Roger Lindqvist

Ännu en dikt (som jag publicerat tidigare) som jag skrev 2005. Intressant att se hur det svenska originalet ter sig ut på ett annat språk. I detta fall på det engelska.

DEN SISTA DAGEN

I den sista morgonen
vaknade du upp
ur nattens feberdröm
Från det halvöppna fönstret
hördes vinden susa i den
väldiga björken strax utanför
Dess enorma bladverk
sträckte ut sina armar
som för att omfamna världen
i den tidiga ottan
På en sten i bersån
satt husets katt och lät sig smekas
av den värme som solen gav

I den sista morgonen stod du
för sista gången
vid din rakspegel
Dina ögon tittade sig vilset
omkring
När morgonritualen var över
satte du dig vid bordet
med en stor kopp te
och bläddrade förstrött
i morgontidningen
Ditt huvud värkte, hjärtat dunkade
Framåt dagen när familjen samlats
gick ett lyckorus
genom din tunna skälvande
kropp
Och i en sekund frös allt till is
när du mindes det friska livet
från förr

Mot eftermiddagen luktade du
för sista gången på de blommor
som lyste så färgrikt i täppan
Ännu en lyckokänsla
vederfors dig
I ditt djupaste innersta
tackade du den vakande guden
för livet som tagit sig
så skonsamma vägar för er alla

I den sista timmen
smög du din hand till din hustrus händer
och kramade dem ömt
Den sista dagens kväll var kommen
och någon ny dag
skulle aldrig mera gry
------------------------------------------------------
Roger Lindqvist



The last day

In the last morning
woke you up
from the night´s fever dream
From the half open window
could you hear the wind whistling in the
huge birch tree just outside
It´s green foliage
stretched out his arms
as to embrace the world
in the early middle of the night
On a stone in the arber
set the house cat and let himself fondle
of the heat sun returned

The last morning was you
for the last time
in your shaving mirror
Your eyes looked vilset
around
When morning ritual was over
put you at the table
with a large cup of tea
and leafing absent-mindedly
in the morning paper
Your head is aching, heart pounding
Forward days when the family
gathered was a euphoria
through your thin quivering body
And for one second everything froze to ice
when you remembered the healthy life
from the past

In the afternoon you smelled
for the last time on the flowers
that shone so colorfully in the Hill
Not yet feeling of happiness
happening to you
In your deepest innermost
thank you watchful god
of life who have taken the
so good roads for all of you
In the final hours slipped you
your hand, your wifes hands
and hugged them tenderly
The last day evening was come
and a new day
would never dawn
-----------------------------------------------
Roger Lindqvist