Roger Lindqvist

"VI ÄR MER RÄDDA OM VARANN NÄR VI TRÄFFAS"



Hemma en dag i den egna trädgården i Älvsjö. Mellan Tjadden och fru
Gunnel sitter döttrarna Susanne, 13 och Gunilla, 18.


Kvinnan bakom allt - hemma hos Tjadden Hällström heter hon Gunnel, en erövring redan från de tidigaste revy-åren. Vi dök upp en dag på Knäpparvägen (ha! äntligen ett roligt gatunamn) för att hälsa på när Tjadden var hemma hos sin Gunnel.
Det är nämligen unika dagar. Tjaden är ständigt på turné.
- Men han kör hem så fort han kan, säger Gunnel och ler. Familjen Hällström har ordnat det bra för sig. Villa med volym i Stockholm, söder om Söder. En makalös oas i Sila gamla skola, nära Rejmyra.
- Dit far vi så fort vi har en chans. Skolan ligger så strategiskt att man kan nå den på två timmar nästan varifrån som helst, säger Tjadden och lägger till att det är skönt att sova i egen säng.

Fru Gunnel ler igen, och säger:
- Det är väl det som är charmen med att leva som vi gör. Vi är mer rädda om varann när vi träffas. Familjelivet far inte illa av att man är från varandra. Vi har lärt oss konsten att ta vara på stunderna.
Solen lyser in i den Hällströmska täppan. Vi sitter i en fritidsvänlig utehörna. Det doftar av kaffe och bullar.
Tjadden tittar länge allvarligt på oss och säger att han inte har varit ledig en sommar någonsin. 85 platser skall han avverka i sommar. Lediga dar skall man bara inte prata om med honom.
- Det håller inte om man plötsligt får en fridag långt uppe i norr. Vad skulle man plötsligt göra då? Fiska??!

Nu skrattar fru Gunnel igen och säger:
- Minns du den där stora gösen som vi fick? Och Tjadden minns. Någonstans någon sommar hade det varit en enda ledig dag. Då skulle det fiskas och det blev en gös så stor att varken Tjadden eller hustru kunde hantera den.
- Så fort jag far ut för att fiska händer bara egendomliga saker. Jag minns en gång när Lasse Samuelsson och Gunnar Knas lockade ut mig på torskfiske. För säkerhets skull slog dom vad om vem som skulle få den största torsken. Det kostade mycket pengar.
Gunnar och Lasse fick fisk, små ynka fiskar. Jag fick bara grönt och lät pimpeln hänga. När vi skulle hemåt sa dom åt mig att dra upp. Då trodde jag att jag hade fått en hel grönsakshall. Det var tungt och segt. Men när det gröna kom upp till ytan var det en jättetorsk! Gissa vem som blev rik...

Gång på gång glider samtalet tillbaka till gamla skolan i Sila. Där trivs Hällströms. Och Kolmårdens alla älgar och rådjur.
- Vi vill inte åka till Kanarieöarna och andra såna platser. Där får vi aldrig vara i fred. Så fort folk får några groggar kommer dom fram och dunkar mej i ryggen och säger: Tjena, Tjadden, du är en rolig jäkel, sätt igång och showa nu! Men sånt klarar man ju inte av. Egentligen är jag en fruktansvärt tråkig typ privat. Tjadden går in och svarar i telefonen.
Då passar vi naturligtvis på att djupintervjua fru Gunnel. Men hon ler bara och säger:
- Tjadden är snäll. Och hon ser verkligen ut att mena det hon säger.

När turnén är slut i höst skall familjen Hällström ta ledigt, njuta en dag eller två. När vi skall gå säger Tjadden:
- Skriv nåt trevligt skit, ja ni vet ju precis vad jag menar. Jag är så glad att jag slipper svara på frågor av typen "vart syftar du med din konst?" Sånt gör mig nervös. Sen tog vi en bild av Tjadden hängande på gatuskylten. Ni kan se den här på uppslaget.


- Gunnel är min bästa och värsta kritiker, avslöjar Tjadden. Jag skriver
och hon lyssnar. Och så får jag veta om det duger.


-Han är snäll, säger Gunnel Hällström om sin man.


Var skulle Tjadden och hans familj bo om inte på Knäpparvägen?
-----------------------------------------------------------------
Hänt i Veckan ¤ 15 maj 1975.