Roger Lindqvist

Dagen har varit tung och snövit. Tung på så sätt att det vita som ramlat ifrån vinterhimlen har varit blött. Detta gjorde att varje lass med snö på spaden, var som att lyfta 15 kilo cement. Av den anledningen har jag lite skämtsamt sagt till frun, att om jag inte kommit in inom en halvtimme, är risken stor att jag stupat med huvudet rakt ned i en driva. Och vem vet, kanske att hon hittar sin äkta man med sprattlande ben och fötter utanför köksfönstret, om det här snöovädret fortsätter.

När snön var undanskottad lade jag mig ner i "Nobelsoffan", för att ta del av den dokumentär som visades om Tomas Tranströmer. Jag tycker om hans ord. Hans sätt att berätta. Hans sätt att måla och bearbeta orden. Detta leder tankarna in på vägar, som man ibland inte trodde fanns. Men ändå finns. Just därför är han är en underbar. Därför anser jag honom också vara värdig den stora utmärkelse han fick idag.


Tomas Tranströmer - en värdig pristagare. En underbar berättare och
poet. Idag fick han sitt Nobelpris.


Tomas Tranströmer i väntan på sitt Nobelpris...


...som han så småningom fick ur kungens hand.


Undrar vilka tankar som rörde sig i Drottning Sivias huvud idag?
Var det kanhända hennes makes lössläppta leverne som hon satt
och funderade på. Även Carl Gustaf verkade moloken. Inte undra på.
Det sägs ju att de omtalade bilderna snart skall publiceras.

-------------------------------------------------------------------------------