THE SHANES - 1965





När de inte uppträder träffas Shanes på Hagsätragården där de repe-
terar nya melodier. Fem sympatiska och musikaliska killar. Från vänster:
Tommy Wåhlberg, Lennart Grahn, Svante Elfgren, Tor-Erik Rautio och
Kit Sundqvist.

Under lördagskvällen kan pop-älskarna stanna hemma och titta på TV. Då får vi följa med Shanes på en fyradagars turné i Norrland. Producenten Eric M. Nilsson och filmfotografen Åke Åstrand följde med de fem i Shanes - Tommy Wåhlberg, elgitarr, 19, Kitte Sundqvist, 17, orgel och gitarr, Svante Elfgren, 20, bas, Tor-Erik Rautio, 20, trummor och Lennart Grahn, 19, munspel, maraccas, sång.

Resultatet blev en spännande dokumentärskildring av ett popbands liv och leverne. Någon speakertext finns inte i det 45 minuter långa programmet. Ljudinläggen är helt autentiska, musik, prat och lösryckta repliker.

START I KIRUNA
Shanes startade sin karriär i Kiruna för ungefär fyra år sedan. Pojkarna började i det här fallet som så många andra att träna i en källarlokal. De slog igenom i Norrland ganska fort. Shanes lär enligt pop-experter vara ett speciellt band som har sitt eget speciella sound. Något som är mycket värdefullt i den här branschen. Sin egen speciella stil har de också. Pojkarna är trevliga.

TIO I TOPP
Förra året vid jultiden låg deras "Let Show Who I Am" i åtta veckor på första plats på Tio-i-topplistan. Och därmed hade de också gjort sitt riktiga stora genombrott. TV-program följde och anbuden från folkparkerna börajde dugga tätt.

HÄRLIGT OM INTE...
I sommar har de turnerat i desvenska folkparkerna.
  - Härligt tycker pojkarna, bara inte Sunarna vore så besvärliga. Flickorna blir tända på oss och musiken. Och det gillar inte Sunarna. De blir svartsjuka, kallar oss för flickor, börjar kasta saker. Vi ber dem att gå hem och tvätta brylcremen ur håret. Men det hjälper inte. De som bråkar är i allmänhet spritpåverkade. När man ser dem nyktra nästa dag, springer de och gömmer sig.
  - Nu går det ändå rätt bra för oss. Det är värre för de okända banden. Dem vågar de puckla på ordentligt. Är det ett känt band blir de lite försiktigare.

"FINA FLICKOR"
I sommar har Shanes haft en skara beundrarinnor som följt dem från plats till plats. Flickorna har liftat mellan folkparkerna och bott i tält. Många har chockerats och talat om fördärvade varelser, omoral och liv i sus och dus.
  - Alldeles fel, säger Tor-Erik Rautio - han som spelar trummor.
  - Det var fina flickor. De kunde mycket väl ta vara på sig själva. Allt prat kring dem är både orättvist och elakt. Vi tycker att det var roligt då flickorna kom. Ibland var det till och med svårt att spela om de inte dykt upp. Och som sagt, det var verkligen fina - och med det menas ordentliga - flickor.

TILL BARCELONA
Nu väntar lumpen på Tor-Erik. Men först hinner han åka med bandet till Barcelona i april. Där ska de spela på ett stort nöjesfält. På dagarna tänker de ligga på badstranden och skaffa sig snygg färg till sommarens folkparksturné. Den lär nog bli lika händelserik som årets, där inte en dag gått utan att något underligt dråpligt eller absolut helknasigt inträffat. Kortaste framträdandet gjorde de i Östersund. Där hade de först ett scenframträdande som löpte utan några större malörer. Men när de skulle spela, stormade publiken banan så hela härligheten rasade ihop.
----------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
Den 20 november 1965.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0