Roger Lindqvist

Klockan nio styrde jag och Andreas kosan mot Blåsmark. Det var länge sen, men idag var dagen för ett besök till mormor och morfars gamla hus. Vi hade skidorna med, det var det enda sättet att ta sig fram, eftersom vi inte hade tillgång till skoter. Senaste besöket jag gjorde sträcker sig 5-6 år tillbaka i tiden. När vi kom fram så möttes vi av idel förödelse, inte så konstigt med tanke på att huset stått obebott de senaste drygt 55 åren. Men ändå var det inte bara Moder natur som åsamkat all skada. Det fanns många tecken på att vissa okända besökare också gjort skadorna större. Bl. a. låg det i snön ett föremål som speciellt tilldrog sig mitt intresse. Det visade sig vara underdelen av ett så kallat pelarbord som mina morföräldrar en gång hade i sitt vardagsrum. Vid mitt senaste besök stod det helt intakt uppe på vinden, men någon person med sinne för förstörelse hade helt enkelt kastat det från vindan, genom fönstret ner i snön.

Det fanns även andra saker som jag iakttog som också vidrörts av en mänsklig hand. I köket hade ett fint gammalt skåp vräkt ner mot en soffa som förvandlats till kaffeved. Synd på såna saker, synd på såna människor som otroligt nog tycker om att lämna kaos och förstörelse bakom sig. Kanhända att dessa individer mår bättre av att förstöra - jag vet ingen annan förklaring? När jag var dit senast så satt vi i köket och drack kaffe, idag var det helt omöjligt. Tidens tand är obarmhärtig, det vet jag, men varför alla dessa krossade fönster, varför hade du/ni anonyma gjort er besväret att gå upp på vinden för att i nästa stund kasta ner morfars gamla järnkamin nerför trappen? Ja, varför? Tog även en massa bilder som jag tänkt lägga ut, men pga vissa tekniska struligheter så går det inte för tillfället.

Roger.