Roger Lindqvist

Lennart Hyland. Tra-la-la-la för 16:e gången i höst.


I kväll blir det sprakande final på Hylands hörna. Stark, glad och lycklig kommer Lennart Hyland att klappa i gång sitt tra-la-la-la-la för 16:e gången. En tremånaderspress lider mot sitt slut, men Hyland är inte trött eller besviken - bara överviktig. Hans hjärta klappar varmt för publiken, artisterna. Företaget. Kanske kommer han igen med sin Hörna, men ingen har frågat honom ännu.
I en intervju för Expressen berättar här Lennart Hyland om Hylands hörna, om kritiken, om "den avvecklade" Oscarsson, om sin otroliga kontakt med Sveriges folk.

Expressen: Hur upplever du pressen med det här programmet?

Hyland: Det är klart att det är påfrestande att inte vara ledig en enda dag under tre månader. Jag går och lägger mig med Hörnan varenda kväll, vaknar varenda morgon med den.
Jag måste försaka familjelivet. Man "äts" upp av jobbet. Och jag försummar motionen, det är nästan det värsta. Jag stressäter och går upp i vikt. Jag väger 81 kilo nu. Har aldrig i mitt liv vägt så mycket. Så min nyårsföresats måste bli att gå ner i vikt igen!

Expressen: Har du ändrat dig som programledare?

Hyland: Min egen roll i Hörnan får allt mindre betydelse för mig år efter år. Det viktigaste för mig är att det skall gå bra för företaget och programmet, för alla som arbetar med det.
Det ansvaret är nog det tyngsta att bära, samtidigt som det är stimulerande, eftersom det innebär så många trevligheter för mig. Man måste vara stark för att klara av detta. Det skall veckorna igenom fattas hundra beslut om dagen under sex dagar, och kanske tusen den sjunde.

INTE TRÖTT
Men jag känner mig märkligt nog inte trött nu. Efter den första serien var jag alldeles som ett gelé när den var slut. Sen åkte jag ut på skidor i fjällen...

Expressen: Får du din vintersemester nu?

Hyland: Nej, tyvärr blir det inte av. Jag skall vara i Oslo den 4 januari och diskutera radio- och TV-frågor inför OS i Mexiko. Jag är Nordens representant i Europeiska radiounionens expertgrupp och sitter ordförande i mötet i Oslo.

Expressen: Vad säger du om kritiken?

Hyland:  Jag har inget emot kritiken, tvärtom. Så länge den har att säga att jag var dålig, att programmet var dåligt, tycker jag den är ute i vällovligt ärende, om det är någotsånär sakkunnigt uttryckt.
Men det är klart att vi och många medverkande lider av det "raggande" som då och då förekommer i pressen och som ger helsidesrubriker. Som för fram den ena förment misslynta människan efter den andra. Jag har undantagslöst hela hösten fått brev och beriktiganden av de historierna. Det har gällt skådespelare, sångare, amatörer.

ANNA-LENA
Expressen: Kan du nämna något exempel?

Hyland: Jag kan väl ta den underbara Anna-Lena Löfgren som ett fall, utan att därför utlämna henne:
Jag fick höra att hon trodde att hon inte fått vara med på TV på två år på grund av att hon är handikappad. I samma ögonblick jag fick höra det, sa jag att vi måste bjuda in henne det första som vi gör.
Hon kom - och orden som föll fick kanske en nyans som kunde tolkas på olika sätt. Vi improviserade ju som vanligt.
I det här fallet tolkade man det kvickt som attan att jag, som gjort röda fjädern för de handikappade, skulle ha burit mig illa åt mot henne bara för hon är handikappad! När det är precis tvärtom.
Då blir man ju lessen dan därpå.

OSCARSSON
Expressen: Du har ofta sagt att allt skall kunna hända i Hörnan. Varför beklagade du Oscarssons framträdande?

Hyland: Det är riktigt - allt skall kunna hända i Hörnan. Men jag beklagade inte Oscarssons framträdande. Det stod så i tidningen bara. Men jag tycker inte om att umgås i långkalsonger på annandagen.
Hela fallet Oscarsson är en avvecklad historia för mig. Jag vill säga att det är förvånande, och lite generande att reaktionen endast gällt sex-delen av Oscarssons anförande. Det intressanta var hans förslag att ta hit 250 000 färgade människor, men det har ingen debatterat. Kanske för att man inte vill tala om det?

Expressen: Lars Forssell kritiserade hörnan för brist på spontanitet och oräddhet. Vad säger du om det?

Hyland: Lasse Forssells amerikanska jämförelser är ganska löjliga, tycker jag. Han glömde bort att det är fråga om udda program som ligger sent på natten, och att tittaren kan välja mellan sju, åtta kanaler. Forssell får ha sin mening och jag har respekt för vad han tycker, men det tycks mig som om han nödvändigtvis skulle vara ute för att tycka om allting, och det är inte säkert att hans sakkunskap räcker till för alla områden.

Expressen: Du har en massa brev framför dig just nu. Hinner du läsa dem?

Hyland: Jag läser faktiskt alla brev som kommer till Hörnan. Det tar flera timmar om dagen. Folk skriver om allt.
Det är spännande. Man får en väldig kontakt med folket.

Expressen: Tackar de och skäller om vartannat?

Hyland: Det är mest positiva brev. Nu har det kommit några skällbrev också. Efter Oscarsson.

Expressen: Skulle du kunna tänka dig en Hörna med en annan programledare?

Hyland: Javisst, men då skulle det bli ett annat program. Det finns massor av duktigt folk i radio, TV, film och teater som skulle passa.

Expressen: Vad föredrar du, radio- eller TV-Hörnor?

Hyland: Pressad mot väggen skulle jag villa säga så här: Radion är ett självständigare uttryckssätt, artistiskt och konstnärligt mera särpräglat medium än TV. TV är en salig blandning av bio, teater och radio. Det är mera en distributionsform än ett uttrycksmedel.

Expressen: Vad skall du göra i morgon?

Hyland: Då skall jag åka till Radiohuset och bada bastu. Eller spela tennis i Kungliga hallen. Så skall jag sova, äta och titta på julgranen!

Expressen: Är du trött på Hörnan?

Hyland: Nej, det är jag inte! Den är oerhört stimulerande. Och nån gång tycker jag man skall få lov att skryta lite: Det är väl roligt att göra program som fångar en nation på det viset som Hörnan gör!

FÖR POPULÄR...
Expressen: Är du besviken på den förändrade uppläggningen av Hörnan?

Hyland: Ja, jag tycker inte om att vi kommit dithän att alla sorters människor ner till 7-åringar sitter uppe och ser Hörnan. Jag känner en skyldighet att då ge lite av varje. Ge barnen nånting.
Men det är klart: Jag skulle inte ha något emot att vara mindre populär. Då skulle vi kunna renodla olika programlinjer bättre. Men vi måste göra ett program som alla tycker om, som alla kan samlas kring.
-------------------------------------------------------------
Expressen ¤ Lördagen den 31 december 1966.