Roger Lindqvist

Han föddes den 19 februari 1923. Började på sågen vid 13-årsålder. Den 18 januari 1948 gifte han sig med morsan. Två barn kom, jag och syrran. Han arbetade fram till sin välbehövliga pension, 1981. Några år av total frihet följde. Det var morsan, husvagnet, barn och barnbarn som gällde. Jag tror att han var lycklig, åtminstone gav han sken av det. En dag så började han sakta förändras. En stor sorg för oss alla. Rollerna omändrades radikalt p.g.a. hans sjukdom. Jag var inte längre hans son, jag blev istället hans pappa. Han blev tunnare, krympte liksom ihop, alltmedan vi såg på och inget kunde göra. Han skämdes ibland för att han inget mindes, jag såg skräcken i hans ögon. Försökte trösta, förklara, höll hans hand, gav honom kramar. Jag klippte hans tunna gråa hår. Rakade hans skäggiga haka. Ibland grät han. Hans humör åkte som i en berg- och dalbana, det var sjukdomen förklarade man. En torsdag i maj slutade han plötsligt att äta. Kroppen började så smått förbereda sig på det oundvikliga slutet. Morsan ville inte förstå. Efter nära 60 år så var det dags att skiljas. Lördagen den 4 juni sommaren 2005 somnade han in i sin säng. Och där satt vi, alla vi som betydde så mycket för honom. Alla de nära och kära som han vilken stund som helst kunnat gå i döden för. Fär sådan var han min farsa! Just denna dag skulle han fyllt 88 år. Men så blev det aldrig. Fastän han nu varit borta snart 6 år, så tänker jag på honom. Speciellt idag, hans födelsedag. Hoppas du har det bra farsan, i din himmel.

Roger din son.