Paltkalas med tillhörande underhållning
Igår tillagade vi Piteås nationalrätt härhemma. Palt! Elisabeth gjorde palten, jag skalade potatis, (och diskade). Den blev god, sa gästerna, tror väl jag det, det berodde naturligtvis på min oerhört bländande skalteknik. Det krävs ett visst "schvung" i själva skalningen. (Skojar bara). Det är hustrun som får ta åt sig den stora äran, hon är den som får den att smaka, om man nu kan tala om smak i det här fallet. Robert Aschberg och Gert Fylking bjöds på palt när de två besökte vår stad. Aschberg rynkade på näsan åt det han bjöds på, medan Fylking verkade mer diplomatisk.
Dragspelaren Roland Cedermark berättade en gång om sitt "möte" med Pitepalten. Han och hustrun Gerd, beställde in varsin portion av den norrländska berömdheten. - "Jag fick så oerhört ont i magen", var hans utlåtande efteråt. Man kan aldrig ställa sig passiv gentemot Pitepalt. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. "Degklump" är vad många tycker. I sitt matprogram häromsistens, sa Per Morberg angående kroppkakor, att han aldrig varit förtjust i dem. Jag tror att han besökte Öland, där han fällde den här kommentaren strax innan kroppkakemiddagen. Palt & kroppkakor, är i alla fall i mina ögon närbesläktade. Även om man inte äter den på samma sätt som Pitepalten.
Efter paltmiddagen bjöd Norah på högklassig aftonunderhållning. Hon ställde sig upp på köksstolen och gav oss bl. a. en sång om en mygga, en sång om solen, björnen sover m. fl. örhängen. Applåderna ville nästan aldrig ta slut. Om inte efterrätten kommit in, så tror jag att vi suttit kvar fortfarande och klappat våra händer. En i publiken var Max. Han hade speciellt för denna afton tagit med sig en rosa ballong. Synd bara att ballongen var försvunnen när han skulle åka hem. Ballongen återfanns senare - helskinnad.
Efter paltmiddagen, bjöds de närvarande speciellt inbjudna gästerna
på skönsång. Tyvärr kunde inte Leif Kronlunds storband närvara. Man
hade fått förhinder. Norah sjöng om bl. a. en mygga, om solen och om
den där björnen som sover. T.v. ses farbror Daniel le nöjd under den
15 minuter långa underhållningen.
Det var en mycket belåten publikum, som betalat 2.000 per kuvert,
för att få sig en stunds exklusiv paltmiddag med sångerskan Norah
Lindqvist. Härnäst väntar ett uppträdande på Carnegie Hall i New York
City för den berömda treåringen. Hennes farfar Roger, är fr. o.m. den
1 januari 2012 hennes manager.
En av de mer entusiastiska ur publiken var Max Hedman. Han skrek
Da capo, Da capo hela tiden efter föreställningens slut.
Ja, det var inte bara Max somgjorde sig hörd. Även farbror Ante gav
upp ett Da capo. Men så var det någon ut publikskaran som sa: ssss-
sssssssssssssssssssssssssssss...Först då tystnade de båda.
Under ett av de känsligare partierna i "mygg-melodin" så stängde
Norah igen sina ögon. "Det är bättre för koncentrationen" sa hon efter-
åt.
Huvudnumret var Björnen sover. Hon ville att vi alla skulle brista ut i
allsång, tyvärr så hade gästerna vid det här laget börjat känna av den
berömda "Paltschwimen" (Paltkoman), så responsen blev inte vad den
borde blivit.
En som vandrade hemåt på kvällskvisten, var den jag tidigare nämnt,
Max Hedman. Han var mer än nöjd över aftonens begivenheter. Den
enda smolken i glädjebägaren, var att hans rosa ballong var försvunnen.
Senare på kvällen, efter ett intensivt spårande, kunde ballongen lokal-
iseras under farfars skrivbord.
---------------------------------------------------------------------------------
Paltmiddagsfotograf: ROGER "Palten" LINDQVIST.
Dragspelaren Roland Cedermark berättade en gång om sitt "möte" med Pitepalten. Han och hustrun Gerd, beställde in varsin portion av den norrländska berömdheten. - "Jag fick så oerhört ont i magen", var hans utlåtande efteråt. Man kan aldrig ställa sig passiv gentemot Pitepalt. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. "Degklump" är vad många tycker. I sitt matprogram häromsistens, sa Per Morberg angående kroppkakor, att han aldrig varit förtjust i dem. Jag tror att han besökte Öland, där han fällde den här kommentaren strax innan kroppkakemiddagen. Palt & kroppkakor, är i alla fall i mina ögon närbesläktade. Även om man inte äter den på samma sätt som Pitepalten.
Efter paltmiddagen bjöd Norah på högklassig aftonunderhållning. Hon ställde sig upp på köksstolen och gav oss bl. a. en sång om en mygga, en sång om solen, björnen sover m. fl. örhängen. Applåderna ville nästan aldrig ta slut. Om inte efterrätten kommit in, så tror jag att vi suttit kvar fortfarande och klappat våra händer. En i publiken var Max. Han hade speciellt för denna afton tagit med sig en rosa ballong. Synd bara att ballongen var försvunnen när han skulle åka hem. Ballongen återfanns senare - helskinnad.
Efter paltmiddagen, bjöds de närvarande speciellt inbjudna gästerna
på skönsång. Tyvärr kunde inte Leif Kronlunds storband närvara. Man
hade fått förhinder. Norah sjöng om bl. a. en mygga, om solen och om
den där björnen som sover. T.v. ses farbror Daniel le nöjd under den
15 minuter långa underhållningen.
Det var en mycket belåten publikum, som betalat 2.000 per kuvert,
för att få sig en stunds exklusiv paltmiddag med sångerskan Norah
Lindqvist. Härnäst väntar ett uppträdande på Carnegie Hall i New York
City för den berömda treåringen. Hennes farfar Roger, är fr. o.m. den
1 januari 2012 hennes manager.
En av de mer entusiastiska ur publiken var Max Hedman. Han skrek
Da capo, Da capo hela tiden efter föreställningens slut.
Ja, det var inte bara Max somgjorde sig hörd. Även farbror Ante gav
upp ett Da capo. Men så var det någon ut publikskaran som sa: ssss-
sssssssssssssssssssssssssssss...Först då tystnade de båda.
Under ett av de känsligare partierna i "mygg-melodin" så stängde
Norah igen sina ögon. "Det är bättre för koncentrationen" sa hon efter-
åt.
Huvudnumret var Björnen sover. Hon ville att vi alla skulle brista ut i
allsång, tyvärr så hade gästerna vid det här laget börjat känna av den
berömda "Paltschwimen" (Paltkoman), så responsen blev inte vad den
borde blivit.
En som vandrade hemåt på kvällskvisten, var den jag tidigare nämnt,
Max Hedman. Han var mer än nöjd över aftonens begivenheter. Den
enda smolken i glädjebägaren, var att hans rosa ballong var försvunnen.
Senare på kvällen, efter ett intensivt spårande, kunde ballongen lokal-
iseras under farfars skrivbord.
---------------------------------------------------------------------------------
Paltmiddagsfotograf: ROGER "Palten" LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
