Roger Lindqvist

Skåne har han blivit trogen. Östen Warnerbring. På väg mot 59-års-
dagen tänker han fortsätta spela klarinett, så länge det finns jobb. Han
funderar också på att ge ut en samlings-CD med material han valt själv.


Det har alltid svängt om Östen Warnerbring: jazzmusiker, storbandssångare, svensktoppsartist, krogshoware, tonsättare av skånska dikter. Bland annat. Efter 40 år på scenen funderar han på att ge ut en samlings-CD.
- Jag har en del material att välja på.

Epoken med krogshower är avslutad. Numera tar han inte på sig några stora jobb. Det blir framträdanden vid visaftnar och mindre arrangemang. Småjobb kallar han dem och ger ett exempel:
 - Förra året kallar jag för bilhallsinvigningarnas år.
Numera bestämmer Östen inte i förväg vad hans framträdande skall innehålla. Han tar bara sin klarinett, äntrar scenen och öser ur de 40 årens erfarenhet som sångare, dansmusiker, krogunderhållare och skådespelare. Det har blivit några musikroller genom åren.
 - Jag är som en gammaldags speceriaffär där varorna ligger prydligt sorterade i olika lådor. Man frågar publiken "vad skall det vara idag" och kör igång.

Svår jazz
Förutom en tid i Stockholm i början av karriären med Ernie Englunds orkester, har Östen Warnerbring blivit Skåne trogen. Han är född i Malmö och har bott i Skanör. Mölle, Vellinge och nu Helsingborg.
 - Cirkeln är sluten, där fick du en bra vinkel, säger han.
Jodå, Östen har även prövat på journalistiken en gång i tiden. Men det blev musiken istället.
Det var i Helsingborg det började 1952, på dansstället Aveny. Där lirade Östen i Gösta Tönnes orkester.
 - Vi spelade jazz, svår sådan, inte en jäkel dansade, säger han och skrattar.
Flera timmar om dagen övade han på sin klarinett. Efter spelningarna blev det jammande in på småtimmarna.
 - Vi spelade på herrtoaletten. Det var bra akustik, kakel och plåt.

Entertainern
Ett par år senare spelade Warnerbring med Arne "Dompan" Domnérus på Nalen i Stockholm.
Simon Brehm knöt den gänglige skåningen till sitt grammofonbolag: Sveriges bäste jazzsångare, tyckte Brehm. Östen kunde inte bara hantera klarinett utan också saxofon och flöjt. Han blev grammofonartist. Och entertainer.

Flera år senare kom krogshowerna tillsammans med bland andra Ernst-Hugo Järegård och Cornelis Vreeswijk, Charlie Norman, Eva Rydberg...
Han blev minst lika populär i Danmark som på hemmaplan.
 - En musiker som kan sjunga lite är inte så ovanligt. Men en sångare som kunde spela var något särskilt.


November 1971. Östen hade just gjort en platta med gamla låtar som
fått nya texter. Textförfattare var bl. a. Olle Adolphson, Cornelis Vrees-
wijk, Peter Himmelstrand, Östen själv, SvDs krönikör Kajenn samt Hans
Alfredsson.

Vita gabardinkavajer
Men det var i Malmö han trivdes bäst. I slutet på 50-talet var Östen Warnerbrings orkester ett dragplåster, inte minst på skoldanserna i de skånska läroverkens gymnastiksalar.
På den tiden hade orkestrar uniform. Musikerna gick till skräddaren och beställde likadana gabardinkavajer. Vita sådan omslöt Warnerbring och hans mannar. Orkestern kunde sätta sprätt på tillställningarna. Även den blygaste yngling jazzade på dansgolvet till tonerna av Earl Bostics suggestiva låt Flamingo med hest saxsolo av Östen. Skoldanserna var en förlaga till vad som skulle komma:
 - Det var ett rocktryck med hey-ba-bere-bop och hela köret.
 - När det var som mest uppsluppet hängde grabbarna i ribbstolarna och spelade, minns Östen.

EM i schlager
Någon rockmusik blev det dock icke för Östen. Istället spårade han över i schlagerbranschen, blev poppis och för första gången känd av en stor publik.
Han sjöng för Sverige i Eurovisions-schlagerfestivaler. Inte en vecka gick utan Östen mé rösten på svensktoppslistan.

Tyrolerhatten, Sån é du, sån é jag,  En röd blomma till en blond flicka, och många fler. Den perioden varade i tio år. I jazzkretsar tyckte en del att Östen Warnerbring avvikit från den smala vägen och blivit kommersialiserad. Vilket var fallet.
 - Inte fel att sjunga enkla, okomplicerade saker. Karriären har gått i tioårsperioder. Jag har försökt att förnya mig och visa att jag har flera bottnar.

Han har tonsatt Fröding åt Sven-Ingvars och dikter av skånska poeter - Hjalmar Gullberg och Gabriel Jönsson - åt sig själv.
 - Jag var den förste efter Edvard Persson som sjöng på skånska. Sedan kom Peps, Hasse "Kvinnaböske" och de andra. Fast nu har Östen satt punkt för det provinsiella. Sista exemplet kom ifjol på en CD, Från himlen till Österlen, med skånska betraktelser. Östen har lett flera program i radio och TV. Imorron är det lördag, med bland andra Dompan, Charlie Norman, Roffe Ericson och Egil Johansen på 1970-talet blev efterhand ett populärt program.
 - Jazz var svårt då, men vi släppta loss Egil i lite spex och på slutet var tittarsiffrorna höga, minns Östen.


Klarinettduell med Gunnar Siljabloo Nilsson i den direktsända TV-showen
"Imorron e de lördag" från restaurang Bolaget i Stockholm, april 1975.

Hjärtinfarkt
Han bor i en lägenhet strax ovanför Strandvägen i Helsingborg. Från vardagsrummet ser man Öresund och bakom huset går järnvägen med tåget till Oslo.
 - Det är liv och rörelse, nära Europa, säger Östen.
Han lever ensam efter två långvariga äktenskap. Barn och barnbarn finns i närheten.
 - Det var mycket därför jag flyttade upp från Malmö. Dessutom är det inte så jäkla platt här, utan kuperat och omväxlande.
Det intensiva tempot och livet på scenen har satt sina spår. För en del år sedan fick Östen en hjärtinfarkt som följdes av två blodproppar i hjärnan.
 - Jag kunde inte ta en ton på ett halvår. Tonminnet var borta. Plötsligt lossnade det och jag fick fram en svår Charlie Parker-låt efter all tystnad. Härligt.

Kör vidare
Sjukdomen fick honom att fundera på branschens avigsidor.
 - Det fanns gott om tid att tänka efter, man får få riktiga vänner, särskilt manliga.
 - Det gäller att se upp med Georg Rydeberg-syndromet.
Den firade skådespelaren låg död i flera veckor utan att någon saknade honom. Artistlivet sliter. Showen, nervarvningen, eftersitsen, spriten...
 - Jag har haft mina smällar, säger Östen Warnerbring. Han fyller 59 år i höst. Men han har inga tankar på att sluta i branschen.
 - Jag kör så länge det går. Artister har svårt att göra något annat.

Nostalgivåg
 - Det märkliga är, säger han, att det fortfarande går att få jobb.
 - Svenskarna är trogna sina artister. Se på Sven-Ingvars, Brita Borg eller Thory Bernhards.
En nostalgivåg går över landet. Rocksångerskan Anne-Lie Rydé har dammat av Towa Carsons paradsånger och gör succé.
Östen funderar på om det skulle gå att locka publik till ett intimt ställe, kanske i Malmö, där folk kunde slinka in, ta en öl, en matbit och en svängom:
 - Man kunde kanske plocka ihop några grabbar, spela till dans a la 1950-talet, säger han:
 - Så där lite svängigt.
-----------------------------------------------------------------------------
MUSIKERN ¤ 10 oktober 1993.

/Östen Warnerbring föddes den 22 november 1934. Han avled på ett hotellrum i San Agustin, Gran Canaria i Spanien, den 18 januari 2006. Östen var där på ett engagemang för att roa svenska turister/.
/Roger.