Roger Lindqvist

Året är 1978. Spelplanen är knökfull, och när jag rycker in på S3 & I 19 i Boden så är jag en smula rädd för att det kommer att innebära problem med mina spelningar. Tänk så fel jag hade! Vid ett enda tillfälle, blir min permissionsansökan avslagen av major Artur Åkerstedt på 5:e kompaniet. Jag beslutar mig för att uppsöka överstelöjtnanten och bataljonschefen Tillman. När jag redogjort för mitt besök på hans kontor, så blir han väldigt intresserad av mitt spelande. Han pratar länge och gärna. Rent demonstrativt river han sönder major Åkerstedts avslag med ett litet illmarigt flin. Han tittar på mig med sin mest intensiva blick och säger:
   - Det är klart att Lindqvist skall åka iväg och spela. Ansökan bifalles!

Ibland hade vi vakt och beredskap. Då blev det en aning kärvare. Men tur var väl då att på luckan låg en stockholmare med namnet Biström. För några hundringar tog han mer än gärna min vakt- och beredskap, och jag kunde slinka ut genom grindarna för att åka iväg på både fredag- och lördagsspelningar. Så hav tack du käre Biström, för att du räddade mina helgspelningar helg ut och helg in.


Hemma i Bettans lägenhet på Trädgårdsgatan i Piteå. Året är 1978 -
och jag ligger i med både spelningar och lump. Här har jag parkerat
mig vid Elisabeths stereo för att avlyssna lite plattor. Trots vakt- och
beredskap på I 19 i Boden, så löstes problemet genom stockholmaren
Biström, som för nån hundring tog sig an mina åtaganden.
-----------------------------------------------------------------