"Gapa min söta!"
Året 1968 började alldeles precis som vanligt. Hösten det här året skulle jag uppnå den anmärkningsvärda åldern av 11 år. I grannhuset bredvid bodde Karin. Hennes far hade en affär: Stenbergs speceriaffär. Karin var ett år äldre än mig, vi lekte ofta tillsammans. Nån gång i februari gjorde vi det som vi brukade göra, vi åkte skidor. På Karins tomt fanns en liten snöhög som vi åkte nedför. Henning var påpasslig med sin kamera och tog ett foto. Allt var frid och fröjd. Men så hände olyckan!
På skolans nyspolade is, skulle jag hämta en spade. Det var bara det att samma spade ville en av mina skolkompisar också ha. Han var stor till växten, men inte lilla jag. Det blev Davids kamp mot Goliat, men med den skillnaden att i denna historia vann Goliat inte lilla David (d.v.s. jag). Följden blev att David - förlåt, Roger, ramlade och slog sig ganska så rejält. Så pass att min ena framtand gick av. Detta var början på ett par års rent helvete.
Med tandflisan i min lilla näve vandrade jag med tunga steg mot byns Folktandvård. I det röda huset bredvid vägen härskade tandläkare Bergman. Ve och fasa! Min hjärna höll på att bli överhettad av alla tankar som flög förbi. Det blev åtskilliga besök innan jag åter kunde le med hela mitt tandgarnityr i ordning. Men det skulle dröja några år till dess. Nu sitter jag här 43 år efteråt och minns än hur förfärligt jag tyckte att det var. När jag tittade på några gamla foton så fanns dom där. Två bilder som beskriver "Före & Efter". Dessa publiceras just här och nu:
Vi skriver februari året 1968. Allt andas frid och ro. I grannhuset in-
ryms en affär; Stenbergs speceriaffär. Där bor handlarens dotter Karin.
På bilden ses hon på den lilla snöhögens topp. Den lilla killen med skinn-
mössa och skidpjäxor är jag i egen hög person. Just i denna stund hade
jag mina båda framtände intakta. Men ve och fasa - det dröjde endast
någon vecka innan jag låg på skolans nyspolade is med en stor lucka
i munnen. Enda trösten var att min stora idol, "Honken" Holmqvist också
hade luckor både här och där.
En bild som togs efter tandolyckan. Jag gjorde ett tappert försök att
le när Henning skulle fota mig, men det tog emot. Och inte kunde jag
skratta högt och hjärtligt pga min framtand som var puts väck. Ja,
stackars olyckliga lilla mig.
------------------------------------------------------------------------------
Den 25 oktober 2005 publicerades i Piteå-Tidningen ett kåseri som jag var författare till. Det handlade om den olycksaliga olyckan ute på hockeybanan i Hortlax 1968. Kåseriet hade rubriken: "NI SOM HÄR INTRÄDEN LÅTEN HOPPET FARA". Rubriken till detta inlägg fordrar kanhända en förklaring. "Gapa min söta!" var det ord som tandläkare Bergman ofta använde sig av. Ett uttryck som för alltid kommer att finnas kvar i mitt medvetande så länge jag lever.
---------------------
Roger.
På skolans nyspolade is, skulle jag hämta en spade. Det var bara det att samma spade ville en av mina skolkompisar också ha. Han var stor till växten, men inte lilla jag. Det blev Davids kamp mot Goliat, men med den skillnaden att i denna historia vann Goliat inte lilla David (d.v.s. jag). Följden blev att David - förlåt, Roger, ramlade och slog sig ganska så rejält. Så pass att min ena framtand gick av. Detta var början på ett par års rent helvete.
Med tandflisan i min lilla näve vandrade jag med tunga steg mot byns Folktandvård. I det röda huset bredvid vägen härskade tandläkare Bergman. Ve och fasa! Min hjärna höll på att bli överhettad av alla tankar som flög förbi. Det blev åtskilliga besök innan jag åter kunde le med hela mitt tandgarnityr i ordning. Men det skulle dröja några år till dess. Nu sitter jag här 43 år efteråt och minns än hur förfärligt jag tyckte att det var. När jag tittade på några gamla foton så fanns dom där. Två bilder som beskriver "Före & Efter". Dessa publiceras just här och nu:
Vi skriver februari året 1968. Allt andas frid och ro. I grannhuset in-
ryms en affär; Stenbergs speceriaffär. Där bor handlarens dotter Karin.
På bilden ses hon på den lilla snöhögens topp. Den lilla killen med skinn-
mössa och skidpjäxor är jag i egen hög person. Just i denna stund hade
jag mina båda framtände intakta. Men ve och fasa - det dröjde endast
någon vecka innan jag låg på skolans nyspolade is med en stor lucka
i munnen. Enda trösten var att min stora idol, "Honken" Holmqvist också
hade luckor både här och där.
En bild som togs efter tandolyckan. Jag gjorde ett tappert försök att
le när Henning skulle fota mig, men det tog emot. Och inte kunde jag
skratta högt och hjärtligt pga min framtand som var puts väck. Ja,
stackars olyckliga lilla mig.
------------------------------------------------------------------------------
Den 25 oktober 2005 publicerades i Piteå-Tidningen ett kåseri som jag var författare till. Det handlade om den olycksaliga olyckan ute på hockeybanan i Hortlax 1968. Kåseriet hade rubriken: "NI SOM HÄR INTRÄDEN LÅTEN HOPPET FARA". Rubriken till detta inlägg fordrar kanhända en förklaring. "Gapa min söta!" var det ord som tandläkare Bergman ofta använde sig av. Ett uttryck som för alltid kommer att finnas kvar i mitt medvetande så länge jag lever.
---------------------
Roger.
Kommentarer
Trackback
