Roger Lindqvist

John Elfström, 75, spelade Åsa-Nisse i 19 filmer. De senaste
fem åren har han dragits med sjukdomar - lungcancer, hjärt-
attacker, blodproppar. Men när han kommer ner till Spanien
släpper alla krämporna i värmen.


Nu ska det våras för Åsa-Nisse i TV 2.
Tolv av de berömda/utskällda Åsa-Nisse-filmerna ska köras i TV i vinter, nerklippta till entimmesprogram. Premiär nästa lördag. Men redan i kväll sitter ett gäng Åsa-Nisse-veteraner och berättar minnen i TV: John Elfström själv, regissören Ragnar Frisk, sångaren Bertil Boo, Johns hustru Inga-Lisa. Om nerklippningen säger Elfström:
    - Det gör inte ett smack. Filmerna har varken blivit bättre eller sämre.

¤ John Elfström gjorde 19 Åsa-Nisse-filmer på 20 år. Åsa-Nisse blev hans livs roll. Fast han spelade över hela registret under sin långa karriär. Han sjöng till och med på operan en gång. Tre ord i "Värmlänningarna", där han spelade "Löpar-Nisse": "Och tjugo baaaaarn!"

I dag är han 75 år och konvalescent sedan fem. Han har haft hjärtattacker och blodproppar och diskbråck. Han är trött. Han röker som en skorsten. När man för rökandet på tal svarar han:
    - Jag gör det ostraffad. Jag har redan haft lungcancer.
Sen puffar han vidare på sina vita Blend.

Spanien
Han använder rullstol utomhus men vill inte kalla sig rullstolsbunden. "Rullan" ger honom en frihet. Störst frihet känner han i Spanien. Där försvinner alla krämporna. I början av december lämnar han och Inga-Lisa den lilla villan i Skarpäng i Täby och far ner till den ännu mindre villan i Altea utanför Bendiorm. Där blir John som en ny människa i värmen. I år har det blivit kvar längre än vanligt i Sverige och det beror på villareparationerna. På det viset får de uppleva Åsa-Nisse-premiären i TV. John ser fram mot evenemanget. Ska samtalet i kväll bli lika trevligt i rutan som det var under inspelningen?

¤ John är en entusiastisk TV-tittare. Han är glad för TV, nu sen hans syn försämrats såpass att han inte kan läsa något vidare. Han beskriver sig själv som kvällsmänniska. Han blir piggare ju längre fram natten skrider. I gengäld sover han hela förmiddagarna. När han vaknar är han knarrig. Åsa-Nisse-regissören Ragnar Frisk kände till Johns dygnsrytm och använde sig av den. Behövde han en knarrig Nisse i en scen, tog han den på morgonen. Behövdes en god och glad Nisse väntade han fram emot kvällen.

Åsa-Nisse är en småländsk torpare som vi minns som en ganska otrolig figur med hängande byxbak och halvöppen käft, fullproppad med snus. Var han osannolik? John tror det. Han säger:
    - Jag inbillar mej att jag gjorde en allsmåländsk klurighetsgubbe. Det fanns säkert sådana i levande livet.
Språket?
    - I Vimmerby sa dom att jag pratade bra Vetlandamål. I Vetlanda berömde dom min Vimmerbydialekt.
Snus, mus och brännvin?

"Laxingen"
    - Det förekom aldrig. Jag var noga med det och Ragnar höll med mej. Vi söp inte, vi snusade och vi älskade inte. Däremot kunde vi tala om brännvin.
    - Lägg märke till en annan sak: Det förekommer inga svordomar. Det grövsat vi kunde säga var "laxingen".
Det skrevs på min tid att John Elfström var utledsen på Åsa-Nisse.
    - Lögn. Åsa-Nisse har alltid haft en plats i mitt hjärta. Jag skulle vilja se den skådespelare som blir trött på en roll som han får göra 19 välbetalda gånger!

Under sin långa karriär från Jämtland via Stockholm, Finland, Åsa-Nisse, Dramaten och Riksteatern till TV-teatern har John Elfström fått spela nästan allt. Är det ändå nån roll sm är ospelad?
    - Nää, svarar John.
    - Jo, en svarar Inga-Lill. Han skulle ha fått göra Doolittle i "My fair lady". John:
    - Det är klart, Doolittle. Men jag sjunger ju så jävla illa. Thi-hi-hii.
Med det berömda Åsa-Nisse-skrattet - thi-hi-hii - satte John Elfström punkt för denna intervju.

----------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 19 november 1977