Roger Lindqvist

Elisabeth och hennes syster Solbritt tycker båda om porslin. Det yttrar sig i att de så fort tillfälle gives är "på hugget". I dag har hustrun inhandlat ytterligare en del i Gustavsbergs servisen "Berså". En gång designat av den så välkände Stig Lindberg, född 1916 i Umeå, död 1982 i sitt hem i Italien. 1974 avslutades tillverkningen av den så fina servisen, som tog sin början 1960. 2006 återupptogs tillverkningen. Till min hustrus stora glädje. Om ni trodde att det var allt - så är det bara början. Samma dag - som i dag är - blev min hustru också ägare till Rörstrands "Sundborn". Ja, inte hela servisen, det blev 5 koppar, fat och en sockerskål.

Även den en utsökt designad skapelse. Pia Rönndahl heter damen som formgivit det hela. Att dricka sitt eftermiddagskaffe i en Berså eller Sundborn kopp, ger mig (jag ljuger inte) en känsla och förnimmelse av harmoni. Ja, jag tror att om jag så drack enbart pulverkaffe så skulle känslan av själva koppen förhöja smaken ordentligt. Sån är jag, och det står jag för!

Som pricken över I:et så kom Norah och mamma Jennie med nybakade saffransbullar. Tala om lyx! Tack Jennie och Norah det var supergott. Efter saffransbulleintaget - puh, varför måste vissa ord vara så långa? - så ville barnbarnet sörpla. Joo, ni hörde rätt: SÖRPLA! Hon hade sett busungen Emil sörpla mjölk vid nåt tillfälle, så då ville ju Norah göra detsamma. Och som hon sörplade, precis som en äkta katt. Jag tror att båda våra katter sneglade lite avundsjukt på Norah medan hon höll på.

För att återgå till design och formgivning, så har jag även hyst stor beundran för prins Sigvard Bernadottes fina skapelser. En sådan fulländad känsla den gamle prinsen hade. Men så hade han ju att brås på, hans farfars bror var ju målarprinsen, Eugén. Han som hade sitt hem på Waldemarsudde i Stockholm. Jag har tyvärr aldrig besökt Waldemarsudde. Har aldrig haft möjlighet fastän jag varit i huvudstaden på besök. Men nästa gång då...

Snön har lagt ett tunt duntäcke på vår omgivning. I morse när jag slog upp mina blå...nää, gröna, så berättade mätaren utanför vårt fönster att det var minus 9 grader. Det föranledde en betydligt tjockare klädnad än brukligt. Jag fryser så lätt. Om det har jag tidigare tråkat ut er läsare med att förtälja.

En tråkig nyhet nådde mina öron igår. En man i grannskapet avled i helgen. Det känns så otroligt obehagligt, och man tänker givetvis på hans nära och kära. Som jag tidigare nämnt, så dog min systers särbo för exakt en vecka sedan. Tidagskväll somnade han in, nyss fyllda 69 år. Obehagligt även detta. Eftersom jag var den som först upptäckte honom har bilden av honom etsat sig fast på min näthinna. 


Bettans senaste fynd. T.v. kaffekopp samt tillhörande sockerskål,
designat av berömde Stig Lindberg (1916-1982). Tillverkat av Gustavs-
berg. T.h. "Sundborn" formgivare Pia Rönndahl, Rörstrand. Den gröna
kaffekoppen och sockerskål heter "Berså".


Mitt i vårat kaffedrickande i våra respektive Sundborn & Berså, knack-
ar prinsessan Norah och prinsessans mamma Jennie på dörren.
    - Hej, vill ni ha nybakade saffransbullar? sa de två medan mina mun-
gipor seglade uppåt. Tack snälla ni, dom var hur goda som helst.
Sen så ville Norah sörpla. Hon skulle göra som den där Emil...


...hon sörplade som den värsta bonnkatt. Så jag tror bestämt att både
Pelle och Sessan blev smått avundsjuka...


...när sörplandet var slut så var Norah hur nöjd som helst. Nu hade
hon i alla fall lekt Emil en stund.


Vid mitt besök hos min mamma, gjorde jag julfint. När vi satt oss vid
bordet så kom resonemanget givetvis in på Stig-Arnes hastiga frånfälle.
Som faktiskt är svårt att fatta. Just vid det här bordet satt vi förra sön-
dagen och pratade. Två dagar därpå var han borta.


Så en lite oskarp bild, men jag visar den ändå. Vad vill jag då berätta
med den då? Joo, denna spegel får mig att tänka på en spelning vi i
Rolf Åhmans gjorde en sommarkväll 1976. Vi spelade i Västerbotten, på
ett ställe som heter Missenträsk. Samma by där författarinnan Sara Lid-
man bodde. Under kvällen så såldes både lampor och speglar utanför
"Polarhyddan". Jag köpte en golvlampa, två lampetter samt den här
spegeln till min mamma och pappa. Jag minns hur jag bäddade ner den
i min säng i vår orkesterbuss. Tror att jag betalade cirka 600 kronor för
hela rasket. Nästan hela mitt gage gick åt.


När vi nu är inne på ämnet formgivning och design, vill jag passa på
att visa den här isbjörnsaskkoppen (ännu ett långt ord). Hemma hos
min moster Elly och hennes man Sune, stod en likadan. Jag minns att
jag tyckte om den. På en antikmässa i Piteå för några år sedan upp-
täckte jag en likadan. Det var inget snack om saken, jag SKULLE ha den.
Men jag var även nyfiken på tillverkningsåret. Därför så "intervjuade"
jag Sune vid tillfälle. Han berättade att deras askkopp vann han på ett
lotteri i Gävle omkring 1960. Han vann högsta vinsten som var en golv-
lampa. Men Sune ville ha en mindre grej, då valde han askkoppen istället.
Därmed slut på minnena för den här gången. På återseende!
/Roger.

-------------------------------------------------------------------------------------
Sundbornbersåisbjörnsaskoppsörplandenorahfotograf: ROGER LINDQVIST.