Roger Lindqvist

När Sven, min farbror, flyttade till ett äldreboende, kunde man ibland se handskrivna lappar på hans bord. Det handlade både om det ena och det andra. Efter hans bortgång 2004, när vi skulle städa ur alla hans saker, hittade jag ytterligare en lapp signerad "farbror Sven". I normala fall skulle den ha hamnat i soporna, men någonting sa mig att behålla den. Vilket jag gjorde. På lappen hade Sven roat sig med en liten välkänd ordlek vars stavning inte var helt perfekt: "Sex-Laxar i En-Lax-Ax". Den där asken var inte riktigt rätt, men vad gör väl det.

En annan gång hade han i sin ensamhet suttit och skrivit ner namnen på alla sina syskon. Men han visste inte säkert födelse- och dödsdatum. Detta gjorde att han gärna ville ha min hjälp. Så jag fyllde i det som fattades. Vid ett annat av mina många besök, satt han med ett foto i handen när jag kom. Då jag satte mig ner, såg jag i hans blick att han ville något. Det var då som han sa:
    - Roger, jag sitter och tittar på det här familjekortet. Det är ju jag och alla mina syskon, å så mamma.
    - Skulle du kunna ta det här å åka in till stan å förstora det. Jag vill så gärna ha det i bokhyllan.

Jag tog fotot och lovade att nästa gång jag hade ett ärende in till Piteå, skulle jag gå in på en fotoaffär och betälla en förstoring. Men Sven hann aldrig få sin familjebild uppförstorad. Han dog en kort tid därefter.


Sven (1919-2004).


Den här lappen hittade jag när vi städade ur Svens lägenhet. Jag
tänkte först kasta den - men ångrade mig...


Ett papper där Sven skrivit ner namnen på sina syskon. Men vissa
datum hade han glömt. Han ville därför att jag skulle fylla i det som
fattades. Till vänster i rutan ses Svens anteckningar, det övriga är mitt klot-
ter. Torsdagen den 7 augusti 2008, publicerades i Piteå-Tidningen
artikeln: Farbror Sven - Öholmas Fred Astaire. En berättelse som
jag skrev, som en slags hyllning till min farbror Sven och hans Elma.
------------------------------------------------------------------------