En märklig och förbryllande kommentar...
Igår den 19 februari exakt klockan 21.59 gjorde signaturen Anna ett besök på min blogg. I sammanhanget vill jag även nämna att jag alltid tycker det är väldigt givande med besök och kommentarer, sådant färgar min tillvaro på bästa sätt. Anna tyckte till om ett inlägg som jag gjorde den 1 november 2010. Blogginlägget handlade om de utsatta gatubarnen i Bombay, och den vidriga tillvaro som präglar deras liv 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, ja, kort sagt hela deras liv från vaggan till graven är en vistelse i helvetets förgård.
Bakgrunden till mitt inlägg var den dokumentär som SVT visat kort före. Jag blev djupt berörd av den lilla flicka som berättade om sitt liv, bestående av en kamp för att överleva. Henns bostad var ett tillhåll för stora hungriga råttor, som även bitit av hennes tår. Den infektion som sedan följde höll på att kosta henne livet. Hennes far och mor var båda djupt alkoholiserade. Pappan hade dött en tid före, hennes mor hade försvunnit. Hennes enda chans till överlevnad var att sälja blommor ute på gatorna i Bombay, natt som dag. Så tittade Anna in som sagt, och lämnade denna något förbryllande kommentar:
"Det är mer synd om råttorna än gatubarnen. Det är bara mänskligheten som du och övriga människor i västvärlden endast engegerar er för tyvärr. Sådan är kristusvärlden, där enbart människan ses som en avgud medan djur behandlas illa, och allra värst är det för stackars råttorna som behandlas som skit. Kristendomen värnar inte alls om Guds skapelse, där också råttorna ingår. Min empati finns hos råttorna, Anna"
Så långt signaturen Anna!
Att ta parti för de oskyldiga djuren, tycker jag man skall göra. MEN...jag skulle reagera något oerhört om mina barn och barnbarn tillbringade sina dyrbara liv i en liknande miljö som den i Bombay. Det skulle vara djup tragik om jag skulle tycka att de råttor som både sprider farliga sjukdomar, och även utsatte mina nära och kära för angrepp vilket skulle äventyra deras liv och hälsa skulle prioriteras allra först. Det vore djup försumlighet av mig som förälder och farfar, om jag istället för mina barnbarns väl och ve, istället skulle "gulla med råttor". Jag kan bara beklaga dig Anna att du tycker som du gör. Du kanske har en stor kärlek till "dina" råttor, det har jag respekt för, men ditt resonemang "luktar illa".
Mvh Roger Lindqvist.
Bakgrunden till mitt inlägg var den dokumentär som SVT visat kort före. Jag blev djupt berörd av den lilla flicka som berättade om sitt liv, bestående av en kamp för att överleva. Henns bostad var ett tillhåll för stora hungriga råttor, som även bitit av hennes tår. Den infektion som sedan följde höll på att kosta henne livet. Hennes far och mor var båda djupt alkoholiserade. Pappan hade dött en tid före, hennes mor hade försvunnit. Hennes enda chans till överlevnad var att sälja blommor ute på gatorna i Bombay, natt som dag. Så tittade Anna in som sagt, och lämnade denna något förbryllande kommentar:
"Det är mer synd om råttorna än gatubarnen. Det är bara mänskligheten som du och övriga människor i västvärlden endast engegerar er för tyvärr. Sådan är kristusvärlden, där enbart människan ses som en avgud medan djur behandlas illa, och allra värst är det för stackars råttorna som behandlas som skit. Kristendomen värnar inte alls om Guds skapelse, där också råttorna ingår. Min empati finns hos råttorna, Anna"
Så långt signaturen Anna!
Att ta parti för de oskyldiga djuren, tycker jag man skall göra. MEN...jag skulle reagera något oerhört om mina barn och barnbarn tillbringade sina dyrbara liv i en liknande miljö som den i Bombay. Det skulle vara djup tragik om jag skulle tycka att de råttor som både sprider farliga sjukdomar, och även utsatte mina nära och kära för angrepp vilket skulle äventyra deras liv och hälsa skulle prioriteras allra först. Det vore djup försumlighet av mig som förälder och farfar, om jag istället för mina barnbarns väl och ve, istället skulle "gulla med råttor". Jag kan bara beklaga dig Anna att du tycker som du gör. Du kanske har en stor kärlek till "dina" råttor, det har jag respekt för, men ditt resonemang "luktar illa".
Mvh Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
