Roger Lindqvist

Skvaller vet vi väl alla vad det är. Det finns i mina ögon sett olika sorts graderingar på skvaller. Det ofarliga, samt det skadliga (förtal). En variant, är när två personer råkas, och den ena säger: "Har du hört att grannen köpt ny bil?". Den kategorin är väl den minst skadliga. Nästa variant och exempel, är när de två råkas nästa dag och följande ord "halkar" ut ur munnen: "Har du hört att grannen har varit otrogen?". Med detta sistnämnda exempel, har personen ifråga gått rejält över gränsen. Frågan man först ställer sig är följande: Vad grundar sig den "skvallrande" personen på? Hur kan han veta att grannen varit otrogen? Varför är han/hon så mån om att berätta detta, även om det bara är hörsägen?

I förra veckan mötte jag en person som berättade att en viss person i en högre ställning var alkoholist. Jaha!, sa jag. När jag inte visade mig så intresserad, och imponerad, klämde personen i med ännu fler "sanningar". När personen sagt sitt och "talat ut" så berättade jag att den där personen visst inte är den du menar. Då blev personen påstridig och sa: "Jag VET...!". Efter ytterligare en stund så berättade jag att det är helt omöjligt, personen hon/han åsyftade är inte den du menar. När jag efter flera turer av förklaringar, lyckades jag så småningom överbevisa henne/honom, om att hon/han tagit fel på person.

Hade jag inte brytt mig, hade hon/han troligtvis berättat "sanningen" vidare, och på så sätt utvidgat förtalet, av en helt oskyldig person. Tyvärr är denna person inte ensam om att - liksom svinen, böka i dyngan. Varför skvallrar vi då? I många fall ligger det avundsjuka bakom. Man vill på nåt sätt "märka" en viss person som kanske har lyckats på nåt sätt med sitt liv. Åtminstone är det en av de teorier jag har.

Jag har under årens lopp hört ännu fler hemskheter. En person berättade "sanningen" för mig en gång. Jag ställde mig även där väldigt tveksam. Och när personen (det bökande svinet) såg min bestämda min, och hörde mitt ifrågasättande, blev hon/han nästan smått irriterad på mig för att jag inte höll med. Skvaller har vi väl alla på ett eller annat sätt någon gång konfronterats med. Ingen är felfri. Men när oskyldiga människor blir föremål för rena rama häxjakter, då blir jag både arg och ledsen. Så lyd ett gott råd - lyssna icke på böksvineriet. Människor som sysslar med detta mår helt enkelt inte bra. /Roger.