din unge mä.
Men nu slutar ja å hoppas att du tar å skriver hit,
fortast möjligt å adressen min den ä,
Mister Charles P. Anderson, 604 B Main Street,
Person City, Indiana, USA.
-----------------------------------------------------
Ruben Nilsson.
Sommaren 1984. Morfar dricker kaffe på bit. Han häller kaffet på sin
tallrik, en ritual som han ständigt använde sig av. De övriga på bilden
är min far John, Andreas och Maj-Gerd min mor.
Efter att morfar sålt sin svarta Monark-moped, så användes cykeln
ganska så flitigt. Man såg honom ofta åka in till stan, där han bl. a.
brukade passa på att hälsa på sina döttrar, Elly och Malin. På den här
bilden har han träffat på en bekant. Bilden togs på Byxtorget i Piteå 1974.
Och i bakgrunden kan man se resterna efter den brand som ödelade
Wallsténs Järnhandel i korsningen Storgatan/Uddmansgatan.
Morfar Sanfrid med sina bröder, Bengt, Per-Axel och Olle Lundgren.
Fotot togs vid en träff syskonen hade i Blåsmarks bönhus i början av
1980-talet.
Gammelmorfar Sanfrid i hammocken tillsammans med barnbarnsbarnet
Andreas Lindqvist sommaren 1983...
...Andreas busar med gammelmorfar...
---------------------------------------------------------------
Lördagen den 20 november 2010 berättade jag i en artikel om mina
morföräldrar Sanfrid och Beda Lundgren.
En av låtarna i morfars repertoar var Lilla vackra Anna. Texten skrevs 1824 av Bengt Henrik Alstermark. Den tonsattes så småningom av Alf Pröysen.
Lilla vackra Anna om du vill
Höre mig med själ och hjärta till
Jag är öm och trogen och till kärlek mogen
Tycker om att vara jäv och gill
Minns du hur vi lekte alla dar
Smekande varann som mor och far
Redde ler med handen byggde hus i sanden
Ack hur lätt och lustigt livet var
Men den glada tiden snart försvann
Jag fick lära tröska och du spann
Du gick vall i skogen och jag körde plogen
Mera sällan sågo vi varann
Röda kinder stora ögon blå
Vackra händer nätta fötter små
Rund och vit om armen blommig full i barmen
Det skall bli nånting att titta på
Snälla Anna när Gud skapte dig
Tänkte han helt visst i nåd på mig
Så kom att ja mig giva och min maka bliva
Så skall det bli ljust på livets stig
Sist vi följas åt till himmelen
Där vi träffa far och mor igen
Vi blir åter unga börjar åter sjunga
kärleken är livets bästa vän
---------------------------------------------
Bengt Henrik Alstermark / Alf Pröysen
Morfar i deras lila stuga i Hortlax. Tavlan på väggen visar mormors
och morfars hus i Blåsmark, köpt 1924.
Morfar fyllde 70-år den 21 juli 1969. Då hade han varit änkeman i nära
fem år. På kökssoffan sitter barnbarnen Roger Lindqvist, Gun Lundgren
och Robert Nilsson. Morfar syns längst till vänster.
En annan melodi som min morfar gick omkring och nynnade på var Ruben Nilssons Amerikabrevet. Gerd, min syster, har berättat att så fort hon hörde morfar börja sjunga den här låten, så berördes hon så att tårarna trillade.
Ja nu ska jag rita hem to you, ett litet letters brev,
för att tala om hur very well jag mår.
Men det är rätt länge sen you see, som ja med pennan skrev,
så jag hoppas att du understand förstår.
Många dagar hava flytt sen dess jag for från Swedens lann,
men jag löver dej ännu my little friend,
å fastän du mej bedrog och skämde ut dej med en ann´
ska jag älska dej intill my bitter end.
Ja ä frisk å kry till hälsan, å ja har´et ganska bra,
utan skryt ä ja allredy ganska rik.
För ja tjänar ganska very mutch me daler varje da,
uppå Varner Jonssons factory fabrik.
De va sorgligt som ja hörde, att din fästman gick to hell,
å att han blev killad utav en pistol.
För han kom i bråk med degos när han gick i lann en kväll,
ja så går de te i staden Liverpool.
Därför tänkte ja som så att när det gamla nu är glömt,
att jag skulle ta och fråga dej å be,
att du tog å reste hit för de ä drömmen som jag drömt,
- å förrexten kan du ta din unge mä.
Men nu slutar ja å hoppas att du tar å skriver hit,
fortast möjligt å adressen min den ä,
Mister Charles P. Anderson, 604 B Main Street,
Person City, Indiana, USA.
-----------------------------------------------------
Ruben Nilsson.
Sommaren 1984. Morfar dricker kaffe på bit. Han häller kaffet på sin
tallrik, en ritual som han ständigt använde sig av. De övriga på bilden
är min far John, Andreas och Maj-Gerd min mor.
Efter att morfar sålt sin svarta Monark-moped, så användes cykeln
ganska så flitigt. Man såg honom ofta åka in till stan, där han bl. a.
brukade passa på att hälsa på sina döttrar, Elly och Malin. På den här
bilden har han träffat på en bekant. Bilden togs på Byxtorget i Piteå 1974.
Och i bakgrunden kan man se resterna efter den brand som ödelade
Wallsténs Järnhandel i korsningen Storgatan/Uddmansgatan.
Morfar Sanfrid med sina bröder, Bengt, Per-Axel och Olle Lundgren.
Fotot togs vid en träff syskonen hade i Blåsmarks bönhus i början av
1980-talet.
Gammelmorfar Sanfrid i hammocken tillsammans med barnbarnsbarnet
Andreas Lindqvist sommaren 1983...
...Andreas busar med gammelmorfar...
---------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
