I den bästa av världar...
Sitter med en kopp kaffe på bron. Bredvid sitter hustrun. En av katterna ligger utsträckt på gräset och njuter av värmen. Vårens/sommarens första mygga flyger förbi på vingliga tunna vingar. Och jag tänker, stackars krake, fy för den lede att vara mygga. Inte så lång från oss bor sonen med familj. Då och då kommer barnbarnet cyklande med sin rosa hjälm för att stolt visa sin cykelkunnighet för sin farmor och farfar. I dag mötte vi det andra barnbarnet, Max. Han slumrade så tryggt och stilla i sin stol i bilens baksäte. Norah och Max min världs mest betydelsefulla och viktigaste personer.
Häromkvällen skulle en av sönerna ha min hjälp, och jag tänkte efter uträttat ärende så priviligierad jag är. Att få leva mitt i livet med alla dem som jag tycker om. För sex år sedan, öppnades för mig en dörr till något helt okänt. Jag fick plötsligt en cancerdiagnos som lät väldigt allvarlig. (Jo, jag vet jag har tidigare nämnt om detta). Då, i ett slag fick mitt liv helt andra prioriteringar. Om detta brukar jag återvända i mina tankar. Man SKA inte älta, jag vet, men jag tror att varje person som stått inför fullbordat faktum, alltid kommer att ha kvar den där känslan hur det kändes, undangömt i nån liten vrå inombords.
Därför är jag mer än glad över de nära och kära som finns runt omkring. Det är ett annat synsätt som präglar mig som människa idag. Jag vet att det okända står bakom ett hörn och väntar, det är bara frågan NÄR det ger sig till känna. Tills dess: Lev livet!
Ha en bra helg!
Roger.
Häromkvällen skulle en av sönerna ha min hjälp, och jag tänkte efter uträttat ärende så priviligierad jag är. Att få leva mitt i livet med alla dem som jag tycker om. För sex år sedan, öppnades för mig en dörr till något helt okänt. Jag fick plötsligt en cancerdiagnos som lät väldigt allvarlig. (Jo, jag vet jag har tidigare nämnt om detta). Då, i ett slag fick mitt liv helt andra prioriteringar. Om detta brukar jag återvända i mina tankar. Man SKA inte älta, jag vet, men jag tror att varje person som stått inför fullbordat faktum, alltid kommer att ha kvar den där känslan hur det kändes, undangömt i nån liten vrå inombords.
Därför är jag mer än glad över de nära och kära som finns runt omkring. Det är ett annat synsätt som präglar mig som människa idag. Jag vet att det okända står bakom ett hörn och väntar, det är bara frågan NÄR det ger sig till känna. Tills dess: Lev livet!
Ha en bra helg!
Roger.
Kommentarer
Trackback
