Bosse Parnevik - imitatör & skämtare / 1967
Cornelis Vreeswijk, Povel Ramel, Bengt Bedrup, Jokkmokks Jokke, Alf Martin i en person, det är Bosse Parnevik. För närvarande Sveriges största, meste och ende turnerande imitatör. I två kvällar har han glatt parkkvällspubliken i Piteå och Älvsbyn. Bosse har ett 25-tal kändisröster "i minnet" men själv anser han att de nämnda herrarna har han lyckats bäst med. Bosse är egentligen gymnastikdirektör, utbildad vid GCI, men den sysslan har han slutat med för flera år sedan. Jobbet som imitatör tar all tid. Under sommaren kuskar han omkring i folkparkerna och under vintern har han TV-framträdanden och jobb på olika tillställningar. Ett par månader om året slår han sig lös och sitter hemma och tränar kändisar. Via en bandspelare. Han lyssnar på röster, spelar in sin egen och slipar till felaktigheter. Det gäller att alltid förnya sig, hitta nya röster, nya former och nya texter. För nästa sommar blir det ett helt nytt program med en massa tekniska hjälpmedel. Då får vi kanske höra Putte Kock och Lasse Holmqvist m. fl.
Bosse som Bosse...
...som Jokkmokks Jokke...
...som Cornelis Vreeswijk.
Bosse Parnevik är i dag känd för hela svenska folket bland annat genom sina framträdanden i TV där han gjort en massa kändisar. Bosse började härma folk redan i realskolan. Först var det Charlie Norman.
- Jag satt bara och klämde igen kring näsan, pratade och så kom Charlie Norman. Ja, sedan gick det av bara farten. Folk tyckte jag härmade bra. 1960 började jag köra i parkerna sedan jag fått publicitet i TV redan 1957. Genomgick GCI och jobbade som gymnastiklärare ett par år, fast bara på halvtid. Nu är jobbet som imitatör ett heltidsjobb, berättar Bosse Parnevik.
MYCKET ARBETE BAKOM
Alla är inte lika lätta att härma och innan Bosse fått in rösten på en kändis kräver det många timmars arbete.
- T ex Jokkmokks Jokke fick jag in direkt. Han tar inte illa upp att jag härmar honom. Det är bara fin reklam för mej, tjosan, sa han själv. Cornelis Vreeswijk kör jag med i år och där tycker jag själv att jag lyckats riktigt bra, men inte från början. Man får lyssna på skivor, spela in sin egen röst och jämföra en massa gånger för att slipa till alla felaktigheter. Och så gäller det en viktig sak; att kunna maskera sig som vederbörande. Det är A och O i sammanhanget. Povel Ramel är också en kille som jag lyckats ganska bra med och även Alf Martin, radions representant i London.
I år kör jag med de nämnda kändisarna och med svensk-topp-programmet. Det gäller att varje år komma med något nytt och inte tjata ut gubbarna. I år har jag kört med Tage Erlander och Gunnar Hedlund. De övriga partipamparna Yngve Holmberg och Hermansson är inte så lyckade att härma. De har egentligen ingen särpräglad röst. Men jag har väl 20-25 röster i minnet och det går trögare och trögare att få in nya. Det är som att stoppa papper i ett fack det blir fullare och fullare. Och varje år skall det vara nya texter, nya ramar kring uppträdandet, säger Parnevik.
- Jag kör alltid ensam. Var med Magnus Banck ett år men annars alltid enmansshow. I parkerna har jag avverkat många figurer, Jan Malmsjö, Owe Thörnqvist, Olle Adolphson, Gösta Knutsson och en massa andra gubbar. Nu tränar jag med Putte Kock och Lasse Holmqvist och någon fler skall det väl bli. Egon Kjerrman är en ganska knivig kille. Hes i rösten och till att börja med hostade man i veckor innan man fick in Egons rätta röst. Ansträngande. Några utländska stjärnor har jag inte kört med. Jag tycker personligen att de man härmar skall vara kända hos de breda lagren. Inte är det några svårigheter att härma t ex Louis Armstrong men han är för gammal och inte känd bland de breda lagren.
Till nästa år tänker Bosse komma med något helt nytt. Han har inte riktigt planerat färdigt men det blir en massa tekniska hjälpmedel, projektorer, bandspelare och andra grejor. Bosse Parnevik gjorde som vanligt succé vid sina framträdanden i Piteå och Älvsbyn onsdag och torsdag. Han har med tiden blivit en skicklig maskör. Skapar fram en Cornelis Vreeswijk på nolltid med smink, skägg och hår. Har skaffat en peruk som är kopian av Jokkmokks Jokkes lugg och glasögon och svart tand för Povel Ramel. Textförfattare är han själv. Visorna går givetvis i samma stil som dem han imiterar. Det skall vara alla likheter.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 14 juli 1967.
Bosse som Bosse...
...som Jokkmokks Jokke...
...som Cornelis Vreeswijk.
Bosse Parnevik är i dag känd för hela svenska folket bland annat genom sina framträdanden i TV där han gjort en massa kändisar. Bosse började härma folk redan i realskolan. Först var det Charlie Norman.
- Jag satt bara och klämde igen kring näsan, pratade och så kom Charlie Norman. Ja, sedan gick det av bara farten. Folk tyckte jag härmade bra. 1960 började jag köra i parkerna sedan jag fått publicitet i TV redan 1957. Genomgick GCI och jobbade som gymnastiklärare ett par år, fast bara på halvtid. Nu är jobbet som imitatör ett heltidsjobb, berättar Bosse Parnevik.
MYCKET ARBETE BAKOM
Alla är inte lika lätta att härma och innan Bosse fått in rösten på en kändis kräver det många timmars arbete.
- T ex Jokkmokks Jokke fick jag in direkt. Han tar inte illa upp att jag härmar honom. Det är bara fin reklam för mej, tjosan, sa han själv. Cornelis Vreeswijk kör jag med i år och där tycker jag själv att jag lyckats riktigt bra, men inte från början. Man får lyssna på skivor, spela in sin egen röst och jämföra en massa gånger för att slipa till alla felaktigheter. Och så gäller det en viktig sak; att kunna maskera sig som vederbörande. Det är A och O i sammanhanget. Povel Ramel är också en kille som jag lyckats ganska bra med och även Alf Martin, radions representant i London.
I år kör jag med de nämnda kändisarna och med svensk-topp-programmet. Det gäller att varje år komma med något nytt och inte tjata ut gubbarna. I år har jag kört med Tage Erlander och Gunnar Hedlund. De övriga partipamparna Yngve Holmberg och Hermansson är inte så lyckade att härma. De har egentligen ingen särpräglad röst. Men jag har väl 20-25 röster i minnet och det går trögare och trögare att få in nya. Det är som att stoppa papper i ett fack det blir fullare och fullare. Och varje år skall det vara nya texter, nya ramar kring uppträdandet, säger Parnevik.
- Jag kör alltid ensam. Var med Magnus Banck ett år men annars alltid enmansshow. I parkerna har jag avverkat många figurer, Jan Malmsjö, Owe Thörnqvist, Olle Adolphson, Gösta Knutsson och en massa andra gubbar. Nu tränar jag med Putte Kock och Lasse Holmqvist och någon fler skall det väl bli. Egon Kjerrman är en ganska knivig kille. Hes i rösten och till att börja med hostade man i veckor innan man fick in Egons rätta röst. Ansträngande. Några utländska stjärnor har jag inte kört med. Jag tycker personligen att de man härmar skall vara kända hos de breda lagren. Inte är det några svårigheter att härma t ex Louis Armstrong men han är för gammal och inte känd bland de breda lagren.
Till nästa år tänker Bosse komma med något helt nytt. Han har inte riktigt planerat färdigt men det blir en massa tekniska hjälpmedel, projektorer, bandspelare och andra grejor. Bosse Parnevik gjorde som vanligt succé vid sina framträdanden i Piteå och Älvsbyn onsdag och torsdag. Han har med tiden blivit en skicklig maskör. Skapar fram en Cornelis Vreeswijk på nolltid med smink, skägg och hår. Har skaffat en peruk som är kopian av Jokkmokks Jokkes lugg och glasögon och svart tand för Povel Ramel. Textförfattare är han själv. Visorna går givetvis i samma stil som dem han imiterar. Det skall vara alla likheter.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 14 juli 1967.
Kommentarer
Trackback
