Passion för katter

Härhemma har vi alltid haft en passion för katter. Åtminstone Elisabeth och jag. Barnen är uppväxta med katter från tidiga år, vilket gjorde att när Robert fyllde sju, så önskade han sig en alldeles egen katt. Det var en kattpojke som Robert ganska snabbt döpte till Kurre. Katten Kurre stannade hos oss i åtta år. Under hösten 1999 upptäckte vi att Kurre inte mådde bra. Han var jämt väldigt törstig, och det hela tog sig i uttryck att han ständigt var på jakt efter vatten. Såg han den minsta lilla våta fläck, ja, då var Kurre där och lapade i sig. Ibland skrapade han badkaret rent med sin lilla raspiga rosa tunga. Kurre fick så småningom diagnosen diabetes. Efter noga övervägande beslutade vi oss för att avliva honom. Datum var utsatt till den 1 februari 2000. Dagen därpå så gick jag in med honom hos veterinären i Öjebyn. Han fick sin "dödsspruta" och det dröjde inte länge innan han var borta för alltid. Efter Kurre så gjorde vi "Kattuppehåll" fram till 2002. Det var då som Petter kom in i bilden. Men Petter, en svart katthane, blev överkörd på Hortlaxvägen den 10 augusti 2002. Några dagar efteråt, flyttade Sessan och Pelle in hos oss på Markvägen. Och här bor de än. Och som jag kan förstå så mår de två som en prins och prinsessa i en kunglig lyxsvit.


Kurre - var det namn som Robert döpte honom till när han flyttade in
1991. På bilden ligger Kurre i soffan, omedveten om att det är hans allra
sista kväll i livet.


Diabetes var diagnosen som han fick som till slut ledde till avlivning.


Elisabeth tar ett ömt farväl av en älskad kisse.

-------------------------------------------------------------------------------


Kommentarer
Postat av: Björn Jakobsson

Jag vet precis hur det känns. Jag har själv vuxit upp med katter och har alltid tyckt om dem. När jag var barn var det syskonen Linus (1982-95) och Lillan (1983-98) som gjorde mig kattvan och kattglad och jag har senare under mina vuxenår Alban (1993-2003) och Rulle (1994-2010). Alban var min närmsta följeslagare under dessa år - otroligt tillgiven och intelligent, men han fick tyvärr problem med njurarna och jag blev tvungen att avliva honom bara några veckor efter sin tioårsdag, vilket var en av de sorgligaste dagarna i mitt liv. Rulle (som var Albans kompis) bodde hos mig ända fram tills att det blev dags för mig att flytta till Stockholm 2006 då han flyttade till min mor och var kompis med hennes katter Killen och Jolie fram till förra sommaren då han gick bort (hela 16 år gammal).



Katter är härliga och har alltid så spännande personligheter.

2011-08-18 @ 18:48:48
URL: http://beji.webb.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0