Uppe på bergets topp
Somliga har i ord och bild berättat om heroiska bergsbestigningar. Inte minst vår egen Göran Kropp som en gång besteg Mount Everest utan syrgas. När han väl kommit ner på landbacken, ja då tog han sin cykel och åkte hem igen. Ungefär något liknande gjorde Norah och hennes farfar i dag. Eftersom hon endast skulle stanna hos sin farmor och farfar i några timmar, så hann vi inte ta cykeln till Everest. Och i och med detta så besteg vi heller inte det berg som är ett måste för varje sann hjälte och hjältinna.
Nöden har ingen lag. Därför siktade vi in oss på en av de snöhögar som pappa Ante skottat upp på tomten. Norah visade tydligt att hon var beredd att göra denna vådliga utflykt upp under himlens tak med sin farfar Roger. Sagt och gjort. Vi tog varandra i händerna, sen så började uppstigningen. Efter några futtiga sekunder stod vi så där på snöbergets absolut högsta topp och blickade ut över nejden. Vi såg med stolthet på varandra. Äntligen hade vi nått våra drömmars mål. Nu var det bara den svenska flaggan som saknades. För som ni vet brukar varje sann bergsbestigare placera sitt lands fana på bergets topp när man kommit fram.
Men eftersom farfars stora nio-meters flaggstång stod alldeles bredvid snöhögen, så fick den fungera som vår gemensamma symbol. När vi stått en stund och beundrat utsikten var det så dags för nedfärd. Tilläggas kan också, att varken Norah eller hennes farfar använde sig av syrgasapparat.
Som belöning fick vi stekt palt av farmor när vi kom in.
--------------------------------------------------------------
Bergsbestigarna Norah & Farfar.
Nöden har ingen lag. Därför siktade vi in oss på en av de snöhögar som pappa Ante skottat upp på tomten. Norah visade tydligt att hon var beredd att göra denna vådliga utflykt upp under himlens tak med sin farfar Roger. Sagt och gjort. Vi tog varandra i händerna, sen så började uppstigningen. Efter några futtiga sekunder stod vi så där på snöbergets absolut högsta topp och blickade ut över nejden. Vi såg med stolthet på varandra. Äntligen hade vi nått våra drömmars mål. Nu var det bara den svenska flaggan som saknades. För som ni vet brukar varje sann bergsbestigare placera sitt lands fana på bergets topp när man kommit fram.
Men eftersom farfars stora nio-meters flaggstång stod alldeles bredvid snöhögen, så fick den fungera som vår gemensamma symbol. När vi stått en stund och beundrat utsikten var det så dags för nedfärd. Tilläggas kan också, att varken Norah eller hennes farfar använde sig av syrgasapparat.
Som belöning fick vi stekt palt av farmor när vi kom in.
--------------------------------------------------------------
Bergsbestigarna Norah & Farfar.
Kommentarer
Trackback
