Roger Lindqvist

COMEBACK EFTER 40 ÅR - och än svänger det om Alf Johnnys...


1992 års tappning av Alf Johnnys är en aning äldre, en aning gråhåri-
gare och en aning skrynkligare. Men spelglädjen hos medlemmarna
John Wiklund, Odal Wiklund, Alf Nilsson och Östen Berglund finns där
och "svänget" likaså. - Vi har fortfarande så många fans runt om i by-
gden, det blir nog inga problem att få spelningar, säger grabbarna som
nu gör "comeback", drygt 40 år efter starten.

Det började med en enkel fråga när Alf och Odal träffades på stan.
- Hav du kwar remidjen? Sko vä itt böre spela nalta?
Och på den vägen är det. Drygt 40 år efter starten har Alf Johnnys återuppstått igen. Och visst svänger det fortfarande.

Grabbarna - eller nuförtiden kanske gubbarna - i Alf Johnnys, repar i en gäststuga hos Östen Berglund i Bullerviken.
- Egentligen skulle vi kanske ha hetat "Alf Johns" men det lät så amerikanskt, berättar den ene av de två namngivarna, Alf Nilsson. Alf och den andra namngivaren John Wiklund började spela redan som 12-13-åringar. Trots att man var tvungen att ha fyllt 16 år på den tiden för att få spela i danslokaler.

Polisen kom
En gång när det var Fettisdagsdans på Tripass i Stockholm och året var 1941, kom polisen för att avbryta spelandet för den lille Alf. Men skogsarbetarna som kommit för att roa sig på både det ena och andra sättet och redan hunnit få en del innanför västen, ropade åt Alf att fortsätta spela.

Glada gossar
- Sluta spela, sa polismannen barskt.
- Spela Alf, skrek skogsarbetarna. Och så höll det på en stund innan polismannen till slut föstes ut av de danslystna skogsarbetarna. Alf skrattar vid minnet.
- Det var glada gossar, konstaterar han.

Stolt
Instrumenten på den tiden var förstås inte riktigt i paritet med dagens tekniska underverk.
- Nää, en sådna här fanns ju inte då, säger Alf och tittar inte utan stolthet på sin synthmaskin.
Han demonstrerar fascinerat apparatens möjligheter. När vi får lyssna till ljudet av en banjo konstaterar han att "hä låt för jäkligt fint!" Och det gör det ju faktiskt.

Drog igång
Av de ursprungliga Alf Johnnys finns tre i den nuvarande uppsättningen, Förutom Alf och John återfinns Odal Wiklund bakom trummorna. Det var han och Alf som träffades på stan och så att säga "drog igång" det hela.
På elbas har 1992 års upplaga av Alf Johnnys fått ett nytt namn. Men Östen Berglund är ingen novis i sammanhanget.

Vikarie i bandet
- Jag har spelat med en mängd olika band i min ungdom, bland andra John Harrys och Arne Björkmans, berättar Östen som faktiskt vikarierade i Alf Johnnys en kväll för tiotals år sedan.
- Det är många som spelat med oss under åren, men det är ingen idé att börja räkna upp dem, säger John Wiklund.

"Baki fuse"
Alf Johnnys medlemmar är "autodidakta", som Odal Wiklund uttrycker det.
- Jodå, vi är självlärda, "baki fuse", skrattar han. Samtliga är pensionärer och har därför gott om tid för sin återupptagna "hobby".
- Det kallas för hobby innan pensioneringen, sedan kallas det terapi, skrattar Östen Berglund.
Hur är det med spelningar då, är Alf Johnnys lika eftertraktade som för fyrtio år sedan då man spelade på alla möjliga - och omöjliga - dansställen från Björkliden i norr till Holmsund i söder?



Släng dig i väggen, Christer Sjögren! När John Wiklund och Alf Johnnys
drar igång med Vikingarnas jättehit "Leende guldbruna ögon" låter det
faktiskt...riktigt bra!


Många fans
- Der blir nog inga problem, vi har så många fans, säger Odal Wiklund. Och faktiskt har "gubbarna" redan haft en, enligt uppgift, bejublad spelning. Annandagpingst var Gammeldansens Vänner i Norrfjärden och Alf Johnnys "comeback" blev en succé. Visst var det nervöst att åter stå inför publik men som Odal säger:
- Vi har så otroligt stor scenvana att vi inte ens får sendrag.

Men scendrag var det tydligt på GDV i Norrfjärden. Förresten så imponerade publiken lika mycket på grabbarna i bandet som musiken gjorde på de dansande.
- Det är rent otroligt vilken kondition de har, de dansar varenda bit, jag tror aldrig att ungdomen skulle orka, säger John. Nu finns det kanske en och annan bland läsarna som tror att nu när grabbarna har blivit gubbar så är det bara hambo och vals som gäller.

Tjutande elgitarr
Fel, fel, fel. Elgitarren kan tjuta och Odal Wiklund har till och med skaffat sig riktiga synthtrummor för att kunna få det riktiga "soundet" när det behövs. Även om han vid PT:s besök hade glömt att slå på dem...


En halshuggen bas. Stämskruvarna sitter nämligen i andra änden.
- Jag tyckte den såg så ful ut att jag köpte den bara därför, säger
Östen Berglund som medger att han ibland "fingrar i fel ände" av
gammal vana.


Alf Johnnys 1952. Fr. v. John Wiklund, Alf Nilsson, Odal Wiklund och
bröderna Tore och Ture Hartman.

/Fotnot: Remidjen = verktyg. Nalta = lite. Bake fuse = bakom ladugården/.
--------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ fredagen den 26 juni 1992.


PS! Trummisen Odal Wiklund var under många år parkeringsvakt i Piteå. Han blev med åren ett välkänt ansikte i våran stad. Odal medverkade också i en liten men minnesvärd roll i Kjell Sundvalls "Vi hade i alla fall tur med vädret". Odal spelade mannen som vid en parkeringsplats kommer fram ur ett dike, när familjen kastar skräp i naturen. Odal är borta sedan några år, liksom även John Wiklund.
/Roger.