Roger Lindqvist

GRATTIS I DAG:
EDVIN ADOLPHSON, 80


EDVIN ADOLPHSON , 80 ÅR I DAG.


Han började födelsedagen med tio armhävningar. Så putsade han glasögonen och förstorningsglaset för att läsa rubrikerna i morgontidningen.
    - Sen läser Ulla texterna för mig. Tänk, det gör hon varje dag, tre tidningar om dagen, säger han varmt.

Det var för några år sedan, strax efter TV-succén med Markurells i Wadköping, som Edvin Adolphson fick starr på båda ögonen. Efter operationen blev ögonen inflammerade, nu är han helt blind på ena ögat, ser bara svagt på det andra. Läkarna räknar med att synen ska försvinna helt och hållet på det ögat också, men ingen vågar lova något. Edvin har inrättat sig för ett liv i mörker. Hans hustru sedan snart 25 år, danska Ulla, är hans stöd. Hon läser alla texter han själv inte kan läsa. Det är också hon som hjälpt honom att fullfölja arbetet med memoarerna som kom ut för drygt en månad sedan.
    - Jag har talat in minnena på band, berättar Edvin. Så har hon skrivit ut dem och hjälpt mig att redigera.
    - Under den här tiden har vi kommit ännu närmare varandra. Vi har arbetet tillsammans, Ulla har stött mig och uppmuntrat. Det är hennes förtjänst att memoarerna överhuvudtaget blivit klara!



NAMN: Edvin Adolphson. FÖDD: 25 februari 1893, 80 år i dag. GIFT MED: 1) franska skådespelerskan Margot de Chergé, 2) skådespelerskan Harriet Bosse - tidigare gift med August Strindberg, 3) norska Mildred Folkestad, 4) danska Ulla Balle-Jensen. BARN: Fem stycken, mest kända: trubaduren Olle och skådespelerskan Kristina. BOR: I tvåfamiljs stenhus i Stocksunds torp, strax utanför Stockholm. SOMMARSTÄLLE: Harstena, älskad sommarö i Norrköpings skärgård, samt lånad stuga på Kanarieöarna. BIL/BÅT: Kan inte själv köra bil längre. Men en liten plastbåt klarar han fortfarande. "Känner alla grynnor och skär vid Harstena". RÖKER: Commerce utan filter. DRICKER: Måttligt. LÄSER: Med hjälp av hustru Ulla bland annat en morgontidning och två kvällstidningar dagligen.


Memoarerna har blivit starten till ett helt nytt avsnitt i Edvin Adolphsons liv. Spela teater och film kan han inte längre när ögonen sviker. Men tala kan han. Han är en berättare av den gamla stammen, trollbinder lyssnaren, fascinerar med levande beskrivningar av teaternamn han mött genom åren.
    - Jag har ett jäkla fantastiskt minne, utbrister han plötsligt. Jag har många meter filmmanuskript däruppe i mina bokhyllor, och jag minns ju allt! I dag på 80-årsdagen, kommer andra upplagan av Edvins memoarer. Första upplagan som trycktes i 52.000 exemplar har sålts slut på en och en halv månad. Filmskådespelaren Edvin Adolphson har alltid fått mängder med brev. Efter TV-succéerna med Hamlet (i TV:s barndom), Hemsöborna och Markurells på senare år fick han en ny publik. TV-publiken som inte räknas i antal utsålda föreställningar, utan i miljoner.

Nu har han, 80 år gammal, breddat sin publik ytterligare - bokläsarna har kommit till. Breven strömmar in på nytt.
    - Jag fick just i dag brev från två läkare. Liksom alla andra som skriver nu har de fastnat för något speciellt.
    - Till och med några recensenter har hört av sig privat, det har jag aldrig tidigare varit med om, berättar han förtjust.
När arbetet med att redigera memoarerna startade hade Edvin läst in material till 700 maskinskrivna A4-ark. Boken är på 300 sidor.



Edvin Adolphsons memoarer kom ut i slutet av 1972.


HAR MATERIAL TILL ÄNNU EN BOK
Han är uppriktigt ledsen att inte allt kommit med. Saknar den möjligheten att dela med sig, berätta om allt för en ny grupp människor.
    - Jag skulle vilja fortsätta, redigera ut det material som blev över till en ny bok.
    - Men det är så många omständigheter som spelar in. Jag kan inte lova något, säger han avvärjande och rättar till glasögonen. Tar ny sats, säger:
    - Fast det är klart, det är så mycket som inte är skrivet...

Edvin Adolphson är glad att boken tagits emot seriöst. Erkänner till hälften skamset att han skrivit det mest för att tillfredsställa sig själv, men gläds ändå åt det positiva mottagandet.. Det ger honom möjlighet att fortsätta. Skrivandet har gett honom meningsfull sysselsättning när ögonen inte orkar med. Han säger själv att han fogat sig. Men ändå talar han med saknad om det arbete han nu inte längre kan göra på grund av synskadan.



För en gångs skull har han bestämt sig för att fira födelsedagen hemma,
inte på Kanarieöarna. - Det är faktiskt mina fem barn som övertalat mig,
ler han. Hustru Ulla håller i trådarna, det blir ungefär samma arrange-
mang som vid 60-årsfirandet. Sonen Per Bernhard födelsedagsbilden.



I "Sången om den eldröda blomman" i regi av Per-Axel Branner, spelar
Edvin Adolphson kraftkarlen Olof Koskela. Filmen hade sin premiär 1934.


I filmen har Edvin Adolphson Birgit Tengroth som motspelerska.


1942 hade Edvin Adolphson titelrollen i Olof Molanders "General von
Döbeln".


- DET HÄNDER ATT
JAG BLIR FÖRTVIVLAD
    - Jag som ändå är rätt händig kan inte slå i en spik längre. Jag kan inte göra något åt bilen eller båten, det är så mycket som har blivit förändrat.
    - Det händer att jag blir förtvivlad. Jag har t ex lagt undan en hel del böcker om den venetianska renässansen som jag är mycket intresserad av. Dem hade jag tänkt njuta av nu när jag slutat som skådespelare, men det går inte.

Trots allt är det inte något stillsamt pensionärsliv Edvin lever. Han håller föredrag, berättar om hur boken kommit till - och om vad som inte fick plats. I dag har han stor födelsedagsmottagning i hemmet i Stocksunds torp strax utanför Stockholm. Alla gamla kollegor, vänner och arbetskamrater kommer för att uppvakta.
    - Jag satt ju med i tolv olika styrelser som mest, suckar Edvin. Nu har jag skurit ner det, det blev för mycket.

I kväll firar familjen en privat fest. Fem barn med svärdöttrar och svärsöner, nio barnbarn och ett barnbarnsbarn..
    - Det var faktiskt mina barn som övertalade mig att stanna hemma på födelsedagen i år, ler Edvin.
    - Det började när jag fyllde 40, blev ännu värre  vid 50. Sen stod jag ut med det vid 60. Men då bestämde jag mig - aldrig mer.
    - Därför var jag på Kanarieöarna både över 70 och 75-årsdagen. Där har jag också utfört det mesta av arbetet på min bok. Långt borta från människor och telefoner.



Familjen Adolphson vid sekelskiftet (1900). Stämningen var inte den
bästa sedan min mor upptäckt att jag glömt eller tappat min färdig-
knutna halsduk. "Det har ingen betydelse, sa min far, ta bilden bara".
När vi kom hem hittade jag halsduken i fickan. Det har jag aldrig kom-
mit över. (Ur Edvin Adolphsons memoarer).


En unik bild från de första proffsåren. Skådebanans sommarsällskap
gav Geijerstams "Per Olsson och hans käring" med bl a Karl Gerhard
(fjärde från vänster), Mary Johnson och Nisse Lundell (sittande på
brunnen) och mig själv (längst till höger). (Ur Edvins Adolphsons memo-
arer).


Från det krävande men roliga förarbetet kring Djurgårdsmässan, där
min dröm att bli cirkusdirektör äntligen blev verklighet. På bilden disk-
uterar Karl Gerhard, Arne Wirén och jag en festaffisch.


På bröllopsresa i norska fjällen med nyblivna frun Harriet Bosse.
(Ur Edvin Adolphsons memoarer).


Harriet Bosse (1878-1961). Gift med August Strindberg 1901-04.
Gift med Edvin Adolphson 1927-32. (Ur Edvin Adolphsons memoarer).


Den första kyss jag fick av Ingrid Bergman var i hennes debutfilm
"Munkbrogreven" 1935. (Ur Edvin Adolphsons memoarer).


    - Sen tycker jag att det är mycket begärt att tvinga folk hit ut mitt i det här tråkiga februari.
Han är släktkär, Edvin Adolphson. Barnbarnen har eget rum i villan i Stocksunds torp. När de var mindre slängde deras föräldrar bara in dem när de behövde barnvakt.
    - Men nu håller de på att bli så stora, de behöver inte pottstolen som står kvar därinne.

Edvin Adolphson kan i dag se tillbaka på 132 filmer. Hur många teaterroller vet han inte. Åtskilliga hundra i alla fall. Under den mest aktiva Dramaten-tiden repeterade han två föreställningar varje dag, spelade skolteater på eftermiddagarna och hade ordinarie föreställning på kvällarna.
    - Visst har det varit värt slitet, säger han nu och sjunker tillbaka i den milt gröna fåtöljen. Och så hade jag ju så stora underhåll till alla min fruar att man var tvungen.

Men sedan 25 år tillbaka är Ulla den enda kvinnan i hans liv. Hon uppmuntrar honom när besvikelsen över de dåliga ögonen kommer.
    - Tack vare henne så kan jag till och med följa med vad som händer inom teatern säger Edvin varmt. Jag lär känna de yngre skådespelarnas röster, och kan tolka deras minspel också efter att ha sett dem några gånger.
    - Trots allt är jag tacksam över mitt liv, summerar han. Det är väl meningen med livet när man ser att man lyckats i stället för att misslyckats. Det är nog den skillnaden människan lever på.



Edvin Adolphsons sista insats blev i TV-succén "Markurells i Wadköping"
från 1968. Här gjorde den unge Ulf Brunnberg en av sina första upp-
märksammade roller. Eva Dahlbeck gjorde Harald Hilding Markurells
hustru. Här fanns även Jan-Olof Strandberg, Olof Thunberg, Tor Isedal
och Arne Källerud också med. (Ur Edvin Adolphsons memoarer).

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤4
AFTONBLADET ¤ Den 25 februari 1973.

En del av materialet är hämtat från boken; Edvin Adolphsons berättar-
om sitt liv med fru Thalia fru Filmia och andra fruar. /Bonniers.
Här finns också material som kommer ur min egen samling.
/Roger.