Dagboksanteckningar 1973...

Jag har under vissa perioder av livet skrivit dagbok. Tydligen så har jag alltid haft ett stort behova i att utrycka mig. Om det inte var i ord, då var det pennan som kom till pass. Mycket av som finns antecknat handlar om vardagliga saker. Mycket om vad som hände hemma, men också en del om tjejer som man tyckte om, men inte vågade säga det.

En stor del handlar givetvis om musik i alla kategorier. I dagboken blommar mina innersta drömmar ut. Som t. ex. om att en dag bli musiker på heltid. En dröm som höll på att gå i uppfyllelse, men som tyvärr kom i ett fel skede i livet. Ett band hemmahörande i Västerbotten ville att jag skulle börja, men jag var tvungen tacka nej. Jazz var jag intresserad av, så drömmen var även att bli storbandstrummis. Det blev jag ju på sätt och vis. Spelade med Pite Havsband i några år, turnerade runt om i Norr- och Västerbotten. Var på turné i Östtyskland och Jugoslavien (om detta har jag tidigare berättat).

Tisdagen den 27 november 1973 såg det ut så här i min dagbok:

Hejsan alla människor, eller vad man nu ska kalla det...
Här är jag i alla fall. Klockan är 12.20. Sitter med radion på.
Ulf Elfving är värd för "Det ska vi fira". Mamma är hos faster
Emmy, min moster Elly följer också med. Pappa sitter vid köks-
bordet och skriver på några kvitton. Vi ska strax åka för att
hämta morsan och min moster.

John Harry ringde för en stund sen. Men han slutade ganska så
fort, pga att han fick post. Bosse Nyman och jag var och lyssnade
på "Pite Big Band" i går. Och gissa vad, jo, deras ordinarie trummis
var sjuk (Ulf Degerman) och jag blev ombedd att hoppa in istället.
Det gick skitbra! Så pass bra att tenorsaxofonisten Allan Lundström
kom fram till mig och frågade intresserat vem jag var, och hur gammal
jag var.

När jag berättade att jag var nyss fyllda 16 år, så tittade han på mig
och sa: - Du är en lovande ung man, du har absolut en strålande fram-
tid att se fram emot!
Bredvid Allan kom en annan av musikanterna och fyllde i: - Du spelar
snart med Quincy Jones!

I Pite Big Band spelar Sune Wiklund gitarr, Janne Bergman bas, Georges
Goudin pianist och ledare. Samt några till.  Georges har varit intresserad av mig som trummis.
Han ledde en orkester på musikskolan, där han ville jag skulle bli med. Men
det blev aldrig så.

Spelade på ett par gamla Ludwig-trummor som fanns uppställda där.
Ps. Just nu spelar man "Burken" Björklund på radion. Han framför
"Den skrattande polisen".

Hej - vi ses, ROGER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0