En blues hemma hos Danne...
I vår släkt finns en hel del musiker. I vår familj är det endast Daniel som anammat att föra det musikaliska arvet vidare. Det började med trummor nångång i lågstadiet, för att senare fortsätta med gitarr. I dag så är han och gitarren oskiljaktiga, precis som det en gång var när hans liv bestod av moppe, moppe, moppe och återigen moppe! Sist vi hälsade på så ville han att jag skulle lyssna på en grej - som han sa - som han gjort. Det visade sig vara en egenhändigt komponerad blues.
- Har du gjort den här? frågade jag.
- Japp, svarade han.
Så blev jag stående ett bra tag och lyssnade in det som kom ut ur högtalarna. Ett klart bevis på att det svängde, var att mina händer började trumma. I samma rum hängde Dannes husgud, Jimi Hendrix på väggen. Och jag tror att - om jag inte såg alldeles fel - att Jimi svängde på sitt huvud inte bara en gång, utan flera gånger. Samtidigt tyckte jag mig se att han rörde på sina läppar. Så jag gick närmare, la mitt ena öra mot tavlan och då hörde jag detta:
- It´s okey, man! Play it again!
Fast jag sa ingenting till sonen. Han skulle bara tyckt att jag pratat i nattmössan. Men JAG vet att han sa det! Inget snack om den saken.
- Kom och lyssna på en grej som jag gjort, sa Daniel senast vi var
på besök. Ur högtalarna strömmade en gungande svängig blues.
På väggen bakom hängde Jimi Hendrix och iakttog oss. När Jimis huvud
började svänga, och jag såg vissa munrörelser, gick jag dit och la mitt
öra emot.
- It´s okey, man! Play it again!
Inget dåligt omdöme av en av de största gitarrlegenderna...
Fast för säkerhetsskull sa jag inget till sonen. Fär tänk, vad skulle han ha
trott om sin farsa...?
------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
