Som en hälsning av sommaren...
Det blev en promenad i dag också. Kvicksilvret visade 6 minus, perfekt tyckte jag och begav mig ut. Med luvan djupt neddragen, gick jag där på de välkända promenadstråket medan näsan blev alltmer röd. Solen fanns däruppe på himlavalvet, som en slags påminnelse om den sommar som en gång var, och som också kommer vad det lider. Fastän jag hade byltat på mig de obligatoriska vinterkläderna, kröp kylan ändå innanför både min jacka och min hud. Trots ett häftigt fäktande med armarna, så lyste värmen med sin frånvaro.
Almanackan visar torsdag den 22 december, och dopparedagen närmar sig med stormsteg. Jultomten har redan påbörjat sin färd från Nordpolen mot Norrbotten och Hortlax. Åtminstone sa han så när han ringde upp mig på min mobil idag. Vad som verkade en aning oroande, var att tomtens trotjänare, Rudolf, hade fått influensa. Feber och med en förskräcklig hosta. Även svår huvudvärk, i sina renhorn. Men han hade fått två alvedon så just då kände han sig lite bättre.
Min gran som blivit en aning högervriden, fick känna hur solstrålarna
smekte dess gröna barr.
Promenadvägen som den såg ut vid lunchtid.
Inget fel på julstämningen. Snön ligger vit på fur och gran, ända bort
i Pite sta´n.
Nästan hemma, det var då som jag mötte den här "skidmannen". Hans
klädsel var inte av det senaste snittet. Han påminde starkt om Sixten
Jernberg eller Assar Rönnlund, när de kämpade på så framgångsrikt i
spåren. Jag hade gärna mött Charlotte Kalla istället. Denna ljuvliga upp-
enbarelse, från Tärendö.
I vårt gamla hus har solen flyttat in. Den brukar övervintra där, för
att i maj-juni släppas ut på fullt allvar. När jag tycker att livet känns
visset, ja, då går jag in i huset för att där en stund umgås med solen.
Efteråt är jag nöjd och belåten igen.
Det var däruppe som jag påbörjade min "trumkarriär". Det var ett
konstant trummande, varje dag i flera år. Så pass mycket, att det
fortfarande finns miljoners trumsolon inkapslat i väggarna. Lägger man
örat mot den gamla tapeten, så kan man fortfarande höra trumspelet
från alla år. Idag hörde jag ett trumsolo från sommaren 1972. Förra
veckan så var det samma sak, men då från dagen före julaftonen 1974.
Rummet är med andra ord självspelande...
Väl inkommen i stugvärmen, ser jag denna syn. Norahs kvarglömda
saker från gårdagen. I st. Luleå Hockeytröja, 1 par Foppatofflor, röda,
samt 1 styck tomteluva. Det där med hockeytröjan, får helt skyllas på
Norahs pappa. Jag gjorde honom orolig häromdagen. Jag sa att jag
köpt Norah en Skellefteå-tröja istället. Han blev tyst i telefonen...
Till sist...
...den genomfrusne bloggreportern R. Lindqvist, som önskar GOD JUL!
OBS! Den 1 januari påbörjar bloggreportern R. Lindqvist sitt nya jobb
på Hawaii. Där skall han de närmaste 25 åren rapportera hem till den
kalla nord. Inga mer röda näsor med andra ord. Ingen mer glykol i
"Blå faran", inga fler lager av långkalsonger, ingen mer snöskottning.
Min nya adress blir under en väldig palm på stranden i Honolulu beach.
-------------------------------------------------------------------------------
Almanackan visar torsdag den 22 december, och dopparedagen närmar sig med stormsteg. Jultomten har redan påbörjat sin färd från Nordpolen mot Norrbotten och Hortlax. Åtminstone sa han så när han ringde upp mig på min mobil idag. Vad som verkade en aning oroande, var att tomtens trotjänare, Rudolf, hade fått influensa. Feber och med en förskräcklig hosta. Även svår huvudvärk, i sina renhorn. Men han hade fått två alvedon så just då kände han sig lite bättre.
Min gran som blivit en aning högervriden, fick känna hur solstrålarna
smekte dess gröna barr.
Promenadvägen som den såg ut vid lunchtid.
Inget fel på julstämningen. Snön ligger vit på fur och gran, ända bort
i Pite sta´n.
Nästan hemma, det var då som jag mötte den här "skidmannen". Hans
klädsel var inte av det senaste snittet. Han påminde starkt om Sixten
Jernberg eller Assar Rönnlund, när de kämpade på så framgångsrikt i
spåren. Jag hade gärna mött Charlotte Kalla istället. Denna ljuvliga upp-
enbarelse, från Tärendö.
I vårt gamla hus har solen flyttat in. Den brukar övervintra där, för
att i maj-juni släppas ut på fullt allvar. När jag tycker att livet känns
visset, ja, då går jag in i huset för att där en stund umgås med solen.
Efteråt är jag nöjd och belåten igen.
Det var däruppe som jag påbörjade min "trumkarriär". Det var ett
konstant trummande, varje dag i flera år. Så pass mycket, att det
fortfarande finns miljoners trumsolon inkapslat i väggarna. Lägger man
örat mot den gamla tapeten, så kan man fortfarande höra trumspelet
från alla år. Idag hörde jag ett trumsolo från sommaren 1972. Förra
veckan så var det samma sak, men då från dagen före julaftonen 1974.
Rummet är med andra ord självspelande...
Väl inkommen i stugvärmen, ser jag denna syn. Norahs kvarglömda
saker från gårdagen. I st. Luleå Hockeytröja, 1 par Foppatofflor, röda,
samt 1 styck tomteluva. Det där med hockeytröjan, får helt skyllas på
Norahs pappa. Jag gjorde honom orolig häromdagen. Jag sa att jag
köpt Norah en Skellefteå-tröja istället. Han blev tyst i telefonen...
Till sist...
...den genomfrusne bloggreportern R. Lindqvist, som önskar GOD JUL!
OBS! Den 1 januari påbörjar bloggreportern R. Lindqvist sitt nya jobb
på Hawaii. Där skall han de närmaste 25 åren rapportera hem till den
kalla nord. Inga mer röda näsor med andra ord. Ingen mer glykol i
"Blå faran", inga fler lager av långkalsonger, ingen mer snöskottning.
Min nya adress blir under en väldig palm på stranden i Honolulu beach.
-------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
