Roger Lindqvist

Jag har (och har alltid haft) en stor fascination av bilder, rörliga som stillbilder. I min ägo har jag en del gamla bilder som jag samlat på mig. Jag har ibland lånat originalfoton för att kunna kopiera av dem. I andra fall har jag fått originalen som jag gladeligen tacksamt tagit emot med stor förtjusning. Samma sak gäller de bilder som strax följer. De är alla tre komna ur min moster Anny Lundkvists album. Det visar henne hur hon såg ut i sin ungdoms dagar. Som jag tidigare berättat åkte Anny till Härnösand i unga år p.g.a. sin svåra hörselskada. Det var också där som hon konfrimerades och även (tror jag) mötte sin själs älskade, Harry Lundkvist. Jag kan inte direkt påstå att jag kände min moster särskilt väl. Även om hon och maken Harry hälsade på i vårt hem någon gång då och då. Vi var på besök i deras hem i Skellefteå också. Men som barn kunde jag inte kommunicera med henne. Bättre gick det med Harry, som faktiskt pratade en del. Men med Anny var det lite svårare. Jag vet att hon såg vacker ut, åtminstone på de bilder som jag tittat på. Hon var mörk, och såg nästan sydländsk ut. Anny, var min mormors dotter, som hon fick före äktenskapet med min morfar. Men jag vet att min morfar Sanfrid alltid såg henne som sin egen dotter. För mig var hon kort och gott en av mina tre mostrar. Inget konstigt med det. Anny var Anny, med hela sin färgstarka personlighet. Nu så här i efterhand önskar jag att jag kommit henne mer in på livet. Istället har jag ibland börjat botanisera i deras gamla foton och kvarlämnade smalfilmer, allt för att kunna få lite mer vetskap i min vetgirighet om vem min moster egenligen var.


Anny sittande längst bak. På baksidan av fotot står följande att läsa:
"Alla dövstumma flickor, Anny 16 år gammal". (1936).


Anny syns som andra fr. h. med ett kryss. På baksidan har hon skrivit:
"År 1936 i Piteå".


Anny, min moster, död sedan 1992, på ett gammalt foto från 1938.
---------------------------------------------------------------------------