Passion för katter
Kurre - var det namn som Robert döpte honom till när han flyttade in
1991. På bilden ligger Kurre i soffan, omedveten om att det är hans allra
sista kväll i livet.
Diabetes var diagnosen som han fick som till slut ledde till avlivning.
Elisabeth tar ett ömt farväl av en älskad kisse.
-------------------------------------------------------------------------------
Jag vet precis hur det känns. Jag har själv vuxit upp med katter och har alltid tyckt om dem. När jag var barn var det syskonen Linus (1982-95) och Lillan (1983-98) som gjorde mig kattvan och kattglad och jag har senare under mina vuxenår Alban (1993-2003) och Rulle (1994-2010). Alban var min närmsta följeslagare under dessa år - otroligt tillgiven och intelligent, men han fick tyvärr problem med njurarna och jag blev tvungen att avliva honom bara några veckor efter sin tioårsdag, vilket var en av de sorgligaste dagarna i mitt liv. Rulle (som var Albans kompis) bodde hos mig ända fram tills att det blev dags för mig att flytta till Stockholm 2006 då han flyttade till min mor och var kompis med hennes katter Killen och Jolie fram till förra sommaren då han gick bort (hela 16 år gammal).
Katter är härliga och har alltid så spännande personligheter.