En gång för länge sen...
...stod ett vitmålat äldre hus bredvid en grusad landsväg. Det var min pappas föräldrahem. Det är borta nu, och på tomten står idag en annan fastighet byggd 1980. Platsen där min pappa en gång föddes, och där han en gång sprang omkring i sina barnaskor, ligger endast ett stenkast från mitt eget hus. Varje gång vi går på gångvägen upp till byn så passerar vi stället där mina farföräldrar levde sina liv, och uppfostrade sina 10 barn.
¤ INGVAR ¤ ERIK ¤ EMMY ¤ ELSA ¤ GUNNAR ¤ SVEN ¤ ARTUR ¤ JOHN ¤ SIGRID ¤ ÅKE ¤
På samma plats där mina farföräldrars hus en gång stod. I för-
grunden ses pappas föräldrahem. I bakgrunden skymtar den fastig-
het som finns där idag.
Barnen Lindqvist fr. v. Elsa (1916-2002), Emmy (1914-1998),
John (1923-2005), Åke (1924-2010) och Sven (1919-2004). Gården
på andra sidan vägen finns fortfarande kvar. En idyll kan man tycka...
men var det så?
Farmor Hanna (1888-1970). På trappan till sitt och farfar Amandus
gemensamma hus.
--------------------------------------------------------------------
¤ INGVAR ¤ ERIK ¤ EMMY ¤ ELSA ¤ GUNNAR ¤ SVEN ¤ ARTUR ¤ JOHN ¤ SIGRID ¤ ÅKE ¤
På samma plats där mina farföräldrars hus en gång stod. I för-
grunden ses pappas föräldrahem. I bakgrunden skymtar den fastig-
het som finns där idag.
Barnen Lindqvist fr. v. Elsa (1916-2002), Emmy (1914-1998),
John (1923-2005), Åke (1924-2010) och Sven (1919-2004). Gården
på andra sidan vägen finns fortfarande kvar. En idyll kan man tycka...
men var det så?
Farmor Hanna (1888-1970). På trappan till sitt och farfar Amandus
gemensamma hus.
--------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
