Roger Lindqvist

Oskar och Anna Lundmark i Höglandsnäs.


"VI BYTTE HEM FYRA GÅNGER"
Guldbröllopspar berättar

Den 26 oktober har Anna och Oskar Lundmark i Höglandsnäs varit gifta i 50 år. Ett så långt äktenskap ger naturligtvis många gemensamma minnen. Makarna Lundmark är båda 72 år gamla och där saknas inte ens minnena av de där små händelserna som inträffar under ett så långt äktenskap. Nej, inte ens den där dagen för femtio år sedan då giftermålet stod eller ens den där midsommaraftonen då Oskar bjöd upp Anna till dans vid den allmänna midsommarfesten i Höglandsnäs 1909.

Fru Anna Lundmark bevisade under vår pratstund att hon hade minnena i huvudet kronologiskt ordnade, med datum och årtal, och kunde med dess hjälp bygga upp sin berättelse om de femtio åren tillsammans med Oskar. Men hur det är, kvinnor ligger ju mer åt det hållet att arkivera minnen! Hur är det, kommer Oskar ihåg upprinnelsen till det långa äktenskapet med Anna? Jo, han kunde redogöra gott för sig. Ja, han mindes till och med hur vädret var den där midsommaraftonen 1909, då Anna och Oskar träffades på allvar. Det var strålande, sade han, och Anna intygade.

Men många vindar har blåst sedan dess. Åt olika håll. Ibland har makarna Lundmark följt med, ibland har man stått emot. Anna Evelina Lundmark, född Vesterlund, såg dagens ljus för första gången i Piteå. Men redan vid två årsålder dog pappan, och flickan Anna kom till fosterhem i Klockarträsk ovanför Lillpite. Här kom hon att växa upp och få sitt första arbete som piga, den vanliga sysselsättningen för unga flickor på den tiden. Som 17-åring fick hon en liknande anställning i Hortlax, men avancerade året efter till den betydligt mera förnäma titeln som jungfru hos inspektor Ram på herrgården i Munksund.

Oskar Lundmark föddes och växte upp i Hemmingsmark hos föräldrarna. Vid 14-årsålder började han en anställning vid sågverket i Skuthamn, en arbetsplats, som han skulle bli trogen, tills han efter uppbyggnaden av sin egen gård i Höglandsnäs startade egen snickerirörelse. I början av 1900-talet byggde brodern egen gård i Höglandsnäs och då flyttade Oskar dit men fortsatte sitt arbete vid sågverket, och rodde varje morgon till och från arbetet i Skuthamn.


GOTT UTGÅNGSLÄGE
Det var under den här tiden han började snegla på Anna, och från den tidigare omtalade midsommardansen i Höglandsnäs 1909 gick det fort fram till 1913, då makarna satte bo och Oskar övertog Annas fosterföräldrars gård i Grundvik. Under de nio år makarna odlade den jord, som hörde till gården på Grundvik, hann familjen utökas med sju barn. Två hade, när familjen bröt upp från Grundvik för att söka bättre jord och bostad i Mellanboda, börjat skolan. Det var äldsta barnet Nancy, 50 år nu och hennes bror Ivan 48 år.

I Mellanboda var det inte lika lätt för barnen att få någon undervisning. Platsen var vid denna tid, 1922, mycket glest befolkad, ja, familjen Lundmark var faktiskt nybyggare i ordets rätta bemärkelse. Oskar byggde en ladugård som han till en början inredde till bostad och bröt mark, som, säger Oskar var bra mycket sämre än den vi hade på Grundvik.



Nancy Adela, Oskar och Annas förstfödda, gifte sig den 10 februari
1935 med Knut Ingvar Lindqvist från Övremarken i Hortlax.
Nancy föddes den 21 mars 1914 och gick ur tiden den 16 december
2009. Maken Ingvar var född den 22 maj 1911 och avled den 7 augusti
1976. Nancy och Ingvar hade dottern Gun, född den 21 mars 1935.


Oskar Ivan Lundmark, Oskar och Annas son, gifte sig den 10 okto-
ber 1937, med Elsa Margareta Lindqvist från Övremarken i Hortlax.
Ivan var född den 18 augusti 1915, och avled den 14 juni 2002. Makan
Elsa föddes den 4 augusti 1916 och dog den 10 mars 2002.
Barn: Britta, Roland och Karin. På bilden ovan, ses makarna Lundmark
med dottern Karin. Ingvar Lindqvist var syskon med Elsa Lindqvist. De
båda var i sin tur syskon med min far, John Lindqvist.


MELLANBODA - ETT SORGLIGT MINNE
Mellanboda är verkligen inget direkt roligt minne, om man undantar att Sonja och Börje föddes där, säger fru Lundmark. Vi levde ett verkligt nybyggarliv under ganska besvärliga förhållanden. Inget elektriskt lyse, vilket vi hade vant oss vid på Grundvik, och mycket annat utav redan då alldagliga bekvämligheter saknade vi. I början var vi ju också ensamma däruppe. Visserligen fick vi med tiden förutom ladugården även bostadshus, men det var två år för länge vi bodde där.

Besvärligheterna med barnens skolgång redde upp sig efter ett år. Då hade det kommit fler nybyggare till Mellanboda, och detta föranledde myndigheterna att se till att barnen fick undervisning i vanlig ordning. Skollokal ställdes till förfogande av nybyggarna, som hade ett rum att hyra ut men så småningom fick barnen en speciell skolbyggnad. Misstrivseln i Mellanboda drev Oskar Lundmark att söka sig åt något annat håll, och den här gången började han bygga ett nytt hem i Höglandsnäs. Det blev till en början ett ganska enkelt men respektabelt hem, som den nu 12 personer stora familjen flyttade in i till julen 1927. Oskar hade använt all sin fritid för att uppföra den lilla stugliknande byggnaden, som fortfarande står kvar på tomten i Höglandsnäs. På dagarna arbetade han nämligen som byggnadssnickare i Munksund och Skuthamn. Att det var en arbetsam tid förstår man.


ETT FJÄRDE HEM
När mangårdsbyggnaden stod klar 1934 flyttade 12 familjemedlemmar in och under loppet av ett år skulle barnaskaran ha ökat till 13 då minstingen Hjördis, 28 år, kom till världen. Det var ett stort och stabilt hus men de äldsta i barnaskaran var så gamla att de började flyga ur boet. Nancy var först. Hon gifte sig och bor för närvarande på Strömnäs. Och sedan dess har de flyttat iväg en efter en.

De yngsta stannade kvar och hjälpte pappa Oskar bygga den snickerifabrik, som han innehade och arbetade i från slutet av trettiotalet och till 1953 då den såldes. Men sedan dess har alla utom en son ur den stora barnaskaran sökt sig arbeten och bostäder på annat håll.
    - Visst kommer de och hälsar på, säger makarna Lundmark, men det är långt till hemmet för dem som bor i Dalarna och Uppland. Det är fortfarande ovisst om alla kan komma hem till den stora guldbröllopsdagen, som skall firas på Missionshuset i Höglandsnäs. Men de flesta lär väl sitta vid pappas och mammas bord den stora dagen, och ett är säkert, de kommer nog att bli trångt runt de jubilerande ändå med tanke på alla uppvaktande vänner runt om i bygden.

-------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1963.