En stund under pilträdets krona
Pilträdets mäktiga krona sträcker ut sina kvistar och gröna blad till skydd. Vid ett bord i skuggan sitter jag, Naser och Nasers son Mikael. Min f.d. arbetskamrat och gode vän, Naser, ringde mig idag och ville jag skulle komma över på en kopp kaffe. Det är sällan vi ses numera, trots att vi bor i samma by. Och mellan tuggorna av jordgubbar med vispgrädde hann vi med ett samtal som kom att handla om det mesta. Om några dagar åker Naser till Washington i USA på besök hos sin hustru Tayebe. Barnen Mischa och Mikael följer också med.
Upprinnelsen till vår bekantskap tog sin början omkring 1989. Det var då som Naser anlände till Sverige och Piteå. Om detta har jag tidigare berättat. Naser kom att börja på Furunäsets sjukhus på Transportcentralen där jag jobbade. Jag tror vi fann varandra ganska så omgående. Han gick på svenskundervisning, och ibland tog han sina läxböcker på jobbet för att fråga bl. a. mig om vissa problem som han stött på. Vi samtalade även om den politiska situation som fanns i Iran just vid detta tillfälle. Det föranledde många intressanta diskussioner oss emellan.
Han visade bilder, och berättade sin historia, jag var idel öra över att få ta del av allt det intressanta. Vi åkte buss tillsammans till jobbet på morgnarna, ibland åkte vi bil, ibland cyklade vi. Rekordet att cykla sträckan Hortlax-Öjeby sjukhem är 16 minuter blankt. Men det ligger åtskilliga år tillbaka i tiden. Naser och hans hustru har liksom oss tre barn. Nasers äldsta dotter och vår yngste son gick skolan tillsammans. Idag satt vi alltså åter tillsammans för att under en stund under pilträdets krona dela våra erfarenheter återigen.
-------------------------------------------------------------
Roger.
Upprinnelsen till vår bekantskap tog sin början omkring 1989. Det var då som Naser anlände till Sverige och Piteå. Om detta har jag tidigare berättat. Naser kom att börja på Furunäsets sjukhus på Transportcentralen där jag jobbade. Jag tror vi fann varandra ganska så omgående. Han gick på svenskundervisning, och ibland tog han sina läxböcker på jobbet för att fråga bl. a. mig om vissa problem som han stött på. Vi samtalade även om den politiska situation som fanns i Iran just vid detta tillfälle. Det föranledde många intressanta diskussioner oss emellan.
Han visade bilder, och berättade sin historia, jag var idel öra över att få ta del av allt det intressanta. Vi åkte buss tillsammans till jobbet på morgnarna, ibland åkte vi bil, ibland cyklade vi. Rekordet att cykla sträckan Hortlax-Öjeby sjukhem är 16 minuter blankt. Men det ligger åtskilliga år tillbaka i tiden. Naser och hans hustru har liksom oss tre barn. Nasers äldsta dotter och vår yngste son gick skolan tillsammans. Idag satt vi alltså åter tillsammans för att under en stund under pilträdets krona dela våra erfarenheter återigen.
-------------------------------------------------------------
Roger.
Kommentarer
Trackback
