Titta på POVEL!!!
¤ Född: Den 1/6 1922.
¤ Skolor: Kungsholms högre allmänna läroverk
Stockholms Samgymnasium
Whitlockska samskolan
Sigtuna humanistiska läroverk
Welanders tecknarskola
Wohlfarts pianoskola
Margaretaskolan
Stockholms självlärningsinstitut
¤ Första låt: Sick-sack-visan. 1933.
¤ Första utgivna låt: Vårt eget blue Hawaji. 1943.
¤ Första utgivna bok: Från Asar till Wasar. 1945. (Den enda)
¤ Ambition: Att få se sig själv på teater.
Ja, så ser de första 23 åren ut hos den nu 29-årige originelle herre, som kommit med en visa i var mans mun, alltsedan han fick Johansson att dansa boogie-woogievals. Dvs. den trängre vänkretsen (F.F.F.F.) hade då i åtskilliga år vid sina årliga sammankomster kunnat förnöja sig med nu dokumenterade alster, och frågan är väl om några andra blivit förunnade samma sak, om inte Per-Martin Hamberg av en slump råkat höra honom. Det blev Föreningen För Flugighetens Främjande, som först fick låta i etern. Resultatet blev en liten chock i en del svenska lyssnaröron med såväl positiv som negativ reaktion.
En ny representant för svensk humor hade i alla fall dykt upp, och dykt upp för att stanna kvar. Först stannade han i radio, och knöts givetvis till Underhållning. Skörden blev förutom F.F.F.F.-sammankomster och liknande evenemang, ett flertal program av intimare format.
Povel Ramel lugnar ner sig några grader med en cigarett mellan de
krävande stunderna framför mikrofonen.
Ett av dem, "Fyra kring en flygel", betraktas numera av de flesta lyssnare som en liten högtid när det kommer. 1948 övergav han med tvekan de skyddande murarna på Kungsgatan 8 för att ställa sig ansikte mot ansikte med sina åhörare, med tvekan därför att Povel i större sällskap är något av det blygaste. Det låter paradoxalt om en man, som genom sin lekamliga och andliga närvaro (Johanssons boogie-woogie-vals, Tjo vad det var livat i holken, Titta det snöar, Gräsänklingblues, Titta jag flyger, m. fl. m. fl.) i stort sett enat ett helt folk musikaliskt.
En något stillsammare repetition med Brita Borg, som är med i de fle-
sta Povel Ramel-radiosammanhang.
Men det är väl också få artister som så har splittrat ett helt radiofolk. Jag tänker då på Johan Blöth, som under sina härjningar runt jorden fick son att vända sig från far, fick olika recensenter att se snett på varandra, och bl. a. åstadkom att en sansad medborgare i Råsunda upprörd över programmets dåliga kritik i Sv. Dagbladet sade upp prenumeration på tidningen ifråga. (Vi har hans brev kvar än i dag). I sitt arbete är han mycket noggrann, även om han föredrar att arbeta om nätterna. Han vill ha långa repetitioner, putsar sina manuskript in i det sista och är i övrigt mycket lätt att komma överens med.
Han skiljer sig från andra humorister genom att även privat vara mycket rolig. Särskilt hemma hos familjen på Lidingö med några goda vänner omkring sig. Han nekar inte till att han tycker om god mat, inklusive de siamesiska läckerheter han lärde känna på sin bröllopsresa och de små köttbullarna hans fru bjuder honom och vännerna i köket under en natts manuskriptförfattande. Och han har en hel del att författa framöver. Först en film, sedan planerad ny radioserie, en helt ny repertoar till sommarens folkparksengegemang förutom oräkneliga ströprogram i radio och nya melodier när anden är villig.
Han knäar och sparkar, buffas och stångas, flaxar och viftar, slår ut
med armarna och torkar svetten ur pannan, överhuvudtaget utför en
fysisk prestation, som, om den kunde mätas, väl närmast skulle mot-
svaras av att hugga upp en kubikmeter ved eller ta upp en ruta betor,
den gode Povel Ramel, då han är i verksamhet. Det vet alla vi som
någon gång beskådat honom i folkparkerna. Men hör och häpna! Han
lägger ner lika mycket energi vid radiorepetitioner och inspelningar,
vilket i någon mån torde framgå av dessa bilder, som är tagna under
inspelning av programmet "Årets melodier" den 27 december 1951.
------------------------------------------------------------------
FRIHET ¤ Fredag den 4 januari 1952.
Kommentarer
Trackback