HANS FOLKE ALFREDSON: Ett litet tal (i efterskott) på din födelsedag
Den 28 juni fyllde Hasse Alfredson 80 år! Och skäms på mig, för att jag inte hyllade honom den dagen. Men hyllningen kommer nu istället, fastän två månader har förflutit. Förlåt mig Hasse! Jag är ingen direkt talare, åtminstone inte inför publik, men bakom dataskärmen och tangentbordet kan jag väl så här lite sent på söndagskvällen ge dig ett eller annat uppskattande ord.
Du var en glädjespridare under en period av mitt liv när jag satt hemma i morsans och farsans kök och lekte med mina leksaksbilar. Rätt så ofta hördes både din och Tages stämma strömma ut ur vår svarta transistor på arbetsbänken. På den tiden - när radio verkligen var radio för hela svenska folket och kallades för Melodiradion - så gjorde du tillsammans med Tage de "Lindemännare" som med åren skulle komma att kallas klassiska.
Resten är historia som man så vackert brukar säga. Tyvärr så gick din vapendragare Tage bort i blomman av sin ålder, och jag tror att du efter detta aldrig riktigt mer blev densamme. Efter Tages död tonade en betydligt mer allvarligare Hasse fram. Visserligen gjorde du revy med Povel, där skrattet stod högt i tak, men ingenting var som förr. Bakom clownens glada mask, finns ju också ett allvarligt ansikte - har jag lärt mig. Så också med dig, Hasse.
Jag balanserar just nu på gränsen till det långrandiga. Jag skall alltså avsluta mitt födelsedagstal med att lyfta mitt glas, för att önska dig en god fortsättning på ditt liv. Och samtidigt tacka dig för alla muntrationer och galna tokigheter som du gett oss alla till livs. Grattis!
//Roger.
Det är sommaren 1962. Ute på Gröna Lund bjuder herrarna Hasse
Alfredson & Tage Danielsson på revyn "Gröna Hund". Bland de med-
verkande finns även profilen till vänster; Lasse O´Månsson.
I revyn föddes en klassiker; Ringaren! Jag vet inte hur många gånger
under åren (så länge som Melodiradion fanns) jag hörde denna mono-
log. Sedan följde också andra "revy-hundar" Gula Hund och Svea Hund
bl. a.
--------------------------------------------------------------------
Du var en glädjespridare under en period av mitt liv när jag satt hemma i morsans och farsans kök och lekte med mina leksaksbilar. Rätt så ofta hördes både din och Tages stämma strömma ut ur vår svarta transistor på arbetsbänken. På den tiden - när radio verkligen var radio för hela svenska folket och kallades för Melodiradion - så gjorde du tillsammans med Tage de "Lindemännare" som med åren skulle komma att kallas klassiska.
Resten är historia som man så vackert brukar säga. Tyvärr så gick din vapendragare Tage bort i blomman av sin ålder, och jag tror att du efter detta aldrig riktigt mer blev densamme. Efter Tages död tonade en betydligt mer allvarligare Hasse fram. Visserligen gjorde du revy med Povel, där skrattet stod högt i tak, men ingenting var som förr. Bakom clownens glada mask, finns ju också ett allvarligt ansikte - har jag lärt mig. Så också med dig, Hasse.
Jag balanserar just nu på gränsen till det långrandiga. Jag skall alltså avsluta mitt födelsedagstal med att lyfta mitt glas, för att önska dig en god fortsättning på ditt liv. Och samtidigt tacka dig för alla muntrationer och galna tokigheter som du gett oss alla till livs. Grattis!
//Roger.
Det är sommaren 1962. Ute på Gröna Lund bjuder herrarna Hasse
Alfredson & Tage Danielsson på revyn "Gröna Hund". Bland de med-
verkande finns även profilen till vänster; Lasse O´Månsson.
I revyn föddes en klassiker; Ringaren! Jag vet inte hur många gånger
under åren (så länge som Melodiradion fanns) jag hörde denna mono-
log. Sedan följde också andra "revy-hundar" Gula Hund och Svea Hund
bl. a.
--------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
